Advanced

Att fortsätta eller lägga ned: Lokalhyresgästens rätt till ersättning vid obefogad uppsägning

Holst Westrum, Thea LU (2020) JURM02 20201
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
Vid hyra av lokal har hyresgästen som utgångspunkt ett så kallat indirekt besittningsskydd. Skyddet innebär att hyresgästen visserligen inte kan få en förlängning av hyresförhållandet mot hyresvärdens vilja, men hyresgästen har i stället möjlighet att få ersättning enligt 12 kap. 58 b § jordabalken. Ersättningen utgår dels i form av ett schablonbelopp eller minimiersättning, som inte förutsätter skada, dels i form av ett skadestånd förutsatt att hyresgästen kan styrka skada som motsvarar ett belopp överstigande en årshyra för lokalen. Hyresvärden kan undkomma ersättningsskyldigheten om anledningen till att upplösa hyresförhållandet är befogad. Hyreslagen anger en mängd olika situationer som hyresvärden kan använda sig av och som ger... (More)
Vid hyra av lokal har hyresgästen som utgångspunkt ett så kallat indirekt besittningsskydd. Skyddet innebär att hyresgästen visserligen inte kan få en förlängning av hyresförhållandet mot hyresvärdens vilja, men hyresgästen har i stället möjlighet att få ersättning enligt 12 kap. 58 b § jordabalken. Ersättningen utgår dels i form av ett schablonbelopp eller minimiersättning, som inte förutsätter skada, dels i form av ett skadestånd förutsatt att hyresgästen kan styrka skada som motsvarar ett belopp överstigande en årshyra för lokalen. Hyresvärden kan undkomma ersättningsskyldigheten om anledningen till att upplösa hyresförhållandet är befogad. Hyreslagen anger en mängd olika situationer som hyresvärden kan använda sig av och som ger hyresvärden ett relativt stort utrymme vid prövningen av vilka uppsägningsskäl som är godtagbara.

Så länge hyresvärden anvisar en godtagbar ersättningslokal undkommer hyresvärden ofta ersättningsskyldighet om skälet till uppsägningen är att byggnaden ska rivas eller undergå en större ombyggnation. Även andra skäl är så att säga godtagbara, som till exempel att hyresgästen åsidosatt sina avtalsenliga förpliktelser eller att hyresvärden behöver ta lokalen i anspråk för en annan hyresgäst med större ekonomisk betydelse för hyresvärden.

Är hyresvärdens uppsägning inte befogad utifrån hyreslagens bestämmelser har hyresgästen rätt till ersättning. Hyresgästens skada varierar beroende på vilka konsekvenser som uppsägningen för med sig. Syftet med det här arbetet har bland annat varit att söka ledning i frågan hur man avgör om en lokalhyresgäst har varit tvungen att lägga ned sin verksamhet till följd av uppsägningen, eller kan anses ha fortsatt verksamheten någon annanstans. Några principiella riktlinjer finns inte att hitta i de traditionella rättskällorna. En mängd avgöranden har gåtts igenom i ett försök att hitta mönster eller tendenser att använda i diskussionen kring arbetets frågeställningar.

Ersättningstvister är vanliga och har genererat en relativt stor mängd underrättspraxis. Omständigheterna kan dock skilja sig åt i ganska hög grad mellan fallen och det har inte varit möjligt att med säkerhet peka ut några principiella riktlinjer när det gäller om hyresgästen har lagt ned sin verksamhet eller kan anses ha fortsatt verksamheten. Icke desto mindre har arbetet lett till en intressant diskussion kring de fall där frågan faktiskt aktualiserats på ett avgörande sätt. (Less)
Abstract
As a rule, when renting non-residential premises the commercial tenant enjoys a so called indirect protected tenancy. This protection gives the tenant a certain right to be financially compensated according to Chapter 12 paragraph 58 b in the Tenancy Act, since the tenant cannot force an extension of the tenancy agreement against the will of the landlord. The compensation is paid partly in the form of a standard or minimum compensation which does not require the tenant having suffered an economic loss due to the termination of the agreement. If the tenant has actually suffered, and can prove, a loss exceeding the minimum amount, additional compensation shall be paid by the landlord in the form of damages. The landlord is not liable to pay... (More)
As a rule, when renting non-residential premises the commercial tenant enjoys a so called indirect protected tenancy. This protection gives the tenant a certain right to be financially compensated according to Chapter 12 paragraph 58 b in the Tenancy Act, since the tenant cannot force an extension of the tenancy agreement against the will of the landlord. The compensation is paid partly in the form of a standard or minimum compensation which does not require the tenant having suffered an economic loss due to the termination of the agreement. If the tenant has actually suffered, and can prove, a loss exceeding the minimum amount, additional compensation shall be paid by the landlord in the form of damages. The landlord is not liable to pay compensation if the termination is justified, i.e. the reason for terminating the tenancy is relevant. The Tenancy Act indicates a variety of situations for the landlord to use, which gives the landlord a relatively wide range of acceptable reasons.

If the termination of the tenancy is due to demolition or rebuilding, the landlord is often not liable to compensate the tenant as long as the landlord has provided information on acceptable alternative premises. Other acceptable reasons are e.g. that the tenant has broken certain contractual obligations or that the landlord needs the premises at the behest of another tenant which has greater financial importance to the landlord. If the landlord’s termination is not justified The Tenancy Act gives the tenant a right to compensation. The loss suffered due to the termination varies depending on the consequences of the termination. The aim of this work has been, among other things, to seek guidance on how to determine if a commercial tenant has been forced to close down his business as a result of the termination, or can be considered to have continued the business elsewhere. There are no fundamental guidelines to be found in the traditional sources of law. A number of court decisions have been reviewed in an attempt to find patterns or tendencies of interest when discussing the main questions of this work.

Compensation disputes are common and have generated a relatively large amount of lower court cases. However, the circumstances often differ to a considerable extent and it has not been possible to determine with certainty any fundamental guidelines as to whether the tenant has been forced to closed down his business or can be considered to have continued the business. Nevertheless, the work has led to an interesting discussion in light of the cases where the issue has actually been raised in a decisive way. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Holst Westrum, Thea LU
supervisor
organization
alternative title
To continue or close down: The commercial tenant's right to compensation in case of unjustified termination
course
JURM02 20201
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
language
Swedish
id
9010468
date added to LUP
2020-06-18 10:12:22
date last changed
2020-06-18 10:12:22
@misc{9010468,
  abstract     = {As a rule, when renting non-residential premises the commercial tenant enjoys a so called indirect protected tenancy. This protection gives the tenant a certain right to be financially compensated according to Chapter 12 paragraph 58 b in the Tenancy Act, since the tenant cannot force an extension of the tenancy agreement against the will of the landlord. The compensation is paid partly in the form of a standard or minimum compensation which does not require the tenant having suffered an economic loss due to the termination of the agreement. If the tenant has actually suffered, and can prove, a loss exceeding the minimum amount, additional compensation shall be paid by the landlord in the form of damages. The landlord is not liable to pay compensation if the termination is justified, i.e. the reason for terminating the tenancy is relevant. The Tenancy Act indicates a variety of situations for the landlord to use, which gives the landlord a relatively wide range of acceptable reasons.

If the termination of the tenancy is due to demolition or rebuilding, the landlord is often not liable to compensate the tenant as long as the landlord has provided information on acceptable alternative premises. Other acceptable reasons are e.g. that the tenant has broken certain contractual obligations or that the landlord needs the premises at the behest of another tenant which has greater financial importance to the landlord. If the landlord’s termination is not justified The Tenancy Act gives the tenant a right to compensation. The loss suffered due to the termination varies depending on the consequences of the termination. The aim of this work has been, among other things, to seek guidance on how to determine if a commercial tenant has been forced to close down his business as a result of the termination, or can be considered to have continued the business elsewhere. There are no fundamental guidelines to be found in the traditional sources of law. A number of court decisions have been reviewed in an attempt to find patterns or tendencies of interest when discussing the main questions of this work.

Compensation disputes are common and have generated a relatively large amount of lower court cases. However, the circumstances often differ to a considerable extent and it has not been possible to determine with certainty any fundamental guidelines as to whether the tenant has been forced to closed down his business or can be considered to have continued the business. Nevertheless, the work has led to an interesting discussion in light of the cases where the issue has actually been raised in a decisive way.},
  author       = {Holst Westrum, Thea},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Att fortsätta eller lägga ned: Lokalhyresgästens rätt till ersättning vid obefogad uppsägning},
  year         = {2020},
}