Uppfinningar och upprättelse - Om brottsoffer, straffansvar och självkörande fordon i ljuset av Utredningen om självkörande fordon på väg

Abstract (Swedish)

I framställningen analyseras de straffrättsliga övervägandena i slutbetänkandet av Utredningen om självkörande fordon på väg (SOU 2018:16) ur ett brottsofferperspektiv. Brottsofferperspektivet grundar sig i viktimologisk forskning som framhåller upprättelse som ett centralt behov hos skadade individer. Brottsofferbegreppet centreras, till skillnad från överträdelser av brottsbestämmelser, kring skadan hos den som skadas eller förolyckas på grund av ett självkörande fordon.

Utredningen föreslår att den som iklär sig rollen som förare av ett självkörande fordon inte ska ha ett straffrättsligt övervakningsansvar. Istället menar utredningen att vissa brottsbestämmelser bör modifieras samt att 3 kap. Brottsbalken likväl är tillämpligt i situationer där någon skadas eller förolyckas. Vad gäller trafikregelöverträdelser föreslår utredningen ett system med sanktionsavgifter istället för, som i dagens trafik, straff.

Framställningen visar att dagens vållandebrott, vilka är vanligt förekommande i trafiken, är svårförenliga med att ett automatiskt körsystem utför den dynamiska köruppgiften och att utredningen möjligen förutsätter en tillämplighet som saknas. I avsaknad av en tydlig garantställning är det troligt att legalitetsprincipen förhindrar straffansvar för någon som befinner sig i fordonet eller fjärrövervakar på avstånd. Att hålla fordonsägaren eller fordonstillverkaren ansvarig för uppkommen skada förefaller även osannolikt med tanke på brottsbegreppets konstruktion. Mer extrema fall kan tänkas omfattas av de uppsåtliga brotten i Brottsbalken samt de brottsbestämmelser som utredningen föreslår. Utredningens förslag förefaller dock medföra att någon i ett självkörande fordon som har en reell möjlighet att handla för att undvika en olycka, men som underlåter att göra det, inte kan hållas straffrättsligt ansvarig. Således riskerar vissa framtida skade- eller dödsfall att falla utanför det straffrättsliga systemet, vilket kan få negativa konsekvenser för eventuella brottsoffers möjligheter till upprättelse. Eventuella trafiköverträdelser kan, enligt förslaget, visserligen beaktas genom sanktionsavgifter men ett sådant system erbjuder inte samma möjligheter till upprättelse som det straffrättsliga.

Framställningen syftar till lyfta ett kompletterande perspektiv, inte att förespråka kriminalisering av något slag. Det är tydligt att utredningen har förbisett eventuella brottsoffers intressen och enbart fokuserat på en potentiellt tilltalads intressen. Med utgångspunkt i upprättelsen är utredningens förslag otillfredsställande, särskilt med tanke på att inga resonemang förs gällande potentiella brottsoffer men även då utredningen förutsätter en tillämplighet av vållandebrotten som möjligen saknas.

Abstract

This study analyses the considerations, regarding criminal culpability, of the Committee on autonomous vehicles (SOU 2018:16) from a victim’s perspective. The victim’s perspective is based on victimological research presenting redress as a clear need of victims of harm. The definition of a victim is, in this thesis, centred around the harm of an individual injured or killed by an autonomous vehicle as opposed to whether a criminal act has been committed or not.

The Committee argues whoever constitutes the driver of an autonomous vehicle should not have a criminal responsibility to monitor the automated driving system. Instead, the Committee proposes other criminal provisions as well as arguing chapter 3 of the Swedish Penal Code would remain applicable in situations where an individual is injured or killed. Regarding traffic violations, the Committee proposes a system of sanction charges as opposed to, as of present, criminal punishment.

This study illustrates the prevailing definition of a criminal act (brottsbegreppet) as incompatible with an automated driving system performing the dynamic driving task. Therefore, the Committee may have assumed an applicability which is non-existent. In the absence of an explicit duty to act (garantställning), it is likely the principle of legality prevents criminal culpability for an individual inside an autonomous vehicle or someone monitoring the vehicle remotely. Holding the owner of the vehicle or the vehicle manufacturer criminally responsible is also unlikely with regards to the prevailing definition of a criminal act and its limits. In more extreme cases the intent crimes in the Swedish Penal Code, and the proposed criminal provisions, may be applicable. Though as a result of the Committee’s proposal, it may be difficult to hold someone in an autonomous vehicle criminally culpable for an accident, even if this individual had opportunity to intervene. This may cause a large part of injuries inflicted by autonomous vehicles to fall outside of the criminal justice system and diminish the victims’ opportunities to obtain redress. Even though traffic violations may result in sanctions charges, such a system cannot replace the criminal justice system with regards to providing redress.

I aim to bring light to an additional perspective, not argue for criminalisation of any kind. It is clear the Committee has disregarded potential victims’ interests and instead solely focused on the interests of a potential defendant. With emphasis on redress, the proposals of the Committee appear unsatisfactory. Particularly considering the Committee does not consider potential victims in its reasoning and because the Committee seems to assume an applicability of the law which may not exist.

• author: Dahlberg, Edvin
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Robotics and redress - A study on victims, criminal culpability and autonomous vehicles in light of recent legislative proposals
• course: JURM02 20191
• year: 2019
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, criminal law, självkörande fordon, straffansvar, brottsoffer, upprättelse, SOU 2018:16
• language: Swedish
• id: 8976788
• date added to LUP: 2019-06-10 15:29:19
• date last changed: 2019-06-10 15:29:19