Advanced

En hemlighet för mycket – Om företagshemlighetslagen, direktiv 2016/943 och intrångsgörande varor

Rondahl, Vilhelm LU (2017) JURM02 20172
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
Under 2016 antogs företaghemlighetsdirektivet i EU, för att harmonisera skyddet för företagshemligheter inom unionen. Den här uppsatsen behandlar företagshemlighetsdirektivet och de förändringar som dess implementering medför för svensk rätt, i synnerhet direktivets bestämmelser om ”intrångsgörande varor”.

Den svenska lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL) är en konkurrensrättslig reglering. Lagen definierar företagshemligheter som sådan information som kan ge en näringsidkare konkurrensmässiga fördelar och som näringsidkaren själv har vidtagit tillräckliga åtgärder för att hemlighålla (genom exempelvis sekretessavtal). Alla former av anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter som hemligheternas... (More)
Under 2016 antogs företaghemlighetsdirektivet i EU, för att harmonisera skyddet för företagshemligheter inom unionen. Den här uppsatsen behandlar företagshemlighetsdirektivet och de förändringar som dess implementering medför för svensk rätt, i synnerhet direktivets bestämmelser om ”intrångsgörande varor”.

Den svenska lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL) är en konkurrensrättslig reglering. Lagen definierar företagshemligheter som sådan information som kan ge en näringsidkare konkurrensmässiga fördelar och som näringsidkaren själv har vidtagit tillräckliga åtgärder för att hemlighålla (genom exempelvis sekretessavtal). Alla former av anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter som hemligheternas innehavare inte samtycker till benämns i FHL såsom ”angrepp” på företagshemligheter. FHL förbjuder inte alla angrepp, utan enbart obehöriga angrepp. Angrepp som innebär exempelvis avslöjande av brott eller allvarliga missförhållanden på en arbetsplats anses inte obehöriga och kan inte åtkommas med FHL. Om någon emellertid har begått ett obehörigt angrepp kan en domstol besluta om åtgärder gentemot angriparen, såsom vite eller inlösen.

Företagshemlighetsdirektivet är ett minimidirektiv som syftar till att harmonisera och stärka skyddet för företagshemligheter inom unionen, för att skapa incitament för främst gränsöverskridande innovationsverksamhet. Direktivets centrala bestämmelse är artikel 2.1, som definierar begreppet företagshemlighet. Denna definition är i princip identisk med företaghemlighetsdefinitionen i det internationella avtalet TRIPs, som alla EU-stater har varit bundna av i över 20 år. Förmodligen har EU-kommissionen ansett att TRIPs företagshemlighetsdefinition inte har implementerats korrekt och har därför tagit fram ett harmoniseringsdirektiv.

Den främsta nyheten i företagshemlighetsdirektivet är reglerna om intrångsgörande varor. Intrångsgörande varor definieras i artikel 2.4 såsom ”varor vilkas formgivning, egenskaper, funktion, produktionsprocess eller marknadsföring gynnas avsevärt av [obehörigen angripna] företagshemligheter”. Direktivet förbjuder produktion, utbud av, import, export och lagerhållning av intrångsgörande varor. Artikel 2.4 innebär att en vara som är helt självständigt framtagen kan anses intrångsgörande om någon i exempelvis marknadsföringen av varan begår ett obehörigt angrepp på en företagshemlighet. Detta kan ske genom att ett företag obehörigen får tillgång till en kundlista och använder denna för att marknadsföra sin produkt. Kommersiell hantering av produkten skulle då kunna förbjudas, inte bara för företaget som angripit företagshemligheten utan även för andra som handlar med varan. Reglerna om intrångsgörande varor kan orsaka förutsebarhetsproblem för företag som handlat produkter av angripare av företagshemligheter, både i Sverige och inom EU i stort. (Less)
Abstract
During 2016 the EU adopted the Trade Secrets Directive, in order to harmonize the protection of trade secrets within the union. This essay examines the Trade Secrets Directive and the changes its implementation entails for the Swedish legal system, in particular the directive’s regulations regarding “infringing goods”.

The Swedish law for the protection of trade secrets (“lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter”, FHL) is a competition law regulation. It defines trade secrets as information that provides a business with competitive advantages, having been subject to reasonable measures to keep it secret (for example through non-disclosure agreements). All forms of acquisition, use or disclosure of trade secrets without the... (More)
During 2016 the EU adopted the Trade Secrets Directive, in order to harmonize the protection of trade secrets within the union. This essay examines the Trade Secrets Directive and the changes its implementation entails for the Swedish legal system, in particular the directive’s regulations regarding “infringing goods”.

The Swedish law for the protection of trade secrets (“lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter”, FHL) is a competition law regulation. It defines trade secrets as information that provides a business with competitive advantages, having been subject to reasonable measures to keep it secret (for example through non-disclosure agreements). All forms of acquisition, use or disclosure of trade secrets without the consent of the secret holder are labeled “attacks” on trade secrets in FHL. FHL does not prohibit all forms of attack, only unlawful attacks. Attacks committed to reveal criminal conduct or unconformity with labor regulations within a workplace are not considered unlawful and FHL cannot be applied to such actions. If however somebody has committed an attack considered unlawful, a court can order certain measures against the attacker, such as fines or redemption of property.

The Trade Secrets Directive is a minimum directive aiming to harmonize and reinforce the protection of trade secrets within the union, in order to create incentives mainly for innovation-related cross-border businesses. The core provision of the directive is article 2.1, stipulating the definition of a trade secret. The definition is practically identical to the trade secret definition in the international treaty TRIPs, to which all EU members have been bound for over 20 years. It is possible that the European Commission considers the definition found in TRIPs to be insufficiently implemented in many EU states and has therefore formulated a harmonization directive.

The biggest novelties of the Trade Secrets Directive are the regulations regarding infringing goods. Infringing goods are defined in article 2.4 as “goods [whose] design, characteristics, functioning, production process or marketing significantly benefits from trade secrets unlawfully [attacked].” The directive prohibits production, offering, placing on the market, importation, export or storage of infringing goods. The definition in article 2.4 means that an independently developed product can be considered infringing if for example someone in the marketing of the product commits an unlawful attack on a trade secret. This could occur if a company unlawfully acquires a customer list and uses it in the marketing of its product. The product could be banned from the market, not just for the company that committed the attack on the trade secret but for all companies using the product. The regulations regarding infringing goods could cause problems for all corporations trading with companies that have committed attacks on trade secrets, both in Sweden and in the European Union. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Rondahl, Vilhelm LU
supervisor
organization
alternative title
One secret too many – On the Trade Secrets Law, directive 2016/943 and infringing goods
course
JURM02 20172
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Konkurrensrätt, EU-rätt, företagshemligheter, direktiv 2016/943, intrångsgörande varor, företagshemlighetslagen
language
Swedish
id
8929936
date added to LUP
2018-01-29 14:41:42
date last changed
2018-01-29 14:41:42
@misc{8929936,
  abstract     = {During 2016 the EU adopted the Trade Secrets Directive, in order to harmonize the protection of trade secrets within the union. This essay examines the Trade Secrets Directive and the changes its implementation entails for the Swedish legal system, in particular the directive’s regulations regarding “infringing goods”. 

The Swedish law for the protection of trade secrets (“lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter”, FHL) is a competition law regulation. It defines trade secrets as information that provides a business with competitive advantages, having been subject to reasonable measures to keep it secret (for example through non-disclosure agreements). All forms of acquisition, use or disclosure of trade secrets without the consent of the secret holder are labeled “attacks” on trade secrets in FHL. FHL does not prohibit all forms of attack, only unlawful attacks. Attacks committed to reveal criminal conduct or unconformity with labor regulations within a workplace are not considered unlawful and FHL cannot be applied to such actions. If however somebody has committed an attack considered unlawful, a court can order certain measures against the attacker, such as fines or redemption of property. 

The Trade Secrets Directive is a minimum directive aiming to harmonize and reinforce the protection of trade secrets within the union, in order to create incentives mainly for innovation-related cross-border businesses. The core provision of the directive is article 2.1, stipulating the definition of a trade secret. The definition is practically identical to the trade secret definition in the international treaty TRIPs, to which all EU members have been bound for over 20 years. It is possible that the European Commission considers the definition found in TRIPs to be insufficiently implemented in many EU states and has therefore formulated a harmonization directive. 

The biggest novelties of the Trade Secrets Directive are the regulations regarding infringing goods. Infringing goods are defined in article 2.4 as “goods [whose] design, characteristics, functioning, production process or marketing significantly benefits from trade secrets unlawfully [attacked].” The directive prohibits production, offering, placing on the market, importation, export or storage of infringing goods. The definition in article 2.4 means that an independently developed product can be considered infringing if for example someone in the marketing of the product commits an unlawful attack on a trade secret. This could occur if a company unlawfully acquires a customer list and uses it in the marketing of its product. The product could be banned from the market, not just for the company that committed the attack on the trade secret but for all companies using the product. The regulations regarding infringing goods could cause problems for all corporations trading with companies that have committed attacks on trade secrets, both in Sweden and in the European Union.},
  author       = {Rondahl, Vilhelm},
  keyword      = {Konkurrensrätt,EU-rätt,företagshemligheter,direktiv 2016/943,intrångsgörande varor,företagshemlighetslagen},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {En hemlighet för mycket – Om företagshemlighetslagen, direktiv 2016/943 och intrångsgörande varor},
  year         = {2017},
}