Geofysisk undersökning av grundvattenskydd för planerad reservvattentäkt i Mjölkalånga, Hässleholms kommun
(2017) In Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet GEOL01 20171Department of Geology
- Abstract (Swedish)
- För att avgöra huruvida en isälvsavlagring som enligt Sveriges Geologiska Undersökning (SGU)
bedöms ha uttagsmöjligheter på >125 l/s väster om Finjasjön är lämplig som reservgrundvattentäkt till Hässleholms
kommun utfördes en geofysisk undersökning. Mätningar utfördes med georadar, stångslingram med tre frekvenser
samt resistivitetsmätning och inducerad polarisation (IP) i form av en CVES-mätning (Continuous Vertical
Electrical Sounding). I två punkter utfördes även borrning med hjälp av spadborr till 2 meters djup för att undersöka
den ytliga lagerföljden. Utifrån resultaten gjordes sedan en bedömning för huruvida magasinet kunde anses skyddat
och relativt säker från föroreningsrisker eller ej. Bedömningen gjordes utifrån om det... (More) - För att avgöra huruvida en isälvsavlagring som enligt Sveriges Geologiska Undersökning (SGU)
bedöms ha uttagsmöjligheter på >125 l/s väster om Finjasjön är lämplig som reservgrundvattentäkt till Hässleholms
kommun utfördes en geofysisk undersökning. Mätningar utfördes med georadar, stångslingram med tre frekvenser
samt resistivitetsmätning och inducerad polarisation (IP) i form av en CVES-mätning (Continuous Vertical
Electrical Sounding). I två punkter utfördes även borrning med hjälp av spadborr till 2 meters djup för att undersöka
den ytliga lagerföljden. Utifrån resultaten gjordes sedan en bedömning för huruvida magasinet kunde anses skyddat
och relativt säker från föroreningsrisker eller ej. Bedömningen gjordes utifrån om det ansågs finnas ett finkornigt
jordlager med låg hydraulisk konduktivitet mellan isälvsmaterialet och både markyta och sjö. Resultaten indikerar
att isälvsmaterialet har en 100 meter bred kontakt med ovanliggande sandlager och att den på cirka 60 meters djup
breder ut sig till en bredd på 300-400 meter. Närmast den närliggande Finjasjön påvisar resultaten en tendens till att
avlagringen svänger av norrut varpå det troligtvis finns en kontakt med denna som kan utgöra en föroreningsrisk. I
övriga områden tycks det finnas ett mäktigt finkornigt lager med inslag av lera som troligtvis agerar som en hydraulisk
barriär. Denna skulle kunna fördröja en föroreningsspridning med 12-16 år utifrån antagen hydraulisk konduktivitet.
Resistivitet och IP tyder även på att den underliggande jurasandstenen med goda uttagmöjligheter eventuellt
har kontakt med isälvsmaterialet vilket skulle kunna generera förbättrade uttagsmöjligheter. Dock krävs ytterligare
undersökningar än vad som funnits möjlighet att utföra i denna rapport för att bekräfta dessa tolkningar. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8924556
- author
- Christensson, Lisa LU
- supervisor
- organization
- course
- GEOL01 20171
- year
- 2017
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- vattentäkt, geofysik, CVES, georadar, stångslingram, Finjasjön
- publication/series
- Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet
- report number
- 523
- language
- Swedish
- id
- 8924556
- date added to LUP
- 2017-10-16 09:50:45
- date last changed
- 2017-10-16 09:50:45
@misc{8924556, abstract = {{För att avgöra huruvida en isälvsavlagring som enligt Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) bedöms ha uttagsmöjligheter på >125 l/s väster om Finjasjön är lämplig som reservgrundvattentäkt till Hässleholms kommun utfördes en geofysisk undersökning. Mätningar utfördes med georadar, stångslingram med tre frekvenser samt resistivitetsmätning och inducerad polarisation (IP) i form av en CVES-mätning (Continuous Vertical Electrical Sounding). I två punkter utfördes även borrning med hjälp av spadborr till 2 meters djup för att undersöka den ytliga lagerföljden. Utifrån resultaten gjordes sedan en bedömning för huruvida magasinet kunde anses skyddat och relativt säker från föroreningsrisker eller ej. Bedömningen gjordes utifrån om det ansågs finnas ett finkornigt jordlager med låg hydraulisk konduktivitet mellan isälvsmaterialet och både markyta och sjö. Resultaten indikerar att isälvsmaterialet har en 100 meter bred kontakt med ovanliggande sandlager och att den på cirka 60 meters djup breder ut sig till en bredd på 300-400 meter. Närmast den närliggande Finjasjön påvisar resultaten en tendens till att avlagringen svänger av norrut varpå det troligtvis finns en kontakt med denna som kan utgöra en föroreningsrisk. I övriga områden tycks det finnas ett mäktigt finkornigt lager med inslag av lera som troligtvis agerar som en hydraulisk barriär. Denna skulle kunna fördröja en föroreningsspridning med 12-16 år utifrån antagen hydraulisk konduktivitet. Resistivitet och IP tyder även på att den underliggande jurasandstenen med goda uttagmöjligheter eventuellt har kontakt med isälvsmaterialet vilket skulle kunna generera förbättrade uttagsmöjligheter. Dock krävs ytterligare undersökningar än vad som funnits möjlighet att utföra i denna rapport för att bekräfta dessa tolkningar.}}, author = {{Christensson, Lisa}}, language = {{swe}}, note = {{Student Paper}}, series = {{Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet}}, title = {{Geofysisk undersökning av grundvattenskydd för planerad reservvattentäkt i Mjölkalånga, Hässleholms kommun}}, year = {{2017}}, }