Advanced

Problematiken med att entreprenadrätten inte har någon lagstiftning - Vad ska gälla vid ett utövande av ändringsbefogenheten?

Sevelin, Lars-Miguel LU (2017) HARH01 20171
Department of Business Law
Abstract
The construction law in Sweden is a field of rights which is currently lacking in legislation. Considering the importance of the construction sector in Swedish welfare, this may seem surprising. The construction agreement is unique in the sense that the buyer possesses an authority to change, in a certain extent, contract content. Therefore, contributing to the buyer having the right to stipulate changes in construction during the term of the contract.

The commercial construction agreement commonly consists of a variety of different parties. The main existing regulatory framework in this field is the standard agreement AB 04, which is the regulatory framework for embodiment contracts. AB 04, however, is deemed to only apply between the... (More)
The construction law in Sweden is a field of rights which is currently lacking in legislation. Considering the importance of the construction sector in Swedish welfare, this may seem surprising. The construction agreement is unique in the sense that the buyer possesses an authority to change, in a certain extent, contract content. Therefore, contributing to the buyer having the right to stipulate changes in construction during the term of the contract.

The commercial construction agreement commonly consists of a variety of different parties. The main existing regulatory framework in this field is the standard agreement AB 04, which is the regulatory framework for embodiment contracts. AB 04, however, is deemed to only apply between the buyer and the main contractor, which raises the question; does the buyer’s authority to change contract content also apply for secondary parties? If this is the case, it is key that all agreements are coordinated, thus enabling the authority to change contract content to be transported down from the primary chain of agreement to the secondary agreements without complication. The problem, however, is that numerous contractors tend not to understand the relevance of this authority being prearranged, which often results in the authority being left out of the agreement. The purpose of this paper, therefore, is to investigate which rules could replace 2 kap. 3 § AB 04, in terms of an incomplete agreement. Moreover, it is to be understood if these agreements can be viewed as commercial practice and be applied even when the parties have failed to prearrange if it should be applicable. Commercial practice is a general source of rights. For this reason, AB 04 should also be seen as a commercial practice and thereby apply as filler. The conclusion after a right dogmatic research close to hand is that standard agreements in general cannot be seen as commercial practice. However, some individual conditions in the standard agreement can become of greater relevance, which is the case with 2 kap 3 § AB 04. Even if the agreements are considered having great significance there is not enough foundation to assuredly state that individual conditions are to equate with commercial practice and custom. The rights position of this question is considered indefinite. (Less)
Abstract (Swedish)
Entreprenadrätten i Sverige är ett rättsområde som i dagsläget saknar lagstiftning. Med tanke på entreprenadssektorns betydelse för svensk välfärd kan detta vara förvånansvärt. Det huvudsakliga regelverket som finns på området är standardavtalet AB 04 vilket är regelverket för utförandeentreprenader. AB 04 är utformat av byggandets kontaktkommitté som utsetts av Svenska Teknologföreningen. Denna kommitté är således de som är ansvariga för alla versioner av de allmänna bestämmelserna.

Entreprenadavtalet är unikt i den mån att beställaren besitter en ändringsbefogenhet vilket innebär att denne har rätt att föreskriva vissa ändringar på entreprenaden under kontraktets löptid.

Kommersiella entreprenadavtal består ofta av en mängd olika... (More)
Entreprenadrätten i Sverige är ett rättsområde som i dagsläget saknar lagstiftning. Med tanke på entreprenadssektorns betydelse för svensk välfärd kan detta vara förvånansvärt. Det huvudsakliga regelverket som finns på området är standardavtalet AB 04 vilket är regelverket för utförandeentreprenader. AB 04 är utformat av byggandets kontaktkommitté som utsetts av Svenska Teknologföreningen. Denna kommitté är således de som är ansvariga för alla versioner av de allmänna bestämmelserna.

Entreprenadavtalet är unikt i den mån att beställaren besitter en ändringsbefogenhet vilket innebär att denne har rätt att föreskriva vissa ändringar på entreprenaden under kontraktets löptid.

Kommersiella entreprenadavtal består ofta av en mängd olika parter och AB 04 är tänkt att gälla endast mellan beställare och huvudentreprenör. D.v.s. mellan den som beställer entreprenaden (köparen) och den som är tillförordnad huvudentreprenör vilket innebär att denne har det huvudsakliga ansvaret för att entreprenaden uppförs i enlighet med avtalet. Här uppkommer frågan om beställarens ändringsbefogenhet även skall gälla för de inblandade underentreprenörerna? För att så skall vara fallet krävs det att alla avtal är koordinerade med varandra och ändringsbefogenheten kan då i regel transporteras från de primära avtalsledet ner i de sekundära avtalen utan problem. Problematiken ligger i att många entreprenörer inte förstår relevansen av att ändringsbefogenheten är reglerad och struntar därför ofta i att avtala om saken. Syftet med detta arbete är således att utreda vilka regler som kan ersätta 2 kap 3 § AB 04 vid ett ofullständigt avtal. Det är denna bestämmelse i AB 04 som berättigar beställaren att utöva sin ändringsbefogenhet.

Handelsbruk är en allmän rättskälla. Nära tillhands ligger att undersöka om AB 04 även skall ses som handelsbruk och därmed gälla som utfyllnad. Slutsatsen efter en nära tillhands rättsdogmatisk undersökning blir att standardavtal i allmänhet inte kan ses som handelsbruk. Däremot kan vissa enskilda villkor i standardavtal få större betydelse vilket är fallet med 2 kap 3 § AB 04. Men även om bestämmelsen anses ha särskild betydelse finns inte tillräckligt med underlag för att säkert kunna påstå att enskilda villkor är att likställa med handelsbruk och sedvana. Rättsläget får för denna fråga anses vara oklart. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Sevelin, Lars-Miguel LU
supervisor
organization
course
HARH01 20171
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
Ändringsbefogenheten, Entreprenadrätt, AB04
language
Swedish
id
8912265
date added to LUP
2017-06-12 15:51:52
date last changed
2017-06-12 15:51:52
@misc{8912265,
  abstract     = {The construction law in Sweden is a field of rights which is currently lacking in legislation. Considering the importance of the construction sector in Swedish welfare, this may seem surprising. The construction agreement is unique in the sense that the buyer possesses an authority to change, in a certain extent, contract content. Therefore, contributing to the buyer having the right to stipulate changes in construction during the term of the contract.

The commercial construction agreement commonly consists of a variety of different parties. The main existing regulatory framework in this field is the standard agreement AB 04, which is the regulatory framework for embodiment contracts. AB 04, however, is deemed to only apply between the buyer and the main contractor, which raises the question; does the buyer’s authority to change contract content also apply for secondary parties? If this is the case, it is key that all agreements are coordinated, thus enabling the authority to change contract content to be transported down from the primary chain of agreement to the secondary agreements without complication. The problem, however, is that numerous contractors tend not to understand the relevance of this authority being prearranged, which often results in the authority being left out of the agreement. The purpose of this paper, therefore, is to investigate which rules could replace 2 kap. 3 § AB 04, in terms of an incomplete agreement. Moreover, it is to be understood if these agreements can be viewed as commercial practice and be applied even when the parties have failed to prearrange if it should be applicable. Commercial practice is a general source of rights. For this reason, AB 04 should also be seen as a commercial practice and thereby apply as filler. The conclusion after a right dogmatic research close to hand is that standard agreements in general cannot be seen as commercial practice. However, some individual conditions in the standard agreement can become of greater relevance, which is the case with 2 kap 3 § AB 04. Even if the agreements are considered having great significance there is not enough foundation to assuredly state that individual conditions are to equate with commercial practice and custom. The rights position of this question is considered indefinite.},
  author       = {Sevelin, Lars-Miguel},
  keyword      = {Ändringsbefogenheten,Entreprenadrätt,AB04},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Problematiken med att entreprenadrätten inte har någon lagstiftning - Vad ska gälla vid ett utövande av ändringsbefogenheten?},
  year         = {2017},
}