Miljöstraffrättens förverkligande av en hållbar utveckling - en rättsvetenskaplig utredning av miljöstraffrättens konstruktion och dess möjligheter att effektivt förverkliga miljömålet hållbar utveckling genom kriminalisering.

Abstract (Swedish)

Huvudmålet med miljöbalken är att uppnå en hållbar utveckling. Detta stadgas i balkens portalparagraf och begreppet anses innehålla tre pelare som måste balanseras och tas hänsyn till: ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. För att uppfylla huvudmålet är det viktigt att dess underliggande delmål genomdrivs, varav straff och sanktioner är ett av dessa. Syftet med denna uppsats är att utreda hur miljöstraffrätten bidrar till att det uppställda miljömålet hållbar utveckling kan förverkligas, samt om ett förverkligandet av detta miljömål är möjligt genom kriminalisering. Utredningen genomförs utifrån en rättsdogmatisk och en rättsanalytisk metod, samt till viss del med rättssociologi som juridisk metod. Det som ifrågasätts är effektiviteten av den lagstiftningsteknik som tillämpats vid utformningen av miljörättens straffsystem, utifrån det juridiska systemets egna förutsättningar och inre logik. Effektiviteten mäts i miljöstraffrättens möjlighet att bidra till en brottspreventiv effekt och därigenom ett förvekligande av hållbar utveckling.

Miljörätten är ett omfattande och internationellt rättsområde där många olika faktorer påverkar lagstiftningens konstruktion. Lagstiftningstekniken innehåller ett flertal aspekter som kan kritiseras, däribland blankettstraffbud, verksamhetsutövares egenkontroll, komplicerade och utdragna tillståndsprövningar, samt bristande tillsynsverksamhet. Miljöstraffrätten tillhör emellertid inte den traditionella straffrätten, vars tillvägagångssätt och funktioner därmed har tveksamma resultat vid miljöbrottslighet. Istället anses miljöstraffrätten falla under den så kallade moderna brottsligheten vilken kräver annorlunda åtgärder. Miljöbrott är exempelvis svåra att upptäcka och utreda, uppvisar ofta effekter långt efter att handlingar vidtagits, anses offerlösa och förhandlingsbara, samt består till stor del av ackumulerande effekter från flera gärningspersoner. Till detta kommer att miljöskador generellt har ursprung i samhällets ekonomiska produktion, vilket bidrar till en tvetydig och möjligtvis ineffektiv moral vid kriminalisering.

Uppsatsens utredning kommer fram till att konstruktionen av miljörättens straffsystem troligtvis inte är effektiv i sin brottspreventiva effekt och därmed inte i sitt förvekligande av hållbar utveckling. Emellertid kan det vara svårt att tillämpa en annan lagstiftningsteknik med tanke på miljöbrottens föränderliga, långsiktiga, och globala samtidigt som lokala karaktär. Istället påstås ineffektiviteten följa av att hållbar utveckling är ett oklart huvudmål som strävar mot ett abstrakt ideal och skapar målkonkurrens mellan ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Detta gör det svårt att formulera och utforma tydliga delmål, så som miljörättens straffsystem. Straff och sanktioner är viktiga i sin funktion att styra mänskligt beteende, även om denna funktion kan betvivlas. Därmed föreslås en omtolkning av hållbar utveckling där målet istället blir att sträva bort från beteenden som är uppenbart ohållbara genom så kallade navigeringsregler, vilket gör processen adaptiv. Detta kan kritiseras utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv eftersom förutsebarheten kan minska. Däremot kan målkonkurrens genom detta tillvägagångssätt undvikas och ett förverkligande av en hållbar utveckling genom miljöstraffrätten effektiviseras.

Abstract

The main objective of the Swedish Environmental Code (miljöbalken) is to achieve sustainable development. This objective is stated in the Code’s initial paragraph and the concept contains three pillars which need to be considered and balanced: ecological, economic and social sustainability. To fulfil the main objective an enforcement of its sub targets is important, criminal sanctions being one of these. The purpose of this essay is to investigate how the environmental criminal justice system contributes to a realisation of sustainable development, and if a realisation of this objective is possible through criminalisation. The investigation is carried out by means of a legal dogmatic and a legal analytical approach, and sociology of law as a legal approach is also implemented. The query concerns the efficiency of the legislative technique applied during the construction of the environmental criminal law, on the basis of the legal systems characteristics and internal logic. The efficiency is measured by the environmental criminal law’s possibility to prevent crime and through this its realisation of sustainable development.

Environmental law is an extensive and international judicial area with numerous factors that affect the construction of the legislation. The legislative technique contains several aspects which can be criticized, among others regulations on different origin levels, the operators’ self-assessment, complicated and lengthy authorizing, and inadequate supervision. The environmental criminal law does not belong to traditional criminal law and the latter’s procedure and functions consequently leads to dubious result. Instead environmental criminal law is part of the so called modern criminality which requires different measures. Environmental offences are for instance difficult to discover and investigate, usually exhibit effect long after the harmful action has been executed, are considered victimless and negotiable crimes, and are mainly portrayed as accumulated effects originated from several offenders. Beyond this, environmental damages generally derive from the economic production of society, which contributes to an ambiguous and possibly inefficient moral when criminalisation is implemented.

The investigation concludes that the construction of the environmental criminal justice system is probably not efficient in its crime prevention and consequently not in its realisation of sustainable development. However, it may be difficult to apply a different legislative technique considering the environmental offences unstable, long-term and both global and local characteristics. Instead the inefficiency is claimed to be a result of the vagueness of sustainable development as main objective and its aspiration towards an abstract ideal, which creates conflict of aims between ecological, economic and social sustainability. This makes it difficult to formulate and define clear sub targets, such as the environmental criminal justice system. When trying to control human behaviour sanctions play an important role, even though this function may be doubted. Hence, a reinterpretation of sustainable development is suggested where the goal is to strive away from behaviour that is obviously unsustainable through so called navigation rules, making the process adaptive. This can be criticised considering the principle of legal security since the predictability may decline. However, this approach may avoid conflict of aims and enables a more efficient realisation of sustainable development through environmental criminal law.

• author: Henningsson, Malin
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law
• alternative title: Realisation of a sustainable development through environmental criminal law - an investigation of environmental criminal law's construction and its possibilities to efficiently realise the environmental objective "sustainable development" through criminalisation.
• course: JURM02 20171
• year: 2017
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: miljörätt, straffrätt, miljöstraffrätt, miljöbrott, hållbar utveckling, effektivitet, kriminalisering
• language: Swedish
• id: 8908580
• date added to LUP: 2017-06-10 13:31:22
• date last changed: 2017-06-10 13:31:22