Advanced

Underlåtenhet att avslöja brott - En möjlighet att kringgå beviskravet för medverkan?

Hägerhult, Olivia LU (2017) JURM02 20171
Department of Law
Abstract (Swedish)
I 23 kap. 6 § 1 st. BrB stadgas straffansvar för den som underlåter att i tid avslöja ett förestående eller pågående brott. Skyldigheten att avslöja brott gäller vissa utvalda allvarliga brott, som exempelvis mord, mordbrand och våldtäkt. Bestämmelsen används sällan i rättspraxis och det saknas för närvarande något prejudicerande avgörande gällande hur underlåtenhet att avslöja brott ska tillämpas. En tänkbar förklaring till att bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott tillämpas så sällan kan vara att reglerna om medverkan i 23 kap. 4 § BrB och det straffrättsliga ansvaret för underlåtenhetsbrott, som begränsas av garantläran, redan träffar de situationer av underlåtenhet som anses vara straffvärda. En fråga som härvid väcks är... (More)
I 23 kap. 6 § 1 st. BrB stadgas straffansvar för den som underlåter att i tid avslöja ett förestående eller pågående brott. Skyldigheten att avslöja brott gäller vissa utvalda allvarliga brott, som exempelvis mord, mordbrand och våldtäkt. Bestämmelsen används sällan i rättspraxis och det saknas för närvarande något prejudicerande avgörande gällande hur underlåtenhet att avslöja brott ska tillämpas. En tänkbar förklaring till att bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott tillämpas så sällan kan vara att reglerna om medverkan i 23 kap. 4 § BrB och det straffrättsliga ansvaret för underlåtenhetsbrott, som begränsas av garantläran, redan träffar de situationer av underlåtenhet som anses vara straffvärda. En fråga som härvid väcks är huruvida bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott har något självständigt tillämpningsområde.

Underlåtenhet att avslöja brott har sedan länge utgjort ett brott i den svenska strafflagstiftningen. Genom tolkning av lagmotiven kan kriminaliseringens ändamål sägas vara att bidra till att förestående och pågående brott avvärjs. I senare lagförarbeten har uttalanden gjorts enligt vilka bestämmelsen är tänkt att fungera som en reservföreskrift till medverkansreglerna och kan användas för att lagföra någon som misstänks för brott eller medverkan därtill, när det inte är möjligt att bevisa mer än att personen i fråga på förhand har haft kännedom om brottet. En undersökning av rättspraxis har företagits med syftet att utröna huruvida bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott används för att kringgå beviskravet för medverkan och om en sådan rättstillämpning är legitim.

Teoretiskt sett har bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott ett självständigt användningsområde. Föreskriften fungerar som ett påtryckningsmedel för att förmå människor genom hot om straff att vidta åtgärder för att avslöja och därigenom avstyra andras brott. Det anses vara klandervärt att med vetskap om andras förestående eller pågående brottslighet underlåta att reagera mot detta. I praktiken förekommer det emellertid att bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott tillämpas som en reservföreskrift när det inte är möjligt att bevisa att den tilltalade har utfört brottet eller medverkat därtill. En sådan rättstillämpning, som riskerar att försvaga rättssäkerheten, kan inte sägas vara legitim. (Less)
Abstract
Failure to reveal a crime is criminalized in Chapter 23, Section 6, first paragraph of The Swedish Penal Code. The obligation to reveal a crime does only apply to a few serious crimes, such as murder, arson and rape. Currently, a valid precedent from the supreme court regarding the interpretation of the provision does not exist. The provision is rarely applied by the courts of law. A possible explanation could be the fact that all situations worthy of blame already are comprised of the responsibility for complicity in Chapter 23, Section 4 of The Swedish Penal Code and the criminal liability for failures to act. The question arises as to whether the provision regarding failure to reveal a crime has any independent field of application.

... (More)
Failure to reveal a crime is criminalized in Chapter 23, Section 6, first paragraph of The Swedish Penal Code. The obligation to reveal a crime does only apply to a few serious crimes, such as murder, arson and rape. Currently, a valid precedent from the supreme court regarding the interpretation of the provision does not exist. The provision is rarely applied by the courts of law. A possible explanation could be the fact that all situations worthy of blame already are comprised of the responsibility for complicity in Chapter 23, Section 4 of The Swedish Penal Code and the criminal liability for failures to act. The question arises as to whether the provision regarding failure to reveal a crime has any independent field of application.

Failure to reveal a crime has long since been considered a crime according to The Swedish Penal Code. Through interpretation of the legislative history, the purpose of the criminalization is presumably to prevent crimes from being committed. In several government bills it has been stated that the provision can be used as a complement to take legal proceedings against a person who is suspected of a crime or complicity to the crime, when sufficient evidence for this cannot be presented and it is only possible to prove that the person had prior knowledge of the crime. Court practice has been examined in order to determine whether the provision regarding failure to reveal a crime is applied in order to elude the evidentiary requirement when the defendant is being charged with complicity to a crime and if this application of law is legitimate.

In theory, the provision regarding failure to reveal a crime has an independent field of application. The regulation serves as a persuasion to report crimes and thereby prevent crimes from being committed. A person who has prior knowledge of a crime is considered blameworthy when omitting to report the crime. However, the provision is often applied when it is not possible to prove that the defendant has committed the crime or furthered the crime. This adjudication could endanger the rule of law and therefore it cannot be said to be legitimate. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Hägerhult, Olivia LU
supervisor
organization
alternative title
Failure to reveal a crime - A possibility to elude the evidentiary requirement regarding complicity in crime?
course
JURM02 20171
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
straffrätt, criminal law, underlåtenhet att avslöja brott, failure to reveal a crime, underlåtenhet, omission, medverkan, complicity
language
Swedish
id
8908677
date added to LUP
2017-06-12 18:42:39
date last changed
2017-06-12 18:42:39
@misc{8908677,
  abstract     = {Failure to reveal a crime is criminalized in Chapter 23, Section 6, first paragraph of The Swedish Penal Code. The obligation to reveal a crime does only apply to a few serious crimes, such as murder, arson and rape. Currently, a valid precedent from the supreme court regarding the interpretation of the provision does not exist. The provision is rarely applied by the courts of law. A possible explanation could be the fact that all situations worthy of blame already are comprised of the responsibility for complicity in Chapter 23, Section 4 of The Swedish Penal Code and the criminal liability for failures to act. The question arises as to whether the provision regarding failure to reveal a crime has any independent field of application.

Failure to reveal a crime has long since been considered a crime according to The Swedish Penal Code. Through interpretation of the legislative history, the purpose of the criminalization is presumably to prevent crimes from being committed. In several government bills it has been stated that the provision can be used as a complement to take legal proceedings against a person who is suspected of a crime or complicity to the crime, when sufficient evidence for this cannot be presented and it is only possible to prove that the person had prior knowledge of the crime. Court practice has been examined in order to determine whether the provision regarding failure to reveal a crime is applied in order to elude the evidentiary requirement when the defendant is being charged with complicity to a crime and if this application of law is legitimate. 

In theory, the provision regarding failure to reveal a crime has an independent field of application. The regulation serves as a persuasion to report crimes and thereby prevent crimes from being committed. A person who has prior knowledge of a crime is considered blameworthy when omitting to report the crime. However, the provision is often applied when it is not possible to prove that the defendant has committed the crime or furthered the crime. This adjudication could endanger the rule of law and therefore it cannot be said to be legitimate.},
  author       = {Hägerhult, Olivia},
  keyword      = {straffrätt,criminal law,underlåtenhet att avslöja brott,failure to reveal a crime,underlåtenhet,omission,medverkan,complicity},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Underlåtenhet att avslöja brott - En möjlighet att kringgå beviskravet för medverkan?},
  year         = {2017},
}