Interpreting Dominance: A Teleological Analysis of a Dominant Position in Article 102 TFEU and the Interplay with Economic Theory

Abstract

EU competition law, and Article 102 TFEU, strives to prevent the distortion of competition. According to economic theory, a free market economy where resources are allocated through competition can generally be expected to increase the total utility of society. The theoretical models of perfect competition and its opposite monopoly, a total lack of competition, motivates this conclusion. An important caveat is that at times monopolies are more efficient ways of organizing the market, and in such cases potential competition may constrain the monopoly from harming utility. Measuring the market power of individual undertakings enables the determination of whether competition law should intervene. Such intervention is considered motivated when individual undertakings have substantial market power.

The CJEU has long held that for an undertaking to be considered in a dominant position in EU law, it must be able to prevent effective competition from being maintained on the relevant market by affording it the power to behave to an appreciable extent independently of its competitors, customers and ultimately of its consumers. While this in principle equals substantial market power, two divergent approaches have arisen: (i) the CJEU’s which at times appears more expansive than the concept of substantial market power and (ii) the Commission’s, which was developed after a review of the Commission’s policy in the 2000s and more accurately reflects contemporary economic theory.

The differences between the institutions further differ when it comes to the goals of competition law and Article 102 TFEU itself. While the Commission has espoused consumer welfare as the end goal of Article 102 TFEU, the Court has rejected this and withheld a broader normative horizon for competition law and a special focus on preserving competition as such.

An error cost analysis, where the accuracy and functionality of the two approaches are measured in terms of whether they serve to protect consumer welfare, shows that if such a goal is embraced, the Commission’s approach is more appropriate. However, a broader, normative evaluation of the approaches against the CJEU’s preferred goal of protecting competition as such, shows that the CJEU’s approach may be more advantageous. Thus, the institutions’ embrace of different views is both understandable and internally coherent. As the CJEU is the final arbiter of the law, legal certainty should not be in doubt as the case law is superior in the EU hierarchy of norms. However, undertakings may be motivated to believe that the Commission will adhere to its approach. As the CJEU cannot be expected to enforce this adherence, the dissonance between the institutions generates a lack of foreseeability and, ultimately, a lack of legal certainty.

Abstract (Swedish)

EU:s konkurrensrätt och Artikel 102 FEUF syftar till att förhindra snedvridningar av konkurrensen. Enligt ekonomisk teori så ökar en frimarknadsekonomi samhällsnyttan genom konkurrens. Denna slutsats kan motiveras av de två teoretiska modellerna perfekt konkurrens och dess motsats monopol, en total avsaknad av konkurrens. Ett viktigt undantag till detta antagande existerar i de fall där monopol är mer effektiva som organisationsform för marknaden och potentiell konkurrens hindrar monopolet från att inverka negativt på samhällsnyttan. Från den här diskursen stammar konceptet marknadsinflytande. Genom att mäta individuella företags marknadsinflytande kan lämpligheten i ett eventuellt konkurrensrättsligt ingripande avgöras. Ett sådant ingripande är motiverat när individuella företag har substantiellt marknadsinflytande.

EU-domstolen har fastslagit att för att ett företag ska vara i dominant ställning enligt EU-rätten måste det vara kapabelt att hindra upprätthållandet av en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden genom att företagets ställning tillåter det att i betydande omfattning agera oberoende i förhållande till konkurrenter, kunder och i sista hand konsumenter. Även om en dominant ställning till stor del är att jämställa med substantiellt marknadsinflytande har två olika tillvägagångsätt att finna en dominant ställning växt fram i EU-rätten: (i) EU-domstolens metod som tidvis framstår som mer expansiv än konceptet substantiellt marknadsinflytande och (ii) Kommissionens metod som utvecklades efter en granskning av Kommissionens policy under 2000-talet och som till en större grad reflekterar nutida ekonomisk teori.

Institutionernas syn skiljer sig även vad gäller de mål konkurrensrätten och Artikel 102 FEUF eftersträvar. Kommissionen har antagit konsumentvälfärd som det slutliga målet för Artikel 102 FEUF. Detta har dock avfärdats av EU-domstolen som har fasthållit en större mängd mål för konkurrensrätten och framförallt fokuserat på att det finns ett värde i att skydda konkurrensen i sig.

En felkostnadsanalys, där träffsäkerheten och funktionaliteten av de två tillvägagångsätten mäts i förhållande till hur de uppnår konsumentvälfärd, visar att Kommissionens tillvägagångsätt är mer lämpligt för att uppnå det målet. En bredare analys av tillvägagångsätten för att uppnå de rättsliga mål som EU-domstolen har satt upp i form av att skydda konkurrensen i sig visar dock att domstolens metod kan vara mer framgångsrik i detta avseende. Institutionernas antagande av olika tillvägagångsätt är därför förståeliga på så sätt att de tjänar deras respektive olika antagna syften för konkurrensrätten. Eftersom EU-domstolens praxis har en högre rang i normhierarkin än Kommissionens beslut och riktlinjer är svaret på vad som är gällande rätt relativt enkelt att avgöra. Däremot, kan det antas att företag i vissa fall förväntar sig att Kommissionen kommer att efterfölja sitt eget tillvägagångssätt. Då EU-domstolen inte kan förväntas säkerställa denna efterlevnad, ger skillnaden mellan institutionerna upphov till en brist på förutsägbarhet och, i längden, även rättssäkerhet som sådan.

• author: Arnesson, Mattias
• supervisor: Anna Tzanaki
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: JURM02 20181
• year: 2018
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• language: English
• id: 8956982
• date added to LUP: 2019-02-27 14:29:12
• date last changed: 2019-02-27 14:29:12