Advanced

(Med)gärningsmannaskap - En komparativ studie av kriterierna för (med)gärningsmannaansvar

Alemtar, Kimia LU (2018) JURM02 20181
Department of Law
Faculty of Law
Abstract
The Swedish law has not set forth any evident and accurate criteria for (co-)perpetration. The minimum requirement for (co-)perpetration in Swedish law is support/encouragement and a decisive influence on the occurrence of the crime. Should the person who is the “mastermind” behind the crime but is not physically present or hasn’t physically contributed at the commission of the crime be regarded as a (co-)perpetrator or a secondary party? The comparative method of criminal law will be used for this essay to examine and compare the criteria for (co-)perpetration in Sweden, England and Wales, Germany and the Netherlands. Through this method it will be possible to recognize similarities and differences between these legal systems but also... (More)
The Swedish law has not set forth any evident and accurate criteria for (co-)perpetration. The minimum requirement for (co-)perpetration in Swedish law is support/encouragement and a decisive influence on the occurrence of the crime. Should the person who is the “mastermind” behind the crime but is not physically present or hasn’t physically contributed at the commission of the crime be regarded as a (co-)perpetrator or a secondary party? The comparative method of criminal law will be used for this essay to examine and compare the criteria for (co-)perpetration in Sweden, England and Wales, Germany and the Netherlands. Through this method it will be possible to recognize similarities and differences between these legal systems but also find how these countries have solved the problem that Swedish law experiences, and use it as inspiration for improvement of the domestic law.

In conclusion, it can be said that this comparison has led to the understanding that none of the countries have satisfying and evident criterion for (co-)perpetration. However, it might not be possible to set forth evident criteria for (co-)perpetration that will be applicable in every situation that may arise. Therefore, it is better to establish some starting points and circumstances which can indicate (co-)perpetration in a case. Such circumstances would help the Swedish courts in their evaluation of and the foreseeability of (co-)perpetration.

To summarize my conclusion, these are some of the experiences and inspirations from the different countries that I believe the Swedish law could benefit from:
• Adopting a legal definition of (co-)perpetration in the Swedish Criminal Code (brottsbalken (1962:700)).
• There should not be any requirement for physical presence or physical contribution at the commission of the crime, but it could instead be compensated by a substantial contribution at the preparatory stage of the crime.
• For instance, the equal sharing of the booty and/or the substantial contribution at the preparatory phase of the crime could be circumstances which indicate (co-)perpetration.
• In order to simplify the evaluation of (co-)perpetration, the Swedish law could let the decisive criterion for perpetration be control over the commission of the offence and/or power/authority over the person who commits the crime. The reason for being regarded as a (co-)perpetrator in these cases is because the person with control or power could actually have stopped the criminal act from occurring.

Consequently, it is important that the defendant receives a “fair label” which corresponds with the blameworthiness of the defendant’s participation and role in the crime. Hence, it should be possible to convict the person who has had a prominent and decisive role in the crime as a (co-)perpetrator, even without physical presence and physical contribution during the commission of the crime. (Less)
Abstract (Swedish)
Det kan anses otillfredsställande att döma den som har haft en central och avgörande roll i brottet, även utan fysisk närvaro och fysiskt bidrag vid brottstillfället, som medverkande. Varken den svenska lagstiftaren eller rättspraxis har ställt upp tydliga kriterier för (med)gärningsmannaskap. I NJA 2006 s. 535 gjorde Högsta domstolen ett varsamt försök att uppställa vissa kriterier/utgångspunkter för (med)gärningsmannaansvar. I anledning av denna otydlighet i den svenska rätten görs en komparativ studie av (med)gärningsmannaskapet i Sverige, England och Wales, Tyskland och Nederländerna för att undersöka hur andra länder har löst den problematik som upplevs inom den svenska rätten. Genom en komparativ metod kan man öka förståelsen för... (More)
Det kan anses otillfredsställande att döma den som har haft en central och avgörande roll i brottet, även utan fysisk närvaro och fysiskt bidrag vid brottstillfället, som medverkande. Varken den svenska lagstiftaren eller rättspraxis har ställt upp tydliga kriterier för (med)gärningsmannaskap. I NJA 2006 s. 535 gjorde Högsta domstolen ett varsamt försök att uppställa vissa kriterier/utgångspunkter för (med)gärningsmannaansvar. I anledning av denna otydlighet i den svenska rätten görs en komparativ studie av (med)gärningsmannaskapet i Sverige, England och Wales, Tyskland och Nederländerna för att undersöka hur andra länder har löst den problematik som upplevs inom den svenska rätten. Genom en komparativ metod kan man öka förståelsen för (med)gärningsmannaskapet, finna likheter och skillnader mellan de olika systemen och framförallt hämta inspiration och erfarenhet av den utländska rättens kriterier och resonemang för att förbättra den inhemska, svenska, rättstillämpningen och förståelsen av (med)gärningsmannaansvar.

Sammanfattningsvis kan anföras att ingen av de länder som har varit föremål för komparation i förevarande framställning kan sägas ha ett tillfredsställande (med)gärningsmannaskapsinstitut i den mening att rättstillämparna har tydliga kriterier att utgå ifrån. Det kan anses vara svårt att uppställa tydliga och exakta kriterier för (med)gärningsmannaskap som ska lämpa sig i alla tänkbara situationer som kan uppkomma. Därför anser jag att det istället är mer rimligt med vissa utgångspunkter som tillämpas tillsammans med vissa omständigheter som talar för och emot (med)gärningsmannaskap. Detta underlättar tillämpningen och förutsebarheten av (med)gärningsmannaansvaret genom att rättstillämparen får något relativt konkret att utgå ifrån. Vissa utgångspunkter har kunnat identifieras i den utländska rätten som kan sättas i förhållande till problematiken i svensk rätt.
Den svenska rätten bör bland annat dra erfarenhet av och/eller införa följande punkter.
• Kodifiering av (med)gärningsmannaskap i brottsbalken (1962:700).
• Förtydliga hur uttalandena i NJA 2006 s. 535 bör förstås och tillämpas.
• Den svenska rätten bör inte ha något krav på närhet i tid och rum, det vill säga bristande fysisk närvaro och fysiskt bidrag vid brottstillfället ska istället kunna kompenseras genom ett väsentligt bidrag på förberedelsestadiet.
• Omständigheter som exempelvis likadelning av utbytet och ett väsentligt bidrag på förberedelsestadiet bör tala för (med)gärnings-mannaansvar.
• För att förenkla bedömningen av (med)gärningsmannaansvar kan den svenska rätten, likt den tyska och nederländska rätten, utgå från att den som har kontroll över gärningen och/eller den som har makt/befogenhet över den som utför gärningen bör betraktas som (med)gärningsman. Anledningen till varför man bör betraktas som (med)gärningsman är för att personen faktiskt hade kunnat stoppa den brottsliga gärningen.

Följaktligen handlar det om att den tilltalade ska få en ”rättvis etikett” som motsvarar klandervärdheten i dennes delaktighet. Det ska alltså vara möjligt att döma den som har haft en framträdande och avgörande roll i brottet som (med)gärningsman, även utan fysisk närvaro och bidrag vid brottstillfället. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Alemtar, Kimia LU
supervisor
organization
alternative title
(Co-)perpetration - A comparative study of the criteria for (co-)perpetration
course
JURM02 20181
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt, Komparativ rätt, Medgärningsmannaskap, Criminal Law
language
Swedish
id
8940870
date added to LUP
2018-06-08 09:42:46
date last changed
2018-06-08 09:42:46
@misc{8940870,
  abstract     = {The Swedish law has not set forth any evident and accurate criteria for (co-)perpetration. The minimum requirement for (co-)perpetration in Swedish law is support/encouragement and a decisive influence on the occurrence of the crime. Should the person who is the “mastermind” behind the crime but is not physically present or hasn’t physically contributed at the commission of the crime be regarded as a (co-)perpetrator or a secondary party? The comparative method of criminal law will be used for this essay to examine and compare the criteria for (co-)perpetration in Sweden, England and Wales, Germany and the Netherlands. Through this method it will be possible to recognize similarities and differences between these legal systems but also find how these countries have solved the problem that Swedish law experiences, and use it as inspiration for improvement of the domestic law. 

In conclusion, it can be said that this comparison has led to the understanding that none of the countries have satisfying and evident criterion for (co-)perpetration. However, it might not be possible to set forth evident criteria for (co-)perpetration that will be applicable in every situation that may arise. Therefore, it is better to establish some starting points and circumstances which can indicate (co-)perpetration in a case. Such circumstances would help the Swedish courts in their evaluation of and the foreseeability of (co-)perpetration. 

To summarize my conclusion, these are some of the experiences and inspirations from the different countries that I believe the Swedish law could benefit from:
•	Adopting a legal definition of (co-)perpetration in the Swedish Criminal Code (brottsbalken (1962:700)).
•	There should not be any requirement for physical presence or physical contribution at the commission of the crime, but it could instead be compensated by a substantial contribution at the preparatory stage of the crime. 
•	For instance, the equal sharing of the booty and/or the substantial contribution at the preparatory phase of the crime could be circumstances which indicate (co-)perpetration. 
•	In order to simplify the evaluation of (co-)perpetration, the Swedish law could let the decisive criterion for perpetration be control over the commission of the offence and/or power/authority over the person who commits the crime. The reason for being regarded as a (co-)perpetrator in these cases is because the person with control or power could actually have stopped the criminal act from occurring.

Consequently, it is important that the defendant receives a “fair label” which corresponds with the blameworthiness of the defendant’s participation and role in the crime. Hence, it should be possible to convict the person who has had a prominent and decisive role in the crime as a (co-)perpetrator, even without physical presence and physical contribution during the commission of the crime.},
  author       = {Alemtar, Kimia},
  keyword      = {Straffrätt,Komparativ rätt,Medgärningsmannaskap,Criminal Law},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {(Med)gärningsmannaskap - En komparativ studie av kriterierna för (med)gärningsmannaansvar},
  year         = {2018},
}