Advanced

Barnets bästa eller föräldrars intresse? - En undersökning om återföreningsprincipens förenlighet med principen om barnets bästa

Ritzén, Bodil LU (2020) LAGF03 20201
Department of Law
Faculty of Law
Abstract
According to the law (1990:52) with special regulation regarding the care of young people (LVU) the state can take a child into care without consent from the parents if the child’s health or development is at risk of being harmed due to poor conditions in the child’s home. The purpose of the care is to reunite the biological family, according to the principle of reunification. When deciding on the care, the decision-maker must consider the best interest of the child, the parents' will to reunite the family, and the conflict of interest between them. By using a legal dogmatic method this essay examines if the principle of reunification is compatible with the principle of the best interest of the child, and the relationship between the right... (More)
According to the law (1990:52) with special regulation regarding the care of young people (LVU) the state can take a child into care without consent from the parents if the child’s health or development is at risk of being harmed due to poor conditions in the child’s home. The purpose of the care is to reunite the biological family, according to the principle of reunification. When deciding on the care, the decision-maker must consider the best interest of the child, the parents' will to reunite the family, and the conflict of interest between them. By using a legal dogmatic method this essay examines if the principle of reunification is compatible with the principle of the best interest of the child, and the relationship between the right to respect for private and family life and the principle of reunification.

To take a child into care against the parents' will is an acceptable interference in the parents' right to respect for private and family life granted by the article 8 in the European Convention on Human Rights. The interference is acceptable if it’s appropriate and proportionate. The European Court of Human Rights has declared that an act of care is appropriate and proportionate if the care is in the best interest of the child and if the authority actively works to reunite the biological family. Hereby, it is clear that the principle of reunification has a close connection to the right to respect for private and family life.

In all decisions regarding a child, the best interest of the child must be decisive. When assessing what is best for the child the decision-maker shall combine what is objectively known to be the best for children with what the child in question needs and wishes. By combining these two aspects, the outcome of the assessment is always unique.
Due to the individual situations, and the unique assessments, it cannot be only one answer to if the principle of reunification is compatible with the best interest of the child or not. Because of a judgment from the Supreme Administrative Court, courts cannot make an adequate assessment of all aspects to determine what is the best for the child, and it has been shown that courts tend to presume that the best interest of the child is to be reunited with the parents. To ensure the best interest of the child is decisive the decision-maker must be careful not to presume that the best for the child is to reunite with its biological parents. (Less)
Abstract (Swedish)
Genom LVU har staten en skyldighet att vårda barn vars hälsa eller utveckling riskerar att skadas på grund av missförhållanden i hemmet, trots att det går emot föräldrarnas vilja. Vården ska genomföras med syftet att återförena barnet med den biologiska familjen. Vid genomförandet av vården måste rättstillämparen beakta barnets bästa, föräldrarnas vilja att återfå sitt barn och uppkomna intressekonflikter dem emellan. Med en rättsdogmatisk metod utredes det i arbetet om återföreningsprincipen är förenlig med barnets bästa och hur relationen mellan rätten till skydd för privat- och familjeliv och återföreningsprincipen ser ut.

Föräldrar har rätt att ta hand om sina barn i enlighet med rätten till skydd för privat- och familjeliv som... (More)
Genom LVU har staten en skyldighet att vårda barn vars hälsa eller utveckling riskerar att skadas på grund av missförhållanden i hemmet, trots att det går emot föräldrarnas vilja. Vården ska genomföras med syftet att återförena barnet med den biologiska familjen. Vid genomförandet av vården måste rättstillämparen beakta barnets bästa, föräldrarnas vilja att återfå sitt barn och uppkomna intressekonflikter dem emellan. Med en rättsdogmatisk metod utredes det i arbetet om återföreningsprincipen är förenlig med barnets bästa och hur relationen mellan rätten till skydd för privat- och familjeliv och återföreningsprincipen ser ut.

Föräldrar har rätt att ta hand om sina barn i enlighet med rätten till skydd för privat- och familjeliv som garanteras alla genom artikel 8 i Europakonventionen. För att göra inskränkningar i rättigheten krävs det att inskränkningarna är ändamålsenliga och proportionerliga. Vård av barn är en godtagbar inskränkning om myndigheten som genomför omhändertagandet verkar för att barnet och den biologiska familjen återförena. Vård som ges genom LVU har som syfte att barnet ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Återföreningsprincipen kommer tydligt till uttryck i den svenska lagen, och i Europadomstolens avgöranden, vilket gör att rätten till skydd för privat- och familjeliv och återföreningsprincipen har en nära relation.

I alla frågor om vård av barn ska barnets bästa vara avgörande. Principen om barnets bästa är i övrigt löst reglerad utan exakta riktlinjer. För att bedöma vad som är barnets bästa ska rättstillämparen kombinera det som objektivt sett är bäst för barn med vad barnet i det specifika fallet har för behov och intressen. Genom att förena det objektiva och det subjektiva perspektivet blir utfallet av varje bedömning unikt.

Att varje enskilt fall är unikt gör att det inte går att ge ett slutgiltigt svar på om återföreningsprincipen är förenlig med barnets bästa eller inte. På grund av ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen har domstolar inte en möjlighet göra adekvata bedömningar av alla aspekter för att avgöra vad som är barnets bästa, och det har visats att domstolar tenderar att presumera att barnets bästa är att återförenas med sina föräldrar. För att låta barnets bästa vara avgörande och inte kränka principen om barnets bästa krävs det att domstolar gör noggranna bedömning av vad som faktiskt är bäst. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Ritzén, Bodil LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20201
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
Förvaltningsrätt, LVU, tvångsvård, barnets bästa, återföreningsprincipen, återförening, artikel 8 Europakonventionen
language
Swedish
id
9010813
date added to LUP
2020-09-24 10:10:06
date last changed
2020-09-24 10:10:06
@misc{9010813,
  abstract     = {According to the law (1990:52) with special regulation regarding the care of young people (LVU) the state can take a child into care without consent from the parents if the child’s health or development is at risk of being harmed due to poor conditions in the child’s home. The purpose of the care is to reunite the biological family, according to the principle of reunification. When deciding on the care, the decision-maker must consider the best interest of the child, the parents' will to reunite the family, and the conflict of interest between them. By using a legal dogmatic method this essay examines if the principle of reunification is compatible with the principle of the best interest of the child, and the relationship between the right to respect for private and family life and the principle of reunification. 

To take a child into care against the parents' will is an acceptable interference in the parents' right to respect for private and family life granted by the article 8 in the European Convention on Human Rights. The interference is acceptable if it’s appropriate and proportionate. The European Court of Human Rights has declared that an act of care is appropriate and proportionate if the care is in the best interest of the child and if the authority actively works to reunite the biological family. Hereby, it is clear that the principle of reunification has a close connection to the right to respect for private and family life.

In all decisions regarding a child, the best interest of the child must be decisive. When assessing what is best for the child the decision-maker shall combine what is objectively known to be the best for children with what the child in question needs and wishes. By combining these two aspects, the outcome of the assessment is always unique. 
Due to the individual situations, and the unique assessments, it cannot be only one answer to if the principle of reunification is compatible with the best interest of the child or not. Because of a judgment from the Supreme Administrative Court, courts cannot make an adequate assessment of all aspects to determine what is the best for the child, and it has been shown that courts tend to presume that the best interest of the child is to be reunited with the parents. To ensure the best interest of the child is decisive the decision-maker must be careful not to presume that the best for the child is to reunite with its biological parents.},
  author       = {Ritzén, Bodil},
  keyword      = {Förvaltningsrätt,LVU,tvångsvård,barnets bästa,återföreningsprincipen,återförening,artikel 8 Europakonventionen},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Barnets bästa eller föräldrars intresse? - En undersökning om återföreningsprincipens förenlighet med principen om barnets bästa},
  year         = {2020},
}