Att tillgängliggöra för allmänheten – om upphovsrättsersättning vid uthyrning av bilar

Abstract (Swedish)

En upphovsman kan enligt 2 § URL tillgängliggöra ett verk för allmänheten på fyra sätt. Eftersom begreppet kommer från EU-rätten är EU-domstolens domar ledande för tolkningen av begreppet. Svensk upphovsrätt skyddar både upphovsmän och utövande konstnärers ensamrätt till sina verk och inspelningar. En utövande konstnär beskrivs i uppsatsen som en person som levandegör ett verk. I Sverige finns det primärt tre sätt att tillgängliggöra ett verk för en aktör som inte är upphovsmannen.

Uppsatsen redogör för fem rättsfall från EU-domstolen som ger ledning i hur begreppet överföring till allmänheten ska tolkas. Allmänheten ska tolkas som en ganska stor grupp människor, som utgör målgruppen för sändningen. Gruppen måste också vara mottaglig för sändningen. Domstolen klargör även att vinstsyfte kan vara vägledande för om en överföring till allmänheten har skett. Tjänster som innebär konkurrensfördelar tyder på att ett bolag har vinstsyfte med tjänsten. Svensk praxis från HD på området sedan året 1995 består av tre rättsfall. Det finns i svensk praxis ett aktivitetskrav. I den senaste domen, från året 2012, bekräftar HD att en direktivkonform tolkning måste göras då begreppet överföring till allmänheten kommer från EU-rätten.

I målen T 5909-17 och T 891-18 har två företag som hyr ut bilar valt att sluta betala upphovsrättsersättning för radiomottagarna i bilarna. Underinstanserna har bedömt de två målen olika. HD har valt att lämna en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen då HD är osäker på hur EU-domstolens praxis ska tillämpas.

I uppsatsens analyserande del appliceras de kriterier som EU-domstolen har uppställt på målen T 5909-17 och T 891-18. Det går inte att genom praxis komma fram till ett entydigt svar om hur förhandsavgörandet borde utfalla då EU-domstolens kriterier är för vaga. Domstolen måste för ett väl fungerande EU-samarbete vara tydlig med hur domstolens praxis ska tillämpas.

Abstract

According to Section 2 of the URL, authors may make their works available to the public in four ways. Since the concept derives from EU law, the judgments of the European Court of Justice is the main source in the interpretation of the concept. Swedish copyright protects both the authors' and the performers' exclusive rights to their works and recordings. A performer is described in the essay as a person who interprets a work. In Sweden, there are three primary ways to make a work available to the public for a person who is not the author.

The essay describes five court cases from the European Court of Justice that provide guidance on how the concept of communication to the public should be interpreted. The public should be interpreted as a rather large group of people, who constitute the target group for the communication. The group must also be receptive to the communication. The Court also clarifies that profitability can be a guide to whether a communication to the public has taken place. Services that offer competitive advantages indicate that a company has a profit-making purpose with the service. Swedish practice from the Supreme Court of Sweden on the topic since the year 1995 consists of three court cases. The Supreme Court of Sweden has adopted an activity requirement. In the last judgment, from 2012, the court confirms that an interpretation in harmony with the directive must be made as the concept of communication to the public comes from EU law.

In the cases T 5909-17 and T 891-18, two companies that rent cars have decided to stop paying copyright compensation for the radio receivers in their cars. The lower courts have assessed the two cases differently. The Supreme Court of Sweden has chosen to submit a request for preliminary ruling to the European Court of Justice, since the Supreme Court of Sweden is uncertain about how the European Court of Justice's practice should be applied.

In the analyzing part of the essay, the criteria that the European Court of Justice has come up with are applied to the cases T 5909-17 and T 891-18. It is, based on practice, not possible to come up with an unambiguous answer on how the ruling should be as the European Court of Justice's assessment criteria are too vague. For a well-functioning EU cooperation, the Court must be clear about how the Court's practice should be applied.

• author: Bengtsson, Oscar
• supervisor: David Dryselius
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20191
• year: 2019
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Immaterialrätt
• language: Swedish
• id: 8976707
• date added to LUP: 2019-09-16 10:58:46
• date last changed: 2019-09-16 10:58:46