Advanced

Gränsöverskridande företagsöverlåtelser – lagstiftning som del av de överförda rättigheterna och skyldigheterna

Kajland, Rikard LU (2018) JURM02 20181
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
Överlåtelsedirektivet uttrycker att överlåtarens rättigheter och skyldigheter visavi de arbetstagaren som går över till förvärvaren ska övergå automatiskt och omedelbart. Det är inte tydligt huruvida detta inkluderar de rättigheter och skyldigheter som följer av nationell rätt.

Principiellt ska Rom I-förordningen tillämpas på anställningsavtal, och tillämplig lag ändras. Det ter sig som om detta inte är i linje med bestämmelserna i överlåtelsedirektivet, då samtliga rättigheter och skyldigheter ska övergå.

Eftersom det saknas en motsvarande möjlighet till inrangering för nationell lagstiftning som det finns för kollektivavtal, och de praktiska konsekvenserna därav, samt mot bakgrund av direktivets syfte att balansera arbetstagarnas... (More)
Överlåtelsedirektivet uttrycker att överlåtarens rättigheter och skyldigheter visavi de arbetstagaren som går över till förvärvaren ska övergå automatiskt och omedelbart. Det är inte tydligt huruvida detta inkluderar de rättigheter och skyldigheter som följer av nationell rätt.

Principiellt ska Rom I-förordningen tillämpas på anställningsavtal, och tillämplig lag ändras. Det ter sig som om detta inte är i linje med bestämmelserna i överlåtelsedirektivet, då samtliga rättigheter och skyldigheter ska övergå.

Eftersom det saknas en motsvarande möjlighet till inrangering för nationell lagstiftning som det finns för kollektivavtal, och de praktiska konsekvenserna därav, samt mot bakgrund av direktivets syfte att balansera arbetstagarnas och förvärvarens intressen, är slutsatsen att nationell lagstiftning inte omfattas av överlåtelsedirektivet och lagvalsreglerna i Rom I är tillämpliga.

En lösning i linje med direktivets syften och EU-domstolens praxis vore att införa en inrangeringsmetod för nationell lagstiftning vid gränsöverskridande företagsöverlåtelser.

Dock talar EU-domstolens praxis för att rättigheter av ekonomisk natur till följd av anställningstid som grundas i lagstiftning övergår till förvärvaren. (Less)
Abstract
The Transfer of Undertakings Directive expresses that the transferor’s rights and obligations vis-à-vis the employee that are transferred to the transferee shall be transferred automatically and immediately. It’s not clear whether this includes the rights and obligations that are based on statutory law.

In principle, the Rome I Regulation is applicable with regards to employment contracts, and the governing law of the contract changes. This seemingly goes against the provisions of the directive on transfers of undertakings, since all rights and obligations are to be transferred.

Since there is no corresponding possibility with regards to limiting the duration of time during which the transferee is bound to apply the statutory law of... (More)
The Transfer of Undertakings Directive expresses that the transferor’s rights and obligations vis-à-vis the employee that are transferred to the transferee shall be transferred automatically and immediately. It’s not clear whether this includes the rights and obligations that are based on statutory law.

In principle, the Rome I Regulation is applicable with regards to employment contracts, and the governing law of the contract changes. This seemingly goes against the provisions of the directive on transfers of undertakings, since all rights and obligations are to be transferred.

Since there is no corresponding possibility with regards to limiting the duration of time during which the transferee is bound to apply the statutory law of the transferor’s country as exists for collective agreements, the pracictal consequences thereof, and bearing the directive’s purpose of balancing the respective interests of the employees and the transferee, the conclusion is that the Transfer of Undertakings Directive does not encompass statutory law and that the Rome I Regulation is applicable.

A solution in accordance with the purposes of the directive and the case law of the Court of Justice of the European Union would be to introduce a method of limiting the duration of time during which the statutory law of the transferor’s country is to be applied by the transferee in the case of a cross-border transfer of undertakings.

However, the case law of the Court of Justice of the European Union does suggest that rights of a financial nature determined by length of service that are based in statutory law are transferred to the transferee. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Kajland, Rikard LU
supervisor
organization
alternative title
Cross-border transfers of undertakings – statutory law as part of the transferred rights and obligations
course
JURM02 20181
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
arbetsrätt, labour law, verksamhetsövergång, förtagsöverlåtelse, transfer of undertakings
language
Swedish
id
8941547
date added to LUP
2018-06-10 15:26:50
date last changed
2018-06-10 15:26:50
@misc{8941547,
  abstract     = {The Transfer of Undertakings Directive expresses that the transferor’s rights and obligations vis-à-vis the employee that are transferred to the transferee shall be transferred automatically and immediately. It’s not clear whether this includes the rights and obligations that are based on statutory law.

In principle, the Rome I Regulation is applicable with regards to employment contracts, and the governing law of the contract changes. This seemingly goes against the provisions of the directive on transfers of undertakings, since all rights and obligations are to be transferred.

Since there is no corresponding possibility with regards to limiting the duration of time during which the transferee is bound to apply the statutory law of the transferor’s country as exists for collective agreements, the pracictal consequences thereof, and bearing the directive’s purpose of balancing the respective interests of the employees and the transferee, the conclusion is that the Transfer of Undertakings Directive does not encompass statutory law and that the Rome I Regulation is applicable.

A solution in accordance with the purposes of the directive and the case law of the Court of Justice of the European Union would be to introduce a method of limiting the duration of time during which the statutory law of the transferor’s country is to be applied by the transferee in the case of a cross-border transfer of undertakings.

However, the case law of the Court of Justice of the European Union does suggest that rights of a financial nature determined by length of service that are based in statutory law are transferred to the transferee.},
  author       = {Kajland, Rikard},
  keyword      = {arbetsrätt,labour law,verksamhetsövergång,förtagsöverlåtelse,transfer of undertakings},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Gränsöverskridande företagsöverlåtelser – lagstiftning som del av de överförda rättigheterna och skyldigheterna},
  year         = {2018},
}