Advanced

Är den sydatlantiska magnetiska anomalin ett återkommande fenomen?

Friberg, Nils LU (2020) In Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet GEOL01 20201
Department of Geology
Abstract
The South Atlantic Anomaly (SAA) is the area with a weak magnetic field that extends from the western coast of Africa to inland Brazil. During the last 160 years, the area that covers the SAA has had an increase in size with a simultaneous, slow westward movement. The development of the SAA coincides with a generally decreasing intensity of the magnetic field. This has led to speculations that the SAA could be a precursor of a major shift in Earth’s magnetic field, a so-called polarity reversal. Reconstructions of the past magnetic field have shown that signals of repeating magnetic field structures similar to the SAA could be a recurring phenomenon of the field that’s not connected to polarity reversals. The models that constitute the... (More)
The South Atlantic Anomaly (SAA) is the area with a weak magnetic field that extends from the western coast of Africa to inland Brazil. During the last 160 years, the area that covers the SAA has had an increase in size with a simultaneous, slow westward movement. The development of the SAA coincides with a generally decreasing intensity of the magnetic field. This has led to speculations that the SAA could be a precursor of a major shift in Earth’s magnetic field, a so-called polarity reversal. Reconstructions of the past magnetic field have shown that signals of repeating magnetic field structures similar to the SAA could be a recurring phenomenon of the field that’s not connected to polarity reversals. The models that constitute the base of these reconstructions require a global spread of paleomagnetic data so the reconstruction can be as accurate and representative as possible. The major problem with these models derives from a lack of paleomagnetic data, especially in the southern hemisphere. To solve this problem, data from new studies and revisions of outdated studies are required. In this study, I will analyze, and update paleomagnetic data from the lake Barombi Mbo, in western Africa, because the strategic location of the lake covers a large area lacking with paleomagnetic data. The original study was done in 1988 and comprises a paleomagnetic analysis of two cores. The chronology of these two cores needs a revision due to the radiocarbon dating that was performed and was done with an obsolete dating method that most likely has given too old ages. To create an updated chronology a new age-model is constructed, with dates from a new core, collected in 2015. Paleomagnetic data from the original study is modelled with the updated age-curve of Earth’s magnetic field during the last 9000 years. From this new model of the magnetic field, an area is observed, ~3300 years BP, that generally looks like the SAA and coincides with a similar decrease of the magnetic field strength. From this updated magnetic field model, with these two similarities to the SAA, the area that occurs at ~3300 years BP is interpreted as an anomaly like the SAA, which indicates that the magnetic field strength likely will recover and that the SAA could be a recurring phenomenon. (Less)
Abstract (Swedish)
Den sydatlantiska anomalin (SAA) är området med svagt magnetfält som sträcker sig från Afrikas västra kust in över Brasilien. Under det senaste 160 åren har området som omfattar den SAA växt i storlek samtidigt som området långsamt har rört sig västerut. Då SAA sammanfaller med en generell avsänkning i magnetfältets intensitet har det spekulerats i att den SAA kan vara inledningen på ett större skifte i magnetfältets polaritet. Rekonstruktioner av magnetfält bakåt i tiden har dock visat att ”SAA-liknande” magnetiska strukturer kan vara ett återkommande fenomen som ej är kopplat till polaritetsskiften. Modellerna som utgör grunden till dessa rekonstruktioner kräver paleomagnetisk data med en global spridning för att man ska kunna... (More)
Den sydatlantiska anomalin (SAA) är området med svagt magnetfält som sträcker sig från Afrikas västra kust in över Brasilien. Under det senaste 160 åren har området som omfattar den SAA växt i storlek samtidigt som området långsamt har rört sig västerut. Då SAA sammanfaller med en generell avsänkning i magnetfältets intensitet har det spekulerats i att den SAA kan vara inledningen på ett större skifte i magnetfältets polaritet. Rekonstruktioner av magnetfält bakåt i tiden har dock visat att ”SAA-liknande” magnetiska strukturer kan vara ett återkommande fenomen som ej är kopplat till polaritetsskiften. Modellerna som utgör grunden till dessa rekonstruktioner kräver paleomagnetisk data med en global spridning för att man ska kunna rekonstruera magnetfältet så representativt som möjligt. Brist av paleomagnetisk data är i dagsläget den stora problematiken för dessa modeller, framförallt från den södra hemisfären. För att lösa denna problematik krävs nya data samt att data från äldre studier revideras. I denna studie kommer jag att analysera och uppdatera paleomagnetisk data från sjön Barombi Mbo, i västra Afrika, då lokalen är strategiskt placerad i förhållande till den SAA och i ett stort område med bristande paleomagnetisk data. Den ursprungliga studien utfördes år 1988 och omfattar paleomagnetiska analyser av två borrkärnor. Kronologin behöver revideras eftersom de kol-14-dateringarna som utfördes på de två borrkärnorna är baserad på en föråldrad teknik och ger troligen för gamla åldrar. För att uppdatera kronologin konstrueras en ny åldersmodell med hjälp av dateringar från en borrkärna som togs fram 2015. Paleomagnetisk data från ursprungsstudien används med den uppdaterade ålderskurvan för modellering av jordens magnetfält de senaste 9000 åren. Från den nya magnetfältsmodellen observeras ett område, som uppträder ~3300 år BP, vilket har generella drag i utseende likt den SAA och sammanfaller med en liknande minskning i magnetfältets styrka. Från denna uppdaterade magnetfältsmodell, med dessa två likheter till den SAA, görs tolkningen att området som uppträder år 3300 BP är en anomali likt den SAA, vilket indikerar att intensiteten av magnetfältet sannolikt kommer att återhämta sig och att den SAA kan vara ett återkommande fenomen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Friberg, Nils LU
supervisor
organization
course
GEOL01 20201
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
sydatlantiska anomalin, magnetiska reversaler, magnetiska exkursioner, magnetfältsmodellering, Barombi Mbo
publication/series
Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet
report number
590
language
Swedish
id
9018647
date added to LUP
2020-06-17 12:29:05
date last changed
2020-06-17 12:29:05
@misc{9018647,
  abstract     = {The South Atlantic Anomaly (SAA) is the area with a weak magnetic field that extends from the western coast of Africa to inland Brazil. During the last 160 years, the area that covers the SAA has had an increase in size with a simultaneous, slow westward movement. The development of the SAA coincides with a generally decreasing intensity of the magnetic field. This has led to speculations that the SAA could be a precursor of a major shift in Earth’s magnetic field, a so-called polarity reversal. Reconstructions of the past magnetic field have shown that signals of repeating magnetic field structures similar to the SAA could be a recurring phenomenon of the field that’s not connected to polarity reversals. The models that constitute the base of these reconstructions require a global spread of paleomagnetic data so the reconstruction can be as accurate and representative as possible. The major problem with these models derives from a lack of paleomagnetic data, especially in the southern hemisphere. To solve this problem, data from new studies and revisions of outdated studies are required. In this study, I will analyze, and update paleomagnetic data from the lake Barombi Mbo, in western Africa, because the strategic location of the lake covers a large area lacking with paleomagnetic data. The original study was done in 1988 and comprises a paleomagnetic analysis of two cores. The chronology of these two cores needs a revision due to the radiocarbon dating that was performed and was done with an obsolete dating method that most likely has given too old ages. To create an updated chronology a new age-model is constructed, with dates from a new core, collected in 2015. Paleomagnetic data from the original study is modelled with the updated age-curve of Earth’s magnetic field during the last 9000 years. From this new model of the magnetic field, an area is observed, ~3300 years BP, that generally looks like the SAA and coincides with a similar decrease of the magnetic field strength. From this updated magnetic field model, with these two similarities to the SAA, the area that occurs at ~3300 years BP is interpreted as an anomaly like the SAA, which indicates that the magnetic field strength likely will recover and that the SAA could be a recurring phenomenon.},
  author       = {Friberg, Nils},
  keyword      = {sydatlantiska anomalin,magnetiska reversaler,magnetiska exkursioner,magnetfältsmodellering,Barombi Mbo},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  series       = {Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet},
  title        = {Är den sydatlantiska magnetiska anomalin ett återkommande fenomen?},
  year         = {2020},
}