Dokumenterade förhör som bevis i domstol – På bekostnad av rättssäkerhet?

Abstract

With SOU 2017:98 Early interrogations - new evidence rules in criminal cases an extended opportunity is given, to use documented interrogations from the preliminary investigation as evidence in court. In this essay I investigate the part of the bill concerning that statements left by parties, and witnesses for evidence purposes, should be documented using audio and video during preliminary investigations to a larger extent, and then be presented in court. It involves several extensive changes in relation to the established law. Since the general rule in the existing regulation is a verbal procedure in court, and documented interrogations from preliminary investigations should only be used in exceptional cases. The aim is to investigate if there is room for the bill and to illustrate which opportunities and limitations the bill can entail for the criminal proceedings. Therefore, the question is which consequences an arrangement of documented interrogations from preliminary investigations could have, as evidence, from a rule of law perspective.

The bill has proven positive in relation to the opportunity to take measures against crime. It primarily concerns witness examinations during preliminary investigations, which are conducted considerably closer to the actual event. Which in turn can provide a better basis for the assessment in the sense that the court will take part of a statement that occurred earlier from a memory point of view. From the witnesses’ party's perspective, the bill is beneficial to a larger extent. Since they dare to make statements in a safer environment, as opposed to being in front of the defendant during the main hearing. If an interrogation is assimilated during the preliminary investigation and then presented during the main hearing, the risk of having the suspect apply pressure, to affect what the witness might say, is not as great. When the prosecutor's evidence is ready at an earlier stage in the process, it may also lead to a more efficient proceeding. A consequence of this is the possibility of having a shorter remand period as well as reduced restriction usage. It reduces the risk of arbitrary exercise of power.

It is being questioned whether or not the bill will affect oral procedure, immediacy in taking of evidence and contradiction, which is fundamental for court's ability to influence and carry out materially correct verdicts. My investigation shows that there is more room for a flexible procedure, as long as taking the principles into consideration. The suspect's right to defend himself may be restricted and the bill puts enormous demand on competence for the investigating authorities, police as well as prosecutor. In current rule of law, child interrogations are regularly being documented during preliminary investigations. After seeing the way proceedings with children interrogations work today, it can be established that this kind of competence does not exist to a sufficient extent. It means that interrogations during preliminary investigations are not always held with the necessary procedural guarantees, which are to be used by the court as statement and basis for a verdict. If interrogations are not held with such procedural guarantees, the court can dismiss them. It could lead to a non-efficient and drawn-out proceeding. In worst case, it could lead to a defendant being cleared from suspicion due to lack of evidence, which in itself is an obvious flaw for materially correct rulings. Forensic psychology studies and research have been done in regards to the presentation format and how it may affect the experience and assessment of an oral proceeding. The results vary, but there are indications pointing to statements being experienced differently depending on how it is presented, through an audio or video recording of a documented interrogation or heard orally from the witness. However, it does not provide an answer concerning the court's ability to influence and carry out materially correct verdicts.

My conclusion is that there is room for extended usage of documented interrogations from the preliminary investigation, to be provided as evidence in some cases, but far from all of them. The bill brings positive and negative consequences from a rule of law perspective. At the same time, I believe there has not been a sufficient investigation regarding rule of law inquires. A procedure as the one being proposed will surely be implemented in the near future, the question is merely when, how and to what extent.

Abstract (Swedish)

Med SOU 2017:98 Tidiga förhör – nya bevisregler i brottmål föreslås en utökad möjlighet att använda dokumenterade förhör från förundersökningen som bevis i domstol. I uppsatsen berör jag den del av förslaget som innebär att utsagor som parter och vittnen lämnar i bevissyfte i större utsträckning ska dokumenteras med ljud och bild under förundersökningen och sedan presenteras i domstol. Detta innebär flera omfattande ändringar i förhållande till gällande rätt. Huvudregeln i nuvarande reglering är ett muntligt förfarande i domstol och att dokumenterade förhör från förundersökning endast får användas i undantagsfall. I denna uppsats strävar jag efter att, genom den rättsanalytiska metoden, utreda om det finns utrymme för förslaget och belysa vilka möjligheter och begränsningar förslaget innebär för brottmålsprocessen. Frågan blir således vilka konsekvenser en ordning med dokumenterade förhör från förundersökningen som bevis kan innebära utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Min utredning tar utgångspunkt i rättssäkerheten såsom förutsebarhet, den enskildes skydd mot godtycklig maktutövning och domstolens möjlighet att utföra materiellt korrekta domar.

Förslaget har visat sig vara positivt i förhållande till möjligheten att beivra brott. Det avser främst vittnesförhör under förundersökningen som utförs i betydligt närmare anslutning till den aktuella händelsen. Det ger ett bättre underlag för bedömningen såtillvida att domstolen tar del av en utsaga som är tidigare ur minnessynpunkt. Utifrån vittnens och målsägandens perspektiv är förslaget fördelaktigt, då de i större utsträckning vågar uttala sig i en tryggare miljö, än inför den tilltalade under huvudförhandling. Om förhör upptas under förundersökningen och används som bevis föreligger inte lika stor risk för påtryckningar från den misstänkte att påverka vad vittnen eller målsägande ska säga. Om åklagaren får bevisningen klar för sig i ett tidigare skede kan det även leda till en effektivare handläggning. Det kan möjligen leda till kortare häktning och minskad användning av restriktioner och således reducerad risk för godtycklig maktutövning.

I uppsatsen ifrågasätts huruvida muntlighet, bevisomedelbarhet och kontradiktion, som länge varit grundläggande för domstolens möjlighet att utföra materiellt korrekta domar kommer att påverkas av förslaget. Min utredning visar att det finns utrymme för en mer flexibel handläggning, om rättssäkerhetsaspekterna kring principerna beaktas i varje enskilt fall. En ny ordning ställer även krav på de utredande myndigheterna. Jag har kommit fram till att de utredande myndigheterna i nuläget inte alltid har den kompetens som krävs för att hålla kvalitativa förhör. Om förhören inte är tillförlitliga, det vill säga, håller den kvalitet som krävs kan domstolen komma att underkänna förhören. Det kan leda till en icke effektiv och utdragen handläggning. I ett annat fall kan det leda till att domstolen likväl dömer på bevisning, vilket i sig är en klar brist på materiellt korrekta avgöranden. Det finns även en risk för att rättsskipningen förskjuts till förundersökningen då åklagare med sitt informationsövertag och polis kan utföra påtryckningar på den misstänkte. Det kan repareras genom att försvararen ovillkorligen är närvarande för att tillvarata den misstänktes rättigheter. Utifrån rättspsykologiska studier och forskning har jag även granskat vilken effekt presentationsformatet har för upplevelsen och bedömningen av en muntlig utsaga. Skiftande resultat visas, men det finns indikationer på att en utsaga kan upplevas olika beroende på om den presenteras genom en ljud- och bilduppspelning av ett dokumenterat förhör alternativt av förhörspersonen muntligen i huvudförhandlingen. Det ges dock inget svar på domstolens påverkan och möjlighet att utföra materiellt korrekta domar ¬– och det saknas tydlig forskning som besvarar spörsmålet.

Sammanfattningsvis har jag kommit fram till att det finns utrymme att utöka användningen av dokumenterade förhör från förundersökningen som bevisning i domstol i vissa mål, men långt ifrån alla. Förslaget innebär positiva och negativa konsekvenser utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Jag anser samtidigt att det i SOU 2017:98 inte har utförts en tillfredställande utredning kring rättssäkerhetsfrågor. Ett förfarande likt förslaget är enligt min mening inte främmande och kommer säkert införas inom en snar framtid – frågan är bara när, hur och i vilken utsträckning.

• author: Svensson, Sara
• supervisor: Helén Örnemark Hansen
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Documented interrogations as evidence in court – at the expense of rule of law?
• course: JURM02 20181
• year: 2018
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: rättsvetenskap, straffrätt, straffprocessrätt, dokumenterade förhör, ljud- och bildupptagning, förhör, rättssäkerhet
• language: Swedish
• id: 8941321
• date added to LUP: 2018-06-10 15:27:57
• date last changed: 2018-06-10 15:27:57