Kriminella idrottsutövare? - Om ansvarsfrihet vid idrottsrelaterat våld

Abstract (Swedish)

Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida det vore fördelaktigt med ett prejudicerande avgörande från HD beträffande våldsamma handlingar begångna vid organiserad idrottsutövning i Sverige. Sådana handlingar som normalt föranleder straffrättsligt ansvar för misshandel men istället resulterar i ansvarsfrihet då handlingarna utförts på en idrottsplan.

En förutsättning för att en person ska kunna hållas straffrättsligt ansvarig för misshandel är att det saknas rättfärdigande omständigheter. Sådana omständigheter är bl.a. samtycke och social adekvans. Vad dessa två ansvarsfrihetsgrunder innebär i allmänhet är tämligen klart, då samtycke regleras i brottsbalken och det förekommer prejudikat som berör social adekvans. Hur dessa omständigheter förhåller sig vid en idrottslig situation är däremot oklart. Det saknas lagreglering gällande social adekvans, det saknas enhetlig doktrin bakom begreppet samtycke vid idrottsutövning och det saknas prejudikat från HD på området.

Begreppet social adekvans vid idrottsrelaterat våld har benämnts, direkt och indirekt, vid två avgöranden i domstol. Definitionen av begreppet verkar vara att det vid en intressekonflikt mellan två intressen finns ett intresse som överordnas det andra. Om social adekvans är ett argument för ansvarsfrihet eller endast ska förstås som en slutsats som förklarar ansvarsfriheten är emellertid oklart. Domstolarna verkar dock vara överens om att det behövs ytterligare någon form av ansvarsfrihetsgrund när det rör våld vid idrottsutövning, utöver samtycke. Det starka samhällsintresset för idrotten kan i vissa fall motivera ansvarsfrihet vid idrottsrelaterat våld. Vad gäller samtycke är doktrin splittrad angående hur långt ett samtycke sträcker sig. Vissa menar att det sträcker sig så långt som till regelstridiga handlingar som resulterar i skada, medan vissa menar att det är en för långtgående tolkning. Vad man däremot är överens om är att man genom deltagande i idrott samtycker till någon form av skaderisk.

Dessa två ansvarsfrihetsgrunder har visat sig tämligen svåra att både motivera och att tillämpa för underrätterna och doktrin. Med avsaknad av ett prejudikat från HD försämras förutsebarheten då området är oreglerat i lag och det finns oenigheter inom doktrin. Området skulle onekligen bli mer rättssäkert med ett prejudicerande avgörande från HD.

Abstract

The purpose of this essay is to examine whether it would be favorable with a precedent from the Swedish supreme court in case of violent actions during organized sport in Sweden. Referring to such actions that normally would result in criminal liability due to assault, but instead results in discharge since the actions been performed on a sports field.

Criminal liability regarding assault requires lack of justifying circumstances. Such circumstances are for instance consent and social adequacy. It is quite clear what these two justifying circumstances generally means, since consent is regulated in the Swedish criminal law and since the existence of precedents concerning social adequacy. However, it is unclear how these circumstances relate to an athletic situation. There is no law enforcement regarding social adequacy, there is no uniform doctrine regarding consent when sporting and there is no precedent from the supreme court.

The concept of social adequacy has been mentioned in two judgements in court, both directly and indirectly. The definition of the term appears to be that in the event of a conflict of interest between two interests there is an interest which is superior to the second. However, if social adequacy is an argument for discharge or only to be understood as a conclusion explaining the discharge is unclear. Nevertheless, in addition to consent, the courts seem to agree that additional forms of liability are required in the case of violence in the exercise of sport. The strong public interest in sport can in some cases justify the discharge of sport-related violence. As far as consent is concerned, the doctrine is divided as to how far a consent extends. Some believe that it extends so far as to unlawful actions that result in injury, while some believe it is too far-reaching interpretation. What, on the other hand, agrees is that through participation in sport, you agree to some form of injuries.

These two grounds of discharge have been proved quite difficult to both motivate but also to use for the lower courts and doctrine. With the absence of a precedent from the supreme court, the predictability deteriorates as the area is unregulated in law and there are disagreements in the doctrine. The area would definitely be more legally secure with a preliminary ruling from the supreme court.

• author: Håkansson, Johan
• supervisor: Joel Eriksson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20172
• year: 2017
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Processrätt, Straffrätt, Idrott
• language: Swedish
• id: 8930022
• date added to LUP: 2018-02-06 11:58:55
• date last changed: 2018-02-06 11:58:55