Advanced

Samma knark – sak samma? - Om rättskraft inom narkotikabrott

Andersson, Ludvig LU (2017) LAGF03 20172
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
I vissa fall är frågan om vad som i rättskrafthänseende är att betrakta som samma gärning – och därmed om ett andra åtal avseende gärningen i så fall ska avvisas – särskilt svår att lösa. Detta gäller bl.a. det samlade narkotikabrottet. Narkotikabrottet innehåller en mängd olika befattningar med narkotika och brottet kan pågå under en längre tid. Det kan därför vara svårt att avskilja liknande gärningar från varandra.

Vid bedömningen av vad som är samma gärning har i praxis fokus lagts på ifall all narkotika från de båda åtalen härstammar från samma förvärv. Har all narkotika mottagits samtidigt har samtliga befattningarna med den betraktats som en gärning. Det har i dessa fall inte haft någon betydelse att det varit fråga om olika... (More)
I vissa fall är frågan om vad som i rättskrafthänseende är att betrakta som samma gärning – och därmed om ett andra åtal avseende gärningen i så fall ska avvisas – särskilt svår att lösa. Detta gäller bl.a. det samlade narkotikabrottet. Narkotikabrottet innehåller en mängd olika befattningar med narkotika och brottet kan pågå under en längre tid. Det kan därför vara svårt att avskilja liknande gärningar från varandra.

Vid bedömningen av vad som är samma gärning har i praxis fokus lagts på ifall all narkotika från de båda åtalen härstammar från samma förvärv. Har all narkotika mottagits samtidigt har samtliga befattningarna med den betraktats som en gärning. Det har i dessa fall inte haft någon betydelse att det varit fråga om olika typer av narkotika i åtalen.

Exakt vilka befattningar med samma narkotika som kan anses vara samma gärning har dock rättspraxis inte gett svar på. Högsta domstolen har uttalat att även om all narkotika kommer från samma förvärv, kan det ändå finnas fall då olika befattningar med denna är att betrakta som två gärningar. Troligtvis skulle inte ett åtal om innehav prekludera ett senare åtal om överlåtelse av samma narkotika.

I doktrin har dock framförts olika argument för att all befattning med narkotika som förvärvats vid ett och samma tillfälle visst ska betraktas som samma gärning. Ett av dessa är att det skulle främja förutsebarheten i rättstillämpningen.
Enligt min uppfattning är rättskraftregleringen vid narkotikabrott – så som den tillämpats i praxis – tämligen generös för den enskilde. Däremot anser jag att en rättskraftreglering bör vara förutsebar. En tydligare och mer exakt reglering skulle främja rättssäkerheten och den enskildes rättstrygghet. Min åsikt är därför att all befattning med samma narkotika bör betraktas som samma gärning.

Även Europadomstolen har utvecklat identitetskriterier för vad som är att betrakta som samma gärning. Dessa lägger mer vikt vid handlingarnas samband i tid och rum. Tid och rum har däremot inte varit avgörande i HD. Så länge identitetskriterier som avviker från Europadomstolens tillämpas till förmån för den enskilde är detta inget problem. Skulle dessa däremot i ett enskilt fall innebära en snävare tillämpning än EKMR är detta en kränkning av konventionen. Mycket talar därför för att även tid och rum i vissa fall bör ges betydelse vad gäller rättskraft vid narkotikabrott. (Less)
Popular Abstract
When it comes to legal force of a judgement, the question whether what is to consider the same act – in which case a second prosecution should be dismissed – is sometimes a difficult one. That is the case when it comes to drug-related crime. The drug offence in Swedish law contains a wide range of different dispositions with narcotics and the crime can be committed over an extended period of time. Thus, it can be difficult to distinguish similar acts from one another.

In the assessment of what is the same act, the Supreme Court has focused on whether all narcotics from both charges derive from the same purchase. If all narcotics have been received at the same time, every disposition with it have been regarded as a single act. In these... (More)
When it comes to legal force of a judgement, the question whether what is to consider the same act – in which case a second prosecution should be dismissed – is sometimes a difficult one. That is the case when it comes to drug-related crime. The drug offence in Swedish law contains a wide range of different dispositions with narcotics and the crime can be committed over an extended period of time. Thus, it can be difficult to distinguish similar acts from one another.

In the assessment of what is the same act, the Supreme Court has focused on whether all narcotics from both charges derive from the same purchase. If all narcotics have been received at the same time, every disposition with it have been regarded as a single act. In these cases, it has been without importance that the charges considered different narcotic substances.

Case law does not tell us more exactly which dispositions with the same narcotics that could be considered as the same act. The Supreme Court has uttered that even if all narcotics do derive from the same purchase, there are still cases where various dispositions with the drugs still should be regarded as two different acts. There is reason to believe that a prosecution regarding drug possession would not preclude a later charge with selling the same drugs.

In literature on the other hand, various arguments have been presented for every disposition with narcotics purchased at the same time being considered the same act. One of these is that it would promote the predictability in the application of legal rules.

It seems to me that the regulation of legal force when it comes to drug-related crime – as it has been applied in case law so far – is rather generous for the individual. However, I believe that such a regulation ought to be predictable. A more explicit regulation would provide legal security and certainty. My opinion is therefore that every disposition with the same narcotics should be considered as the same act.

The European Court of Human Rights (ECtHR) has also developed criteria to identify what is to be considered as the same act. These rather emphasize if the acts are linked together in time and space. Time and space have however not been crucial in the Swedish Supreme Court. As long as criteria of identity that deviate from the ECtHR’s are being applied in favor of the individual, this is not an issue. If these however, in some case, would result in a more narrow application than the ECHR it would be a violation of the convention. Hence, it is quite likely that also time and space in some cases should be given importance concerning legal force at drug-related crime. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Andersson, Ludvig LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20172
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
processrätt, criminal procedure, rättskraft, narkotikabrott, rättssäkerhet
language
Swedish
id
8930175
date added to LUP
2018-02-06 11:53:55
date last changed
2018-02-06 11:53:55
@misc{8930175,
  abstract     = {I vissa fall är frågan om vad som i rättskrafthänseende är att betrakta som samma gärning – och därmed om ett andra åtal avseende gärningen i så fall ska avvisas – särskilt svår att lösa. Detta gäller bl.a. det samlade narkotikabrottet. Narkotikabrottet innehåller en mängd olika befattningar med narkotika och brottet kan pågå under en längre tid. Det kan därför vara svårt att avskilja liknande gärningar från varandra.

Vid bedömningen av vad som är samma gärning har i praxis fokus lagts på ifall all narkotika från de båda åtalen härstammar från samma förvärv. Har all narkotika mottagits samtidigt har samtliga befattningarna med den betraktats som en gärning. Det har i dessa fall inte haft någon betydelse att det varit fråga om olika typer av narkotika i åtalen.

Exakt vilka befattningar med samma narkotika som kan anses vara samma gärning har dock rättspraxis inte gett svar på. Högsta domstolen har uttalat att även om all narkotika kommer från samma förvärv, kan det ändå finnas fall då olika befattningar med denna är att betrakta som två gärningar. Troligtvis skulle inte ett åtal om innehav prekludera ett senare åtal om överlåtelse av samma narkotika.

I doktrin har dock framförts olika argument för att all befattning med narkotika som förvärvats vid ett och samma tillfälle visst ska betraktas som samma gärning. Ett av dessa är att det skulle främja förutsebarheten i rättstillämpningen.
Enligt min uppfattning är rättskraftregleringen vid narkotikabrott – så som den tillämpats i praxis – tämligen generös för den enskilde. Däremot anser jag att en rättskraftreglering bör vara förutsebar. En tydligare och mer exakt reglering skulle främja rättssäkerheten och den enskildes rättstrygghet. Min åsikt är därför att all befattning med samma narkotika bör betraktas som samma gärning.

Även Europadomstolen har utvecklat identitetskriterier för vad som är att betrakta som samma gärning. Dessa lägger mer vikt vid handlingarnas samband i tid och rum. Tid och rum har däremot inte varit avgörande i HD. Så länge identitetskriterier som avviker från Europadomstolens tillämpas till förmån för den enskilde är detta inget problem. Skulle dessa däremot i ett enskilt fall innebära en snävare tillämpning än EKMR är detta en kränkning av konventionen. Mycket talar därför för att även tid och rum i vissa fall bör ges betydelse vad gäller rättskraft vid narkotikabrott.},
  author       = {Andersson, Ludvig},
  keyword      = {processrätt,criminal procedure,rättskraft,narkotikabrott,rättssäkerhet},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Samma knark – sak samma? - Om rättskraft inom narkotikabrott},
  year         = {2017},
}