Dröjsmålstalan och EU-rätten – En undersökning av i vad mån förvaltningslagens dröjsmålstalan uppfyller unionsrättens krav på rättsskydd
(2018) JURM02 20181Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Den 1 juli 2018 trädde den nya förvaltningslagen (2017:900) i kraft. I lagen ges enskilda, genom införandet av en dröjsmålstalan, för första gången i svensk förvaltningsrätt en generell rätt att föra talan mot förvaltningsmyndigheters passivitet. Om unionsrätten inte anger annat kommer den nya dröjsmålstalan, enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi, att tillämpas även vid förvaltningsmyndigheters långsamma handläggning av ärenden med EU-rättslig anknytning. Syftet med uppsatsen är att undersöka i vad mån utformningen av den nya dröjsmålstalan i förvaltningslagen uppfyller unionsrättens krav på rättsskydd.
Uppsatsens undersökning tar utgångspunkt i två frågor. Vilket rättsligt skydd kräver unionsrätten att... (More) - Den 1 juli 2018 trädde den nya förvaltningslagen (2017:900) i kraft. I lagen ges enskilda, genom införandet av en dröjsmålstalan, för första gången i svensk förvaltningsrätt en generell rätt att föra talan mot förvaltningsmyndigheters passivitet. Om unionsrätten inte anger annat kommer den nya dröjsmålstalan, enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi, att tillämpas även vid förvaltningsmyndigheters långsamma handläggning av ärenden med EU-rättslig anknytning. Syftet med uppsatsen är att undersöka i vad mån utformningen av den nya dröjsmålstalan i förvaltningslagen uppfyller unionsrättens krav på rättsskydd.
Uppsatsens undersökning tar utgångspunkt i två frågor. Vilket rättsligt skydd kräver unionsrätten att medlemsstaterna tillhandahåller enskilda vid nationella myndigheters alltför långsamma handläggning? Ger den nya dröjsmålstalan i förvaltningslagen ett tillräckligt rättsskydd i förhållande till unionsrättens krav?
I uppsatsen konstateras att EU:s sekundärrätt kan ställa tre olika typer av krav på rättsskydd vid nationella myndigheters senfärdighet. I två av dessa typfall preciserar sekundärrätten hur dröjsmålsinstitut ska vara utformade, medan i det tredje så åläggs medlemsstaterna, inom ramen för den processuella autonomin, att närmare utforma ett dröjsmålsinstitut. Utformningen måste dock uppfylla den EU-rättsliga principen om ett effektivt domstolsskydd. Därtill konstateras att unionsrätten även ställer ett generellt krav på effektivt domstolsskydd vid alltför långsam handläggning. Även här åligger det medlemsstaterna att närmare utforma ett dröjsmålsinstitut. I uppsatsen görs bedömningen att den nya dröjsmålstalan inte uppfyller sekundärrättens preciserade krav på rättsskydd. Inte heller i de fall unionsrätten lämnat den närmare utformningen av rättsskyddet till medlemsstaterna uppfyller nya dröjsmålstalan unionsrättens krav, dvs. dröjsmålstalan tillhandahåller inte ett tillräckligt effektivt domstolsskydd. Anledningen till detta är bl.a. att rätten att väcka en dröjsmålstalan är villkorad i den nya förvaltningslagen. Enligt bestämmelsen krävs att den handläggande myndigheten först fattat ett formellt avslagsbeslut innan en domstolsprövning kan komma till stånd. För att leva upp till kravet på ett effektivt domstolsskydd krävs emellertid, enligt en tolkning av EU-domstolens praxis, att enskilda ges en ovillkorlig rätt till domstolsprövning efter en viss tidsfrist. Konsekvensen av att den nya dröjsmålstalan inte är förenlig med unionsrätten är att det svenska lagstiftaren även framgent måste specialreglera olika typer av dröjsmålsinstitut, trots lagstiftarens strävan efter en enhetlig utformning av dröjsmålstalan i svensk förvaltningsrätt.
Slutligen konkluderas även att dröjsmålstalan i den nya förvaltningslagen kan komma att försvaga enskildas rättsskydd av individuella EU-rättigheter i jämförelse med vad som tidigare gällt på specialreglerade områden i svensk förvaltningsrätt. (Less) - Popular Abstract
- On the first of July 2018, the new Swedish Administrative Procedure Act came into force. The Act introduces a new remedy against the inaction of administrative authorities (an action for failure to act, in Swedish “dröjsmålstalan”). Through the introduction of the new remedy, individuals are given a general right to appeal against the administrative authorities' inaction for the first time in Swedish administrative law. If European Union law does not specify otherwise, the new remedy will, in accordance with the principle of procedural autonomy of the Member States, apply to the administrative authorities' dilatory handling of EU judicial cases. The aim of the paper is to investigate the extent to which the design of the new remedy meets... (More)
- On the first of July 2018, the new Swedish Administrative Procedure Act came into force. The Act introduces a new remedy against the inaction of administrative authorities (an action for failure to act, in Swedish “dröjsmålstalan”). Through the introduction of the new remedy, individuals are given a general right to appeal against the administrative authorities' inaction for the first time in Swedish administrative law. If European Union law does not specify otherwise, the new remedy will, in accordance with the principle of procedural autonomy of the Member States, apply to the administrative authorities' dilatory handling of EU judicial cases. The aim of the paper is to investigate the extent to which the design of the new remedy meets the requirements of legal protection in Union law.
The essay's investigation is based on two questions. What legal protection does Union law require Member States to provide individuals when national authorities do not make decisions on time? Does the new remedy in the Swedish Administration Procedure Act provide adequate legal protection according to Union law?
The paper states that specific legal protection requirements in the case of administrative authorities' inaction are contained in EU secondary law. Even when EU secondary law does not contain any provisions on legal protection, individuals nevertheless have the right to effective judicial protection in the case of the administrative authorities' inaction. In such cases, it is the responsibility of the Member States to design effective remedies. The paper concludes that the new remedy in the Swedish Administrative Procedure Act does not comply with the specific requirements of secondary legislation of the Union. Nor in cases where the formulation of legal protection is imposed on the Member States, the new remedy complies with the requirements of Union law. The reason for this is that the right to bring an action for failure to act in court is conditional. According to the provision in the Swedish Administrative Procedure Act, the administrative authority must first take a formal refusal decision before a judicial review can be instituted. However, in order to comply with the requirement for effective judicial protection, it is necessary, according to an interpretation of the practice of the European Court of Justice, that individuals be given an unconditional right of judicial review after a certain period of time.
Finally, it is also concluded that the new remedy may impair individual's legal protection of individual EU rights in comparison with previously applied remedies in certain regulated areas of Swedish administrative law. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8954972
- author
- Liljegren Victorin, Lena LU
- supervisor
- organization
- alternative title
- The Swedish action for failure to act and EU law – an examination of the extent to which the new remedy "dröjsmålstalan" in the Swedish Administrative Procedure act meets the requirements of legal protection in Union Law
- course
- JURM02 20181
- year
- 2018
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- förvaltningsrätt, administrative law, EU-rätt, EU law, förvaltningslagen, the Swedish Administrative Procedure act, dröjsmålstalan, an action for failure to act
- language
- Swedish
- id
- 8954972
- date added to LUP
- 2018-08-30 17:57:43
- date last changed
- 2018-08-30 17:57:43
@misc{8954972,
abstract = {{Den 1 juli 2018 trädde den nya förvaltningslagen (2017:900) i kraft. I lagen ges enskilda, genom införandet av en dröjsmålstalan, för första gången i svensk förvaltningsrätt en generell rätt att föra talan mot förvaltningsmyndigheters passivitet. Om unionsrätten inte anger annat kommer den nya dröjsmålstalan, enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi, att tillämpas även vid förvaltningsmyndigheters långsamma handläggning av ärenden med EU-rättslig anknytning. Syftet med uppsatsen är att undersöka i vad mån utformningen av den nya dröjsmålstalan i förvaltningslagen uppfyller unionsrättens krav på rättsskydd.
Uppsatsens undersökning tar utgångspunkt i två frågor. Vilket rättsligt skydd kräver unionsrätten att medlemsstaterna tillhandahåller enskilda vid nationella myndigheters alltför långsamma handläggning? Ger den nya dröjsmålstalan i förvaltningslagen ett tillräckligt rättsskydd i förhållande till unionsrättens krav?
I uppsatsen konstateras att EU:s sekundärrätt kan ställa tre olika typer av krav på rättsskydd vid nationella myndigheters senfärdighet. I två av dessa typfall preciserar sekundärrätten hur dröjsmålsinstitut ska vara utformade, medan i det tredje så åläggs medlemsstaterna, inom ramen för den processuella autonomin, att närmare utforma ett dröjsmålsinstitut. Utformningen måste dock uppfylla den EU-rättsliga principen om ett effektivt domstolsskydd. Därtill konstateras att unionsrätten även ställer ett generellt krav på effektivt domstolsskydd vid alltför långsam handläggning. Även här åligger det medlemsstaterna att närmare utforma ett dröjsmålsinstitut. I uppsatsen görs bedömningen att den nya dröjsmålstalan inte uppfyller sekundärrättens preciserade krav på rättsskydd. Inte heller i de fall unionsrätten lämnat den närmare utformningen av rättsskyddet till medlemsstaterna uppfyller nya dröjsmålstalan unionsrättens krav, dvs. dröjsmålstalan tillhandahåller inte ett tillräckligt effektivt domstolsskydd. Anledningen till detta är bl.a. att rätten att väcka en dröjsmålstalan är villkorad i den nya förvaltningslagen. Enligt bestämmelsen krävs att den handläggande myndigheten först fattat ett formellt avslagsbeslut innan en domstolsprövning kan komma till stånd. För att leva upp till kravet på ett effektivt domstolsskydd krävs emellertid, enligt en tolkning av EU-domstolens praxis, att enskilda ges en ovillkorlig rätt till domstolsprövning efter en viss tidsfrist. Konsekvensen av att den nya dröjsmålstalan inte är förenlig med unionsrätten är att det svenska lagstiftaren även framgent måste specialreglera olika typer av dröjsmålsinstitut, trots lagstiftarens strävan efter en enhetlig utformning av dröjsmålstalan i svensk förvaltningsrätt.
Slutligen konkluderas även att dröjsmålstalan i den nya förvaltningslagen kan komma att försvaga enskildas rättsskydd av individuella EU-rättigheter i jämförelse med vad som tidigare gällt på specialreglerade områden i svensk förvaltningsrätt.}},
author = {{Liljegren Victorin, Lena}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Dröjsmålstalan och EU-rätten – En undersökning av i vad mån förvaltningslagens dröjsmålstalan uppfyller unionsrättens krav på rättsskydd}},
year = {{2018}},
}