Det humanitära undantaget vid människosmuggling - en rimlig ventil eller praktisk omöjlighet?

Abstract (Swedish)

Människosmuggling regleras i 20 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) och kriminaliserar uppsåtliga handlingar som syftar till att hjälpa en utlänning att komma in i eller passera genom Sverige. För straffbarhet för hjälp som getts via en inre gräns räcker att utlänningen kommit in på svenskt territorium.

Rådets direktiv 2002/90/EG om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse samt rambeslutet 2002/946/RIF om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse uppställer tillsammans den rättsliga ram som medlemsstaterna har att förhålla sig till i förhållande till regleringen av människosmugglingsbrottet. I artikel 1.2 i rådets direktiv anges att medlemsstater får besluta om att inte införa påföljder för hjälp till olovlig inresa då syftet med handlandet varit att ge humanitärt stöd till personen i fråga. Direktivet medger således en öppning för tillämpningen av ett så kallat humanitärt undantag. Något humanitärt undantag har inte införts i svensk rätt, men av direktivet framgår att sådana undantag kan göras i praxis.

NJA 2009 s. 424 är ett tongivande fall i fråga om ett humanitärt undantag. HD:s resonemang utgick till stor del från Sveriges bundenhet till Dublinförordningen. HD uttalade att det i regel inte finns ett så starkt behov av att bistå en utlänning med hjälp till olovlig inresa via en inre gräns att det skulle kunna utgöra ett humanitärt undantag från det straffbara området. HD tillade dock att det kunde förekomma fall där omständigheterna var sådana att ett humanitärt undantag ändock kunde anses vara motiverat. Vilka dessa omständigheter kan vara preciserades dock inte.

Uppsatsens huvudsakliga syfte har varit att utreda omfattningen av det humanitära undantaget i förhållande till bestämmelsen om människosmuggling i utlänningslagen och som följer av det bakomliggande EU-direktivet. Eftersom undantaget inte är lagreglerat, har ett antal domar från HD presenterats och redogjorts för i syfte att bringa större klarhet i ämnet. Utredningen visar bland på att avfärdandet av det humanitära undantaget i stort sett utgår från de utgångspunkter som uppställdes i NJA 2009 s. 424. Rättsfallsgenomgången visar även på att sådana skäl som kan anföras till stöd för att ett humanitärt undantag ska vara tillämpligt, enbart beaktas i fråga om brottets rubricering. Den restriktiva tillämpningen av undantaget i svensk rätt kan vidare ifrågasättas ur ett rättssäkerhetsperspektiv och medför att det humanitära undantaget blott är att se som en rättsfigur som är praktiskt omöjlig att tillämpa.

Abstract

The offence of human smuggling is regulated in Chapter 20. Section 8 of the Swedish Aliens Act (2005:716) and criminalizes intentional acts aimed at facilitating irregular entry. For the punishment of an entry facilitated over an internal EU border, it is sufficient that the person has entered Swedish territory.

The Facilitators Package is composed of Council Directive 2002/90/EC defining the facilitation of unauthorised entry, transit and residence and a Council Framework Decision 2002/946/JHA on the strengthening of the penal framework to prevent the facilitation of unauthorised entry, transit and residence. Together they establish the legal framework which the Member States have to regard in relation to the regulation of migrant smuggling. Article 1 (2) allows states to refrain from imposing sanctions in regard to irregular entry, when the aim of the behaviour is to provide humanitarian assistance to the person concerned. The directive thus provides an option to except humanitarian actors. The humanitarian exception is not regulated in Swedish law, but the directive states that such exceptions can be made in practice as well.

The judgement NJA 2009 s. 424 is a key case in regard to the application of a humanitarian exception. The Supreme Court’s reasoning was largely based on Sweden’s commitment to the Dublin Regulation. The Supreme Court stated that there usually is no such strong need to facilitate an irregular entry over an internal border that it could constitute a humanitarian exception. However, the Supreme Court added that there could be cases in which the circumstances could justify an exception. These circumstances were not specified.

The main purpose of this thesis has been to examine the scope of the humanitarian exception in relation to the provision on human smuggling in the Aliens Act and that follows from the before mentioned directive. The thesis shows that the dismissal of the humanitarian exception is largely based on the starting points set out in NJA 2009 s. 424. The case study also shows that circumstances that could be brought up in support of a humanitarian exception, are only taken into account in regard to the categorization of the crime. The restrictive application of the exception can be questioned from a legal certainty perspective and causes the exception to merely be seen as a legal figure which is practically inapplicable.

• author: Kaakati, Nourelhouda
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The humanitarian exception for human smuggling - a reasonable safeguard or a practical impossibility?
• course: JURM02 20191
• year: 2019
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, criminal law, människosmuggling
• language: Swedish
• id: 8977406
• date added to LUP: 2019-06-17 14:22:59
• date last changed: 2019-06-17 14:22:59