Tidsförlängning och underrättelseskyldighet vid hinder – En jämförande analys av AB 04 och NS 8405

Abstract

The Swedish and Norwegian construction contract law is mainly regulated by standard-form contracts. In NJA 2018 p. 643 the Swedish Supreme Court takes guidance from the Norwegian standard-form contract NS 8405 and Norwegian construction contract law literature to decide the extent of a regulation in AB 04. Therefore, it is relevant to examine whether other regulations in the standard-form contracts correspond to each other in a way that makes it possible to use regulations in NS 8405 to decide the extent of corresponding regulations in AB 04.

The purpose of the thesis is to compare the regulations of the contractor’s right to time extension, and the obligation to notify in case of impediments in AB 04 and NS 8405. The regulations are of importance to the standard-form contracts’ time frame. The thesis is delimited to a comparison of the regulations of time extension when the contractor has suffered an impediment due to the client.

The thesis finds that the standard-form contracts’ area of application and purpose differ from each other. NS 8405 is delimited to application of major construction contracts, while AB 04 does not share this restriction. The regulations in the standard-form contracts regarding time extension affect the contracts in a corresponding way. The general duty of loyalty has a clearer effect on the regulation of time extension in case of impediment in AB 04 than the corresponding regulation in NS 8405. In both standard-form contracts the burden of proof regarding time extension is placed on the contractor. However, the evidentiary requirement is stricter in AB 04 than in NS 8405. The thesis also discusses the opportunity for a contractor to demand time extension due to a congregated number of impediments. The question has been tried in the Norwegian Supreme Court. The court found that this was possible. Therefore, there is a possibility that the Swedish Supreme Court would reach a similar conclusion. Additionally, the thesis states that there are obvious similarities regarding the client’s area of control and responsibilities within this.

The analysis finds clear similarities regarding how time extension in case of an impediment which depends on the client is assessed. However, smaller differences exist. Consequently, deciding the extent of the regulation in AB 04 with guidance from NS 8405 should be performed with caution. Regarding the obligation to notify, the thesis finds that it would not be suitable to decide the extent of the regulation in AB 04 with guidance from NS 8405, since this obligation to notify is not given the same importance in AB 04 as in NS 8405. Additionally, the obligation to notify is more systematically structured in NS 8405 than in AB 04.

Abstract (Swedish)

Den svenska och norska entreprenadrätten regleras i stor utsträckning av standardavtal. I NJA 2018 s. 653 har HD hämtat ledning av det norska standardavtalet NS 8405 och norsk entreprenadrättslig doktrin för att bestämma omfattningen av en bestämmelse i AB 04. Det är därför relevant att undersöka huruvida andra bestämmelser i standardavtalen är överensstämmande i den mån att ledning kan hämtas från NS 8405 för att bestämma omfattningen av bestämmelser i AB 04.

Uppsatsens syfte är att jämföra regleringen av tidsförlängning och underrättelseskyldighet vid hinder i AB 04 och NS 8405. Bestämmelserna är centrala för standardavtalens tidsmässiga ram. Uppsatsen är avgränsad till att jämföra bestämmelserna om tidsförlängning när entreprenören drabbats av ett hinder som beror på beställaren.

Uppsatsen finner att standardavtalens tillämpningsområde och syfte skiljer sig. NS 8405 är tydligt avgränsat till att tillämpas vid omfattande entreprenadavtal. AB 04 har inte ett lika tydligt avgränsat tillämpningsområde. Bestämmelserna om tidsförlängning påverkar arbetet på entreprenaden på samma sätt i standardavtalen. I AB 04 är det tydligare hur lojalitetsplikten påverkar bestämmelsen om tidsförlängning vid hinder än i NS 8405. Bevisbördan placeras enligt båda standardavtalen på entreprenören då det är denne som kräver en rätt till tidsförlängning. Det beviskrav som ställs i AB 04 är dock högre än motsvarande beviskrav i NS 8405. Uppsatsen diskuterar även möjligheten för entreprenören att lämna ett samlat hinderanspråk som grund för tidsförlängning. Frågan har prövats av Høyesteretten och därmed klargjorts i Norge. Høyesteretten menar att det är möjligt. Till följd av detta finns en möjlighet att HD skulle göra en liknande bedömning. Utöver detta fastslår uppsatsen att tydliga likheter i standardavtalen råder avseende beställarens kontrollsfär och ansvar inom denna.

Analysen finner att det råder tydliga likheter i hur tidsförlängning vid ett hinder som beror på beställaren bedöms. Vissa mindre skillnader kan dock skönjas varför bestämmandet av bestämmelsens omfattning i AB 04 med hjälp av NS 8405 kräver att viss försiktighet iakttas. Avseende underrättelseskyldigheten vid hinder drar uppsatsen slutsatsen att det inte är lämpligt att ta hjälp av underrättelsesystemet i NS 8405 vid bestämmandet av omfattningen av underrättelseskyldigheten i AB 04. Detta följer av att underrättelseskyldigheten inte har lika central betydelse i AB 04 som i NS 8405. Vidare är bestämmelserna om underrättelse i NS 8405 mer tydligt systematiserade jämfört med motsvarande bestämmelser i AB 04.

• author: Gille-Johnson, Simon
• supervisor: Per Samuelsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Time extension and obligation to notify in case of an impediment – A comparative analysis of AB 04 and NS 8405
• course: JURM02 20201
• year: 2020
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Fastighetsrätt, Entreprenadrätt, Avtalsrätt
• language: Swedish
• id: 9010672
• date added to LUP: 2020-06-15 09:23:28
• date last changed: 2020-06-15 09:23:28