Advanced

Verkan av passivitet: Om köparens skyldighet att reklamera när säljaren handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder

Palm, Joel LU (2018) JURM02 20181
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
Uppsatsens syfte är att med utgångspunkt i NJA 2017 s. 1195 undersöka vilken verkan köparens passivitet får beträffande rätten att åberopa fel, när säljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder. I NJA 2017 s. 1195 formulerade Högsta domstolen en på allmänna principer, och då främst på principer om lojalitetsöverväganden, grundad passivitetsregel. Den föreskriver att om säljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder och köparen har faktisk vetskap om felet, får köparen endast åberopa att fastigheten är felaktig om köparen lämnar säljaren meddelande om felet tidigare än vad som för köparen framstår som näraliggande och naturligt. Samtidigt föreskriver 4 kap. 19 a § andra stycket jordabalken att... (More)
Uppsatsens syfte är att med utgångspunkt i NJA 2017 s. 1195 undersöka vilken verkan köparens passivitet får beträffande rätten att åberopa fel, när säljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder. I NJA 2017 s. 1195 formulerade Högsta domstolen en på allmänna principer, och då främst på principer om lojalitetsöverväganden, grundad passivitetsregel. Den föreskriver att om säljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder och köparen har faktisk vetskap om felet, får köparen endast åberopa att fastigheten är felaktig om köparen lämnar säljaren meddelande om felet tidigare än vad som för köparen framstår som näraliggande och naturligt. Samtidigt föreskriver 4 kap. 19 a § andra stycket jordabalken att köparen utan hinder av första stycket om reklamationsplikt får åberopa att fastigheten är felaktig om säljaren handlat just grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder.

I uppsatsen behandlas dels reglerna om reklamation i jordabalken, köplagen, konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen, och dels reglerna om preskription i nyss nämnda lagar samt i preskriptionslagen. Vidare behandlas i uppsatsen hur dessa regler förhåller sig till varandra samt frågor om passivitet, lagtolkning och formulering av lag.

Avslutningsvis diskuteras i uppsatsen vilken betydelse den av Högsta domstolen formulerade passivitetsregeln har avseende köplagen, konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen samt om regleringen är lämplig dels utifrån parternas intressen och dels utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv.

Med beaktande av att till 4 kap. 19 a § andra stycket jordabalken motsvarande lagregler i köplagen och konsumentköplagen är likalydande och på ett liknande sätt konstruerade, samt att förarbetsuttalandena till dessa lagregler i stort sett är överensstämmande har den av Högsta domstolen formulerade passivitetsregeln enligt min mening stor betydelse beträffande köplagen och konsumentköplagen. Det är därför troligt att Högsta domstolen beträffande dessa lagar hade nått samma slutsats som i NJA 2017 s. 1195. Med beaktande av att motsvarande lagregel i konsumenttjänstlagen är mer nyanserad och på ett uttryckligt sätt särskiljer situationen då näringsidkaren handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder, har den av Högsta domstolen formulerade passivitetsregeln enligt min mening mindre eller ingen betydelse alls beträffande konsumenttjänstlagen. Det är därför mindre troligt att domstolen beträffande denna lag hade nått samma slutsats som i NJA 2017 s. 1195.

Enligt min mening finns det i praxis en ökad tendens till såväl att tillmäta passivitet verkan som att uppställa krav på lojalt handlande och därmed låta lojalitetssynpunkter bli normgrundande. Vidare menar jag att det är möjligt att se NJA 2017 s. 1195 som en förlängning av tidigare praxis där passivitet har tillmätts verkan och där krav uppställts på lojalt handlande. Vad Högsta domstolen uttalar i NJA 2017 s. 1195 är emellertid enligt min mening alltför långtgående och jag menar att det inte finns tillräckligt tungt vägande skäl för att köparens rätt ska betas enligt den av Högsta domstolen formulerade passivitetsregeln. Framför allt eftersom jag anser att säljaren inte är särskilt skyddsvärd när han har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder, och även eftersom jag anser att lojalitetsplikten inte är lika stark i momentana avtal.

Situationen som sådan, att säljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder, är reglerad i lag. Samtidigt är den av Högsta domstolen formulerade passivitetsregeln inte reglerad i lag, utan följer endast av allmänna principer. Vidare gäller passivitetsregeln endast för vissa fall av den i lag reglerade situationen, närmare bestämt när köparen har faktisk vetskap om felet. En sådan reglering som den nyss nämnda skapar enligt min mening inte goda förutsättningar för att det rättsliga beslutsfattandet för den enskilde ska vara förutsebart. Istället är det önskvärt att även passivitetsregeln är reglerad i lag. På så sätt hade situationen på ett nyanserat, särskiljande och uttömmande sätt varit reglerad i lag, även för det fall att köparen har faktisk vetskap om felet. I uppsatsen formuleras en möjlig sådan lagregel enligt följande.

Utan hinder av 4 kap. 19 a § första stycket jordabalken får köparen åberopa att fastigheten är felaktig, om säljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder. Detta gäller oavsett om köparen har faktisk vetskap om felet eller inte. Om säljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder och köparen har faktisk vetskap om felet, får köparen dock endast åberopa att fastigheten är felaktig om köparen lämnar säljaren meddelande om felet tidigare än vad som för köparen framstår som näraliggande och naturligt. (Less)
Abstract
The purpose of this thesis is to investigate the effect of the buyer’s non-performance, in terms of the right to claim defects, when the seller has acted with gross negligence or in violation of faith and honour. In NJA 2017 s. 1195 the Supreme Court formulated a non-performance-rule based on general principles, especially on principles of loyalty. It prescribes that if the seller has acted with gross negligence or in violation of faith and honour, and if the buyer has knowledge of the defect, the buyer is only entitled to claim the defect of the real estate property if he notifies the seller earlier than what appears near and natural to the buyer. However, the second paragraph of article 19 in chapter 4 of the Land Code prescribes that... (More)
The purpose of this thesis is to investigate the effect of the buyer’s non-performance, in terms of the right to claim defects, when the seller has acted with gross negligence or in violation of faith and honour. In NJA 2017 s. 1195 the Supreme Court formulated a non-performance-rule based on general principles, especially on principles of loyalty. It prescribes that if the seller has acted with gross negligence or in violation of faith and honour, and if the buyer has knowledge of the defect, the buyer is only entitled to claim the defect of the real estate property if he notifies the seller earlier than what appears near and natural to the buyer. However, the second paragraph of article 19 in chapter 4 of the Land Code prescribes that the buyer is entitled to claim the defect of the real estate property without regard to the first paragraph, which obliges the buyer to notify the seller.

The thesis investigates the provisions regarding claims in the Land Code, the Sales of Goods Act, the Consumer Sales Act and the Consumer Services Act. The thesis also investigates the provisions regarding limitation in the aforementioned acts, and also in the Limitation Act. Furthermore, the thesis investigates how these acts relate to each other, non-performance in general, and interpretation and formulation of the law.

The thesis also discusses the impact the non-performance-rule will have on situations where the Sales of Goods Act, the Consumer Sales Act or the Consumer Services Act is applicable, respectively. Considering the construction and the wording of the provisions, and also the legislative history, the opinion is that the non-performance-rule will have a significant impact on situations where the Sales of Goods Act or the Consumer Sales Act are applicable, but not on situations where the Consumer Services Act is applicable.

The thesis points out a tendency in court praxis to adjudge importance to non-performance and to set up standards which requires acts in conformity with the duty of loyalty. It also asserts that it is possible to regard NJA 2017 s. 1195 as an extension to earlier judicial precedent. The opinion is, however, that the non-performance-rule is too far-reaching, since the seller is not regarded to be worthy of protection when he has acted with gross negligence or in violation of faith and honour, and since the duty of loyalty is not as strong in momentary contracts as in non-momentary contracts.

The situation as such, that the seller has acted with gross negligence or in violation of faith and honour is regulated by law. At the same time the non-performance-rule formulated by the Supreme Court is not regulated by law and is only applicable when the buyer has knowledge about the defect. Such a regulation as the aforementioned does not establish predictability nor rule of law. Instead, the opinion of the thesis is that it is desirable that also the non-performance rule is regulated by law. The thesis presents a nuanced and distinguishing rule that will regulate the situation in an exhaustive manner. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Palm, Joel LU
supervisor
organization
alternative title
Non-performance: The buyer’s right to claim defects, when the seller has acted with gross negligence or in violation of faith and honour
course
JURM02 20181
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
avtalsrätt, civilrätt, fastighetsrätt, förmögenhetsrätt
language
Swedish
id
8940374
date added to LUP
2018-06-11 13:12:40
date last changed
2018-06-11 13:12:40
@misc{8940374,
  abstract     = {The purpose of this thesis is to investigate the effect of the buyer’s non-performance, in terms of the right to claim defects, when the seller has acted with gross negligence or in violation of faith and honour. In NJA 2017 s. 1195 the Supreme Court formulated a non-performance-rule based on general principles, especially on principles of loyalty. It prescribes that if the seller has acted with gross negligence or in violation of faith and honour, and if the buyer has knowledge of the defect, the buyer is only entitled to claim the defect of the real estate property if he notifies the seller earlier than what appears near and natural to the buyer. However, the second paragraph of article 19 in chapter 4 of the Land Code prescribes that the buyer is entitled to claim the defect of the real estate property without regard to the first paragraph, which obliges the buyer to notify the seller. 

The thesis investigates the provisions regarding claims in the Land Code, the Sales of Goods Act, the Consumer Sales Act and the Consumer Services Act. The thesis also investigates the provisions regarding limitation in the aforementioned acts, and also in the Limitation Act. Furthermore, the thesis investigates how these acts relate to each other, non-performance in general, and interpretation and formulation of the law.

The thesis also discusses the impact the non-performance-rule will have on situations where the Sales of Goods Act, the Consumer Sales Act or the Consumer Services Act is applicable, respectively. Considering the construction and the wording of the provisions, and also the legislative history, the opinion is that the non-performance-rule will have a significant impact on situations where the Sales of Goods Act or the Consumer Sales Act are applicable, but not on situations where the Consumer Services Act is applicable.

The thesis points out a tendency in court praxis to adjudge importance to non-performance and to set up standards which requires acts in conformity with the duty of loyalty. It also asserts that it is possible to regard NJA 2017 s. 1195 as an extension to earlier judicial precedent. The opinion is, however, that the non-performance-rule is too far-reaching, since the seller is not regarded to be worthy of protection when he has acted with gross negligence or in violation of faith and honour, and since the duty of loyalty is not as strong in momentary contracts as in non-momentary contracts. 

The situation as such, that the seller has acted with gross negligence or in violation of faith and honour is regulated by law. At the same time the non-performance-rule formulated by the Supreme Court is not regulated by law and is only applicable when the buyer has knowledge about the defect. Such a regulation as the aforementioned does not establish predictability nor rule of law. Instead, the opinion of the thesis is that it is desirable that also the non-performance rule is regulated by law. The thesis presents a nuanced and distinguishing rule that will regulate the situation in an exhaustive manner.},
  author       = {Palm, Joel},
  keyword      = {avtalsrätt,civilrätt,fastighetsrätt,förmögenhetsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Verkan av passivitet: Om köparens skyldighet att reklamera när säljaren handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder},
  year         = {2018},
}