Advanced

FN:s barnkonvention och den svenska familjerätten – Särskilt om artiklarna 3 och 12 i FN:s barnkonvention och svenska vårdnadstvister på grund av separation

Hansen, Emelie LU (2017) JURM02 20171
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 (barnkonventionen) ratificerades av Sverige 1990 och trädde i kraft samma år. Två av konventionens viktigaste artiklar är artikel 3 om barnets bästa och artikel 12 om barnets rätt att uttrycka sin åsikt och få den respekterad. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur den svenska regleringen i föräldrabalken (1949:381) (FB) om vårdnad, boende och umgänge förhåller sig till barnkonventionens artikel 3 om barnets bästa och artikel 12 om barnets rätt att uttrycka sin åsikt och få den respekterad. Främst lagstiftningen som rör mål om vårdnad, boende och umgänge och grundar sig på vårdnadshavarnas separation har berörts.

Artiklarna 3 och 12 i barnkonventionen innehåller inga... (More)
FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 (barnkonventionen) ratificerades av Sverige 1990 och trädde i kraft samma år. Två av konventionens viktigaste artiklar är artikel 3 om barnets bästa och artikel 12 om barnets rätt att uttrycka sin åsikt och få den respekterad. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur den svenska regleringen i föräldrabalken (1949:381) (FB) om vårdnad, boende och umgänge förhåller sig till barnkonventionens artikel 3 om barnets bästa och artikel 12 om barnets rätt att uttrycka sin åsikt och få den respekterad. Främst lagstiftningen som rör mål om vårdnad, boende och umgänge och grundar sig på vårdnadshavarnas separation har berörts.

Artiklarna 3 och 12 i barnkonventionen innehåller inga möjligheter till undantag. Artikel 3 uttrycker tydligt att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Barnets bästa definieras inte i konventionen och ska anpassas efter varje enskilt fall. Artikel 12 fastställer att ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska ha rätt att uttrycka dessa i alla frågor som rör det, även om hänsyn till åsikternas betydelse beror på barnets ålder och mognad. Barnets åsikter ska beaktas vid bedömningen av barnets bästa.

I den svenska lagtexten och i svenska lagmotiv är det tydligt att artikel 3 om barnets bästa har beaktats. I exempelvis 6 kap 2 a § FB anges att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut rörande vårdnad, boende och umgänge. När det gäller implementeringen av barnkonventionens artikel 12 så framgår i föräldrabalken att barnets ”vilja” eller ”inställning” ska beaktas med hänsyn till barnets mognad och ålder. I barnkonventionens engelska språkversion används uttrycket ”views” som inte är lika bestämt. En användning av mer bestämda uttryck i lagtexten riskerar att försvaga barnets rätt att komma till tals. Ordet ”åsikter” borde istället användas.

Barnets rätt att komma till tals begränsas i svensk lag vidare av ett olämplighetsrekvisit. En vårdnadsutredare ska försöka klarlägga barnets inställning, om det inte är olämpligt. Olämplighetsrekvisitet har ingen motsvarighet i barnkonventionen. Artikel 12 är inte heller fullständigt implementerad i svensk lag när det gäller samförståndslösningar och interimistiska beslut. Det har vidare framkommit att barn, enligt dagens lagstiftning, kan tvingas till umgänge mot sin vilja. En vårdnadshavare kan även hindra sitt barn från att komma till tals i en vårdnadsutredning. Detta riskerar att strida mot barnkonventionens artikel 3 om barnets bästa och artikel 12 om barnet rätt att komma till tals.

Det får anses klarlagt att den svenska familjerättsliga lagstiftningen som tillämpas när ett barns föräldrar separerar inte till fullo uppfyller barnkonventionens artikel 3 och artikel 12. Särskilt implementeringen av artikel 12 måste förbättras. (Less)
Abstract
The 1989 UN Convention on the Rights of the Child (UNCRC) was ratified by Sweden in 1990. It came into force the same year. Article 3 on the child’s best interests and article 12 on the right of the child to be heard are two of the most important provisions of the CRC. The aim of this thesis has been to investigate the relationship between the regulation in the Swedish Children and Parents Code (1949:381) concerning custody, residence and contact and article 3 on the child’s best interests and article 12 on the right of the child to be heard in the CRC. Mainly the legislation concerning custody, residence and contact used in cases of separation has been investigated.

Article 3 and article 12 of the CRC do not contain any exceptions.... (More)
The 1989 UN Convention on the Rights of the Child (UNCRC) was ratified by Sweden in 1990. It came into force the same year. Article 3 on the child’s best interests and article 12 on the right of the child to be heard are two of the most important provisions of the CRC. The aim of this thesis has been to investigate the relationship between the regulation in the Swedish Children and Parents Code (1949:381) concerning custody, residence and contact and article 3 on the child’s best interests and article 12 on the right of the child to be heard in the CRC. Mainly the legislation concerning custody, residence and contact used in cases of separation has been investigated.

Article 3 and article 12 of the CRC do not contain any exceptions. Article 3 clearly states that the best interests of the child shall be a primary consideration in all actions concerning children. The UNCRC does not define best interests, the concept must be determined on a case by case basis. Article 12 establishes that a child who is capable of forming his or her own views has the right to express those views freely in all matters affecting the child, the views of the child being given due weight in accordance with the age and maturity of the child. When determining the child’s best interests, the views of the child must be considered.

The consideration of article 3 on the child’s best interest in the Swedish legislation and in its legislative history is clearly noticeable. As an example, section 2 a, Chapter 6 of the Swedish Children and Parents Code states that the child’s best interests shall be the primary consideration when decision on custody, residence and contact are to be taken. In the Swedish Children and Parents Code, the expressions ”vilja” (“desire”) and ”inställning” (“point of view”) are used instead of the expression “views” used in the CRC. The Swedish expressions being used in the legislation are more definitive than the expression being used in the CRC. Using more definitive expressions in the legislation can result in weakening the child’s right to be heard. The Swedish expression ”åsikter” (”views”) should instead be used.

The child’s right to express his or her views is also being limited in the Swedish legislation because of a prerequisite of inappropriateness. The person conducting an inquiry concerning custody, residence and contact, shall, if it is not inappropriate, seek to ascertain the point of view of the child. The prerequisite of inappropriateness cannot be found in the CRC. Furthermore article 12 of the CRC is not fully implemented in the Swedish legislation regarding solutions by compromise or interim judgments. It has also been found that children can be forced to contact against their will. A custodian can also prevent a child from expressing his or her views in an inquiry converning custody, residence and contact. This can be contradictory to article 3 and article 12 of the CRC.

In summary, the Swedish legislation being investigated, is not fully corresponding to article 3 and article 12 of the CRC. Especially the implementation of article 12 must be improved upon. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Hansen, Emelie LU
supervisor
organization
alternative title
The UN Convention on the Rights of the Child and the Swedish family law
course
JURM02 20171
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
familjerätt, family law
language
Swedish
id
8913688
date added to LUP
2017-08-29 14:04:28
date last changed
2017-08-29 14:04:28
@misc{8913688,
  abstract     = {The 1989 UN Convention on the Rights of the Child (UNCRC) was ratified by Sweden in 1990. It came into force the same year. Article 3 on the child’s best interests and article 12 on the right of the child to be heard are two of the most important provisions of the CRC. The aim of this thesis has been to investigate the relationship between the regulation in the Swedish Children and Parents Code (1949:381) concerning custody, residence and contact and article 3 on the child’s best interests and article 12 on the right of the child to be heard in the CRC. Mainly the legislation concerning custody, residence and contact used in cases of separation has been investigated. 

Article 3 and article 12 of the CRC do not contain any exceptions. Article 3 clearly states that the best interests of the child shall be a primary consideration in all actions concerning children. The UNCRC does not define best interests, the concept must be determined on a case by case basis. Article 12 establishes that a child who is capable of forming his or her own views has the right to express those views freely in all matters affecting the child, the views of the child being given due weight in accordance with the age and maturity of the child. When determining the child’s best interests, the views of the child must be considered. 

The consideration of article 3 on the child’s best interest in the Swedish legislation and in its legislative history is clearly noticeable. As an example, section 2 a, Chapter 6 of the Swedish Children and Parents Code states that the child’s best interests shall be the primary consideration when decision on custody, residence and contact are to be taken. In the Swedish Children and Parents Code, the expressions ”vilja” (“desire”) and ”inställning” (“point of view”) are used instead of the expression “views” used in the CRC. The Swedish expressions being used in the legislation are more definitive than the expression being used in the CRC. Using more definitive expressions in the legislation can result in weakening the child’s right to be heard. The Swedish expression ”åsikter” (”views”) should instead be used. 

The child’s right to express his or her views is also being limited in the Swedish legislation because of a prerequisite of inappropriateness. The person conducting an inquiry concerning custody, residence and contact, shall, if it is not inappropriate, seek to ascertain the point of view of the child. The prerequisite of inappropriateness cannot be found in the CRC. Furthermore article 12 of the CRC is not fully implemented in the Swedish legislation regarding solutions by compromise or interim judgments. It has also been found that children can be forced to contact against their will. A custodian can also prevent a child from expressing his or her views in an inquiry converning custody, residence and contact. This can be contradictory to article 3 and article 12 of the CRC. 

In summary, the Swedish legislation being investigated, is not fully corresponding to article 3 and article 12 of the CRC. Especially the implementation of article 12 must be improved upon.},
  author       = {Hansen, Emelie},
  keyword      = {familjerätt,family law},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {FN:s barnkonvention och den svenska familjerätten – Särskilt om artiklarna 3 och 12 i FN:s barnkonvention och svenska vårdnadstvister på grund av separation},
  year         = {2017},
}