Advanced

Är det en mänsklig rättighet att smita från en trafikolycka? Smitningsbestämmelsen och dess förhållande till passivitetsrätten

Jönsson, Elsa LU (2020) LAGF03 20201
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
En anklagad person har en rätt till tystnad och en rätt att inte belasta sig själv. Denna så kallade passivitetsrätt är nära kopplad till oskyldighetspresumtionen vars syfte är att förhindra att oskyldiga döms. Av Europadomstolens praxis följer att passivitetsrätten omfattas av art. 6 EKMR.

Genom 5 § TBL åläggs den som varit delaktig i en trafikolycka att uppge namn och hemvist eller att lämna andra upplysningar om händelsen. När en trafikolycka inträffat är det inte ovanligt att någon som haft del i olyckan samtidigt kan misstänkas för annat brott, till exempel rattfylleri eller vållande till annans död. Detta innebär att en delaktig kan tvingas lämna belastande uppgifter om sig själv och händelseförloppet. Uppsatsens syfte är att ur... (More)
En anklagad person har en rätt till tystnad och en rätt att inte belasta sig själv. Denna så kallade passivitetsrätt är nära kopplad till oskyldighetspresumtionen vars syfte är att förhindra att oskyldiga döms. Av Europadomstolens praxis följer att passivitetsrätten omfattas av art. 6 EKMR.

Genom 5 § TBL åläggs den som varit delaktig i en trafikolycka att uppge namn och hemvist eller att lämna andra upplysningar om händelsen. När en trafikolycka inträffat är det inte ovanligt att någon som haft del i olyckan samtidigt kan misstänkas för annat brott, till exempel rattfylleri eller vållande till annans död. Detta innebär att en delaktig kan tvingas lämna belastande uppgifter om sig själv och händelseförloppet. Uppsatsens syfte är att ur ett rättssäkerhets- och rättstrygghetsperspektiv granska smitningsbrottet och dess förhållande till passivitetsrätten.

För att avgöra om en kränkning av passivitetsrätten i art. 6 EKMR föreligger utgår Europadomstolen från följande tre kriterier: graden och arten av tvång, tillgången till rättsliga garantier i nationell rätt samt hur de framtvingade uppgifterna används i det straffrättsliga förfarandet. Framställningen visar på att upplysningsplikten inte i sig kränker passivitetsrätten. I de fall det inte föreligger någon brottsmisstanke aktualiseras inte rätten. Någon som då döms för smitning får inte sin passivitetsrätt kränkt. När brottsmisstanke däremot föreligger kan konstateras att 5 § TBL inte strider mot art. 6 EKMR om upplysningsplikten endast avser namn och hemvist samt påföljden för smitning utgörs av böter. En bedömning av exakt vilka uppgifter eller vilket straff som föranleder en motsatt slutsats låter sig inte göras. Sannolikt avgörs detta efter sammanvägd bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Passivitetsrätten avser garantera en god rättssäkerhet genom att minimera risken för att oskyldiga döms. Upplysningsplikten ämnar tillgodose den skadelidandes ekonomiska intresse och allmänhetens trafiksäkerhetsintresse. Detta kan sammanfattas som att intresset av en god rättssäkerhet står emot intresset av att effektivt kunna utkräva rättsligt ansvar till följd av någons felaktiga agerande. Slutsatsen som har dragits är att dessa intressen är väl avvägda genom upplysningsplikten. Detta under förutsättning att de krav som följer av passivitetsrätten i art. 6 EKMR efterföljs. (Less)
Popular Abstract
An accused person has a right to silence and a right not to incriminate oneself. This means that a suspect should not be forced to contribute to the investigation of a crime. The European Court of Human Rights has through its case law expanded art. 6 ECHR to cover these rights. The rights are closely linked to the presumption of innocence which main purpose is to avoid miscarriage of justice.

According to section 5 in the Road Traffic Offence Act a person involved in a car accident must report his or her name and address or other information about the accident. When a car accident has occurred it is not uncommon that someone can be a suspect of having committed crime such as drunk driving or causing another’s death. This means that a... (More)
An accused person has a right to silence and a right not to incriminate oneself. This means that a suspect should not be forced to contribute to the investigation of a crime. The European Court of Human Rights has through its case law expanded art. 6 ECHR to cover these rights. The rights are closely linked to the presumption of innocence which main purpose is to avoid miscarriage of justice.

According to section 5 in the Road Traffic Offence Act a person involved in a car accident must report his or her name and address or other information about the accident. When a car accident has occurred it is not uncommon that someone can be a suspect of having committed crime such as drunk driving or causing another’s death. This means that a person involved in a car accident can be forced to give information which can increase the likelihood of the conviction of that person. The essay aims to examine how this obligation relates to the right to silence and the right not to incriminate oneself.

When examining whether an infringement with the right to silence and the right not to incriminate oneself has occurred, the European Court of Human Rights will have regard in particular to the following elements: the nature and degree of the compulsion, the existence of any relevant safeguards in the procedures and the use to which any material so obtained is put. This essay shows that the obligation to provide information does not per say violate art. 6 ECHR. If someone who is not charged with a criminal offence has been convicted for not fulfilling the obligation to report information, this person has not been deprived of his or her rights. When someone is a suspect of having committed a crime, but the obligation to report information is limited to state a name and an address and the penalty for failing to do so consist of a fine, no conflict between section 5 in the Road Traffic Offence Act and art. 6 ECHR arises. Exactly what information or what penalty that leads to the opposite conclusion is not possible to determine. This does most likely depend on the circumstances of each particular case.

The right to silence and the right not to incriminate oneself aim to guarantee a good rule of law by minimizing the risk of innocent people being convicted. The obligation to rapport information concerning the accident aims to enable for the injured part to receive economic compensation and to enable a safe traffic. The conflict of interest may thus be summarized as the one between a good rule of law and the interest of being able to claim legal responsibility because of the car accident. The conclusion that has been drawn is that these interests are well balanced through section 5 in the Road Traffic Offence Act. This given that the requirements that follow from art. 6 ECHR are being respected. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Jönsson, Elsa LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20201
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
processrätt, straffrätt, europakonventionen, rätten att inte belasta sig själv, rätten till tystnad
language
Swedish
id
9010395
date added to LUP
2020-09-17 13:49:13
date last changed
2020-09-17 13:49:13
@misc{9010395,
  abstract     = {En anklagad person har en rätt till tystnad och en rätt att inte belasta sig själv. Denna så kallade passivitetsrätt är nära kopplad till oskyldighetspresumtionen vars syfte är att förhindra att oskyldiga döms. Av Europadomstolens praxis följer att passivitetsrätten omfattas av art. 6 EKMR. 

Genom 5 § TBL åläggs den som varit delaktig i en trafikolycka att uppge namn och hemvist eller att lämna andra upplysningar om händelsen. När en trafikolycka inträffat är det inte ovanligt att någon som haft del i olyckan samtidigt kan misstänkas för annat brott, till exempel rattfylleri eller vållande till annans död. Detta innebär att en delaktig kan tvingas lämna belastande uppgifter om sig själv och händelseförloppet. Uppsatsens syfte är att ur ett rättssäkerhets- och rättstrygghetsperspektiv granska smitningsbrottet och dess förhållande till passivitetsrätten. 
 
För att avgöra om en kränkning av passivitetsrätten i art. 6 EKMR föreligger utgår Europadomstolen från följande tre kriterier: graden och arten av tvång, tillgången till rättsliga garantier i nationell rätt samt hur de framtvingade uppgifterna används i det straffrättsliga förfarandet. Framställningen visar på att upplysningsplikten inte i sig kränker passivitetsrätten. I de fall det inte föreligger någon brottsmisstanke aktualiseras inte rätten. Någon som då döms för smitning får inte sin passivitetsrätt kränkt. När brottsmisstanke däremot föreligger kan konstateras att 5 § TBL inte strider mot art. 6 EKMR om upplysningsplikten endast avser namn och hemvist samt påföljden för smitning utgörs av böter. En bedömning av exakt vilka uppgifter eller vilket straff som föranleder en motsatt slutsats låter sig inte göras. Sannolikt avgörs detta efter sammanvägd bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Passivitetsrätten avser garantera en god rättssäkerhet genom att minimera risken för att oskyldiga döms. Upplysningsplikten ämnar tillgodose den skadelidandes ekonomiska intresse och allmänhetens trafiksäkerhetsintresse. Detta kan sammanfattas som att intresset av en god rättssäkerhet står emot intresset av att effektivt kunna utkräva rättsligt ansvar till följd av någons felaktiga agerande. Slutsatsen som har dragits är att dessa intressen är väl avvägda genom upplysningsplikten. Detta under förutsättning att de krav som följer av passivitetsrätten i art. 6 EKMR efterföljs.},
  author       = {Jönsson, Elsa},
  keyword      = {processrätt,straffrätt,europakonventionen,rätten att inte belasta sig själv,rätten till tystnad},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Är det en mänsklig rättighet att smita från en trafikolycka? Smitningsbestämmelsen och dess förhållande till passivitetsrätten},
  year         = {2020},
}