Hur aktiv får domstolen vara i tvistemålsprocessen? - En undersökning av rättens materiella processledning och utredningsansvar i familjemål jämfört med övriga tvistemål

Abstract

In a proceeding in court, different tasks are divided between the different actors. The main principle in Swedish law is that the litigants have the responsibility for the substantive part of the proceeding, while the court is responsible for the formal part. This is based on the procedural code principles that regulate the responsibility between the court and the litigants in the court proceeding: the contradictory principle, the principle of party presentation and the principle of official responsibility. Sometimes the court must interfere in the substantive part of the proceeding, e.g. to clarify ambiguities in a party’s claim or to make sure that the decision is conform to the child’s best interest in a family case.

The purpose of this essay is to examine the courts direction of proceedings in family cases compared to other civil cases. Within this purpose, I examine how far the courts direction of proceeding is allowed to range, i.e. how active the court is allowed to be during the main hearing. As a part of this, I examine which enquiry responsibility the court has in different civil cases. I also examine how the courts direction of proceedings relates to the courts requirement to be impartial.

Through my survey, I have reached the conclusion that the range of the courts direction of proceedings depends on some distinct factors. These factors are for example, if the case is amenable to out-of-court settlement or not, if the litigants have legal counsels or not and if the case is simple or complicated. In its direction of proceedings, it is important that the court isn’t that active that it’s risking its impartiality. Because of that, the court needs to be careful in its direction of proceedings and don’t do more than necessary to reach the purpose.

In cases amenable to out-of-court settlements, the litigants set the material frame of the case, by their claims, their references and their proof. The court is responsible to make sure the enquiry is enough. If the enquiry is insufficient, the court shall try to get the litigants to contribute more to it. In family cases, the court has an independent responsibility to make sure the enquiry is complete. Because of that, the court is allowed to retrieve information on its own, e.g. by requesting a custody enquiry from the social welfare committee.

Both the courts direction of proceedings and its enquiry responsibility reaches a lot further in family cases than in other cases.

Abstract (Swedish)

I en rättegångsprocess är olika uppgifter fördelade mellan de olika aktörerna. Huvudregeln enligt svensk rätt är att parterna har huvudansvaret för den materiella delen av processen, medan domstolen ansvarar för den formella delen. Det har sin grund i de processrättsliga principer som reglerar ansvaret mellan domstolen och parterna i rättegångsprocessen: den kontradiktoriska principen, förhandlingsprincipen och officialprincipen. Ibland måste emellertid domstolen ingripa i den materiella delen av processen, t.ex. för att klarlägga otydligheter i en parts talan eller för att barnets bästa ska kunna tillgodoses i en familjerättsprocess.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur domstolens materiella processledning ser ut i familjemål jämfört med övriga tvistemål. Inom ramen för syftet undersöker jag hur omfattande domstolens materiella processledning får vara, dvs. hur aktiv domstolen får lov att vara, under huvudförhandlingen. Som en del i detta undersöker jag vilket ansvar domstolen har för utredningen i olika typer av tvistemål. Jag undersöker även hur den materiella processledningen förhåller sig till domstolens krav på opartiskhet.

Genom min undersökning har jag kommit fram till att den materiella processledningen sträcker sig olika långt i olika fall beroende på en del faktorer. Dessa faktorer är exempelvis om målet är dispositivt eller indispositivt, om parterna har ombud eller inte och om det är ett komplicerat eller ett enklare mål. Det är viktigt att domstolen inte är så aktiv att den blir, eller riskerar att uppfattas som, partisk. Därför måste domstolen vara försiktig i sin materiella processledning och inte göra mer än vad som krävs för att uppfylla syftet med den i det enskilda fallet.

För dispositiva tvistemål är det parterna som bestämmer processens materiella ram genom sina yrkanden, sina åberopanden och sin bevisning. Domstolen har ett ansvar för att utredningen är tillräcklig. Om utredningen brister ska domstolen, genom materiell processledning, försöka få parterna att bidra till mer utredning. I familjemål har domstolen däremot ett oberoende ansvar för att utredningen är fullständig. Därför får domstolen i dessa fall hämta in utredning på egen hand, t.ex. genom att begära in vårdnadsutredning från socialnämnden.

Både den materiella processledningen och utredningsansvaret sträcker sig avsevärt längre för familjemål jämfört med för övriga mål.

• author: Orava, Caroline
• supervisor: Eva Ryrstedt
• organization: Department of Law
• alternative title: How active is the court allowed to be in the civil case proceeding? - An investigation of the courts direction of proceedings and enquiry responsibility in family cases compared to other civil cases
• course: JURM02 20171
• year: 2017
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Civilrätt, Private Law, Familjerätt, Processrätt, Materiell processledning, Utredningsansvar
• language: Swedish
• id: 8908764
• date added to LUP: 2017-06-08 12:01:02
• date last changed: 2017-06-08 12:01:02