"Ett sällsynt sadistiskt beteende" - En kritisk granskning av förslaget att kriminalisera uppmuntran, hets och psykisk påverkan till självmord

Abstract

In recent decades, the media has reported cases of people committing, or attempting to commit suicide after what appears to be by abetting or encouragement from others. On the 12th of June 2019, the Swedish investigation “Criminal protection for children who witness domestic violence and against abetting or by other means influencing others to commit suicide”, came with a report. The report proposed a new criminal law which would hold those who abet, incite or otherwise influenced others to commit suicide, criminally responsible.

The thesis aims to investigate how the current regulation under the Swedish criminal law relates to situations where someone abets or otherwise influences another to commit suicide. This is done by examining whether it is possible to impose criminal liability under existing legislation. Furthermore, the work intends to critically examine the bill of a new criminal law. This is carried out by analyzing how the bill relates to principles of criminalization. The analysis is based on an approach to criminal law that is related to the model of defensive criminal justice policy.

The thesis states that there are opportunities based on existing legislation to impose criminal liability on anyone who incites or mentally affects others to commit suicide. On the basis of the provisions that the work dealt with, it found that the provisions in chapter 3 § 7 and in chapter 4 § 7 of the Swedish criminal law included a substantial possibility to impose criminal liability. Limitations can mainly be attributed to difficulties in gathering sufficient evidence.

Furthermore, it is stated that the proposal only can be considered acceptable in relation to the principle of an interest to protect. There is too far a distance between the relation of the actual act and the interest that is intended to be protected by the bill, for it to be considered acceptable under the defensive criminal law policy. Neither does the bill meet the principle of efficiency. All in all, the bill is to some extent considered to be legitimate but not effective.

The distance between the act and the interest, the fact that the bill proposes to criminalize solemnly the act without demanding for an effect to have happened, the low effectivity and impact which the bill is most likely to have, the questionable basis for how commonly occurring the phenomenon is along with that there is to some extent the possibility for criminal liability under current legislation means that the bill is not considered to be required.

Abstract (Swedish)

Under de senaste årtiondena har media rapporterat om fall där personer begått, eller försökt begå, självmord efter vad som tillsynes verkar vara uppmuntran eller påverkan av andra. Den 12 juni 2019 kom utredningen ”Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott mellan närstående samt mot uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord” med ett betänkande. I betänkandet läggs ett författningsförslag fram som föreslår ett särskilt straffansvar för den som hetsar, uppmanar eller på annat sätt utövar psykisk påverkan mot någon att begå självmord.

Arbetet syftar till att undersöka hur svensk strafflagstiftning förhåller sig till situationer där någon uppmuntrar eller på annat sätt påverkar någon till självmord. Detta görs genom att utreda huruvida det är möjligt att ålägga straffansvar enligt befintlig lagstiftning. Vidare ämnar arbetet att kritiskt granska förslaget av en kriminalisering. Detta görs genom att analysera hur författningsförslaget förhåller sig till principer för kriminalisering utifrån ett synsätt på strafflagstiftningen som hänför sig till modellen om den defensiva straffrättspolitiken.

Det kan konstateras att det finns möjligheter utifrån befintlig lagstiftning att ålägga straffansvar för den som uppmanar, hetsar eller psykiskt påverkar annan till självmord. Utifrån de bestämmelser som arbetet behandlat konstateras att bestämmelserna vållande till annans död i 3 kap. 7 § BrB och ofredande i 4 kap. 7 § BrB innefattar en reell möjlighet att omfatta företeelsen. Begränsningar får främst hänföras till bevissvårigheter.

Vidare konstateras det att författningsförslaget förhåller sig godtagbar enbart till principen om intresse. Genom att författningsförslaget föreslås utformas som ett konkret farebrott blir avståndet mellan gärningen och intresset för långt för att det ska anses godtagbart enligt den defensiva straffrättspolitiken. Genom dels påvisandet att företeelsen för med sig bevissvårigheter, dels genom redogörelsen för att andra länders erfarenhet av låg upptäcktsrisk och lagföring, uppfyller inte författningsförslaget kriteriet om effektivitet. Sammantaget anses då författningsförslaget i viss utsträckning vara legitim men inte effektiv.

Det långa avståndet mellan skada och intresse, att kriminaliseringen föreslås utformas som ett konkret farebrott, det låga genomslaget, det tveksamma underlaget till hur vanligt förekommande företeelsen är samt att det redan föreligger viss möjlighet att ålägga straffansvar enligt nuvarande lagstiftning innebär att kriminaliseringen inte anses vara påkallad.

• author: Economou Olsson, Elsa
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: ”An uncommonly sadistic behavior” - A critical analysis of the bill to criminalize encouragement, abetting and psychological impact on others to commit suicide
• course: JURM02 20201
• year: 2020
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, hets till självmord, defensiv straffrättspolitik
• language: Swedish
• id: 9010766
• date added to LUP: 2020-06-18 10:08:35
• date last changed: 2020-06-18 10:08:35