Advanced

Ett rättsstridigt men inte straffbart kalsongryck - En rättsfallsstudie av underrättstillämpningens förenlighet med lagstiftarens avsikter med föräldrabalken och brottsbalken vid fysiskt våld mot barn

Hammar, Emelie LU (2019) JURM02 20191
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
År 1979 införde Sverige ett uttryckligt agaförbud. Stadgandet i 6 kap. 1 § föräldrabalken, (FB) innebär att föräldrar inte får utsätta barn för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Agaförbudet är en markering från lagstiftarens sida om att barn är extra skyddsvärda. Enligt motiven till 6 kap. 1 § FB är det dock oundvikligt att föräldrar erkänns rätten att övervinna fysiskt motstånd från barn för att kunna fullgöra tillsynsplikten. Föräldrar eller annan omsorgsperson som ansvarar för barnets fostran, vård eller tillsyn ska enligt 6 kap. 2 § FB svara för att barn får den tillsyn som krävs med hänsyn till barnets ålder, mognad och utveckling. Av agaförbudet följer ingen sanktion. Skyddet för barn som utsätts för våld... (More)
År 1979 införde Sverige ett uttryckligt agaförbud. Stadgandet i 6 kap. 1 § föräldrabalken, (FB) innebär att föräldrar inte får utsätta barn för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Agaförbudet är en markering från lagstiftarens sida om att barn är extra skyddsvärda. Enligt motiven till 6 kap. 1 § FB är det dock oundvikligt att föräldrar erkänns rätten att övervinna fysiskt motstånd från barn för att kunna fullgöra tillsynsplikten. Föräldrar eller annan omsorgsperson som ansvarar för barnets fostran, vård eller tillsyn ska enligt 6 kap. 2 § FB svara för att barn får den tillsyn som krävs med hänsyn till barnets ålder, mognad och utveckling. Av agaförbudet följer ingen sanktion. Skyddet för barn som utsätts för våld omfattar endast det våld som innefattas av en straffrättslig bestämmelse. Av såväl motiven till agaförbudet som de straffrättsliga bestämmelserna framgår att gränsdragningen för när ett fysiskt ingripande mot barn utgör en straffri handling, inte är tydlig vilket är problematiskt ur ett rättssäkerhetsperspektiv. I uppsatsen utreds barnets skydd mot fysiskt våld enligt två rättsområden – straffrätten och förvaltningsrätten. Mellan den straffrättsliga regleringen och 6 kap. 1-2 §§ FB råder en intressekonflikt. Intressekonflikten försvårar gränsdragningen av när ett handgripligt ingripande mot barn är straffbart. Denna uppsats syftar till att utreda om underrätternas rättstillämpning – avseende gränsdragningen för intressekonflikten mellan intresset för skydd av barnets fysiska integritet och föräldrars tillsynsplikt över barnet – är förenlig med lagstiftarens åsyftade verkningar med föräldrabalken och brottsbalken ur ett rättssäkerhetsperspektiv. För att besvara uppsatsens frågeställningar har tre metoder använts: den rättsdogmatiska metoden, den rättsanalytiska metoden samt en rättssociologisk empirisk metod.

Uppsatsens rättsfallsstudie har visat att underrätterna i vissa fall ger föräldrar stort utrymme att ansvara för och uppfostra sina barn. I mål där föräldrars tillsynsplikt uttryckligen beaktats i domskälen visar rättsfallsstudien att domstolen gjort en generösare bedömning av föräldrars rätt att handgripligen ingripa mot barn. I mål där förälderns handling inte har ansetts utgöra en otillåten gärning har det även beaktats att föräldern handlat i en stressad situation, barnets upprörda sinnesstämning och beteende eller att barnen har ett självskadebeteende. I mål där barnets skyddslösa beroendeställning samt andra försvårande omständigheter beaktats av underrätterna ges föräldrar en mer begränsad rätt att handgripligen ingripa mot barnet inom ramen för tillsynsplikten. Av rättsfallsstudien framgår att underrätternas argumentation avseende omständigheterna som beaktas i praktiken kan variera mycket från fall till fall. Barnets ålder, förälderns sinnesstämning, om händelseförloppet varit hastigt samt invändningar om lek och bus är exempel på omständigheter som tagits i beaktning i domskälen. Underrätternas varierande tillämpning ökar risken för ett glapp mellan tillämpningen i praktiken och skriven lag. Avslutningsvis konstateras att det finns anledning att diskutera rättssäkerheten avseende gränsdragningen, i synnerhet mot bakgrund av avsaknaden av refererad praxis. (Less)
Abstract
In year 1979 a ban on corporal punishment was introduced in Swedish law. According to Children and Parents Code (CPC), parents cannot practice any form of physical punishment upon their children. Hence, the ban on corporal punishment can be considered a clear statement declaring that the protection of children is a matter of high relevance in the Swedish society. However, there is an ambiguity in the sense that the legislative history of the CPC states that parents are allowed to use a mild degree of physical force in certain situations. This is due to the fact that parents and supervisors are responsible for the wellbeing and upbringing of the children. Measures related to this responsibility are to be conducted in a proper manner with... (More)
In year 1979 a ban on corporal punishment was introduced in Swedish law. According to Children and Parents Code (CPC), parents cannot practice any form of physical punishment upon their children. Hence, the ban on corporal punishment can be considered a clear statement declaring that the protection of children is a matter of high relevance in the Swedish society. However, there is an ambiguity in the sense that the legislative history of the CPC states that parents are allowed to use a mild degree of physical force in certain situations. This is due to the fact that parents and supervisors are responsible for the wellbeing and upbringing of the children. Measures related to this responsibility are to be conducted in a proper manner with regards to the age and level of maturity of the children. Furthermore, the ban on corporal punishment does not solely constitute a basis for legal sanction. The protection of children against physical violence is instead a matter of penal law. With regards to both the ban on corporal punishment and penal law it is ambiguous what is deemed illegal when it comes to physical violence against children. This paper aims to review the protection of children with regards to two jurisprudences, namely the penal- and the administrative law. There is a conflict of interest between the penal law and chapter 6, 1-2 §§ of the CPC, which complicates the decision making of when a reprimand is to be considered a criminal act. The research question of this paper is whether the actual adjudication is in line with what is intended by the legislators of the penal law and the CPC, with regards to the conflict of interest between the legal protection of children and the right to reprimanding held by the parents.

The content analysis of lower court legal cases conducted in this paper concludes that the extent to which parents are allowed to reprimand their children differs somewhat depending on a number of factors. Firstly, in cases where the parent’s duty of supervision is accounted for in the verdict, the court was more generous regarding what is allowed within the framework of the judicial system. Secondly, in cases where the supervisor’s actions were not considered illegal, the level of stress and the mood of the children were taken into consideration. On the other hand, in cases where the defenselessness of the children and other aggravating circumstances were accounted for, the parent’s room for action due to their responsibility of supervision was more restricted. Consequently, it can be concluded that the judgement of the lower courts regarding this matter differs greatly depending on the characteristics of the case at hand. The child’s age, the mood of the parent, whether the event could be considered playful or stressful by nature are all examples of factors accounted for in the verdicts. The inconsistency regarding the application of law by the lower courts increases the risk of a divergence between the actual adjudication and the written law. As a consequence the security before the law can be discussed especially with respect to the lack of precedents within this subject. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Hammar, Emelie LU
supervisor
organization
alternative title
An unlawful but not punishable wedgie
course
JURM02 20191
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
förvaltningsrätt, administrative law, straffrätt, criminal law, agaförbud, tillsynsplikt, föräldraansvar, misshandel, ofredande
language
Swedish
id
8977133
date added to LUP
2019-06-11 17:29:20
date last changed
2019-06-11 17:29:20
@misc{8977133,
  abstract     = {In year 1979 a ban on corporal punishment was introduced in Swedish law. According to Children and Parents Code (CPC), parents cannot practice any form of physical punishment upon their children. Hence, the ban on corporal punishment can be considered a clear statement declaring that the protection of children is a matter of high relevance in the Swedish society. However, there is an ambiguity in the sense that the legislative history of the CPC states that parents are allowed to use a mild degree of physical force in certain situations. This is due to the fact that parents and supervisors are responsible for the wellbeing and upbringing of the children. Measures related to this responsibility are to be conducted in a proper manner with regards to the age and level of maturity of the children. Furthermore, the ban on corporal punishment does not solely constitute a basis for legal sanction. The protection of children against physical violence is instead a matter of penal law. With regards to both the ban on corporal punishment and penal law it is ambiguous what is deemed illegal when it comes to physical violence against children. This paper aims to review the protection of children with regards to two jurisprudences, namely the penal- and the administrative law. There is a conflict of interest between the penal law and chapter 6, 1-2 §§ of the CPC, which complicates the decision making of when a reprimand is to be considered a criminal act. The research question of this paper is whether the actual adjudication is in line with what is intended by the legislators of the penal law and the CPC, with regards to the conflict of interest between the legal protection of children and the right to reprimanding held by the parents.

The content analysis of lower court legal cases conducted in this paper concludes that the extent to which parents are allowed to reprimand their children differs somewhat depending on a number of factors. Firstly, in cases where the parent’s duty of supervision is accounted for in the verdict, the court was more generous regarding what is allowed within the framework of the judicial system. Secondly, in cases where the supervisor’s actions were not considered illegal, the level of stress and the mood of the children were taken into consideration. On the other hand, in cases where the defenselessness of the children and other aggravating circumstances were accounted for, the parent’s room for action due to their responsibility of supervision was more restricted. Consequently, it can be concluded that the judgement of the lower courts regarding this matter differs greatly depending on the characteristics of the case at hand. The child’s age, the mood of the parent, whether the event could be considered playful or stressful by nature are all examples of factors accounted for in the verdicts. The inconsistency regarding the application of law by the lower courts increases the risk of a divergence between the actual adjudication and the written law. As a consequence the security before the law can be discussed especially with respect to the lack of precedents within this subject.},
  author       = {Hammar, Emelie},
  keyword      = {förvaltningsrätt,administrative law,straffrätt,criminal law,agaförbud,tillsynsplikt,föräldraansvar,misshandel,ofredande},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Ett rättsstridigt men inte straffbart kalsongryck - En rättsfallsstudie av underrättstillämpningens förenlighet med lagstiftarens avsikter med föräldrabalken och brottsbalken vid fysiskt våld mot barn},
  year         = {2019},
}