Circular economy and degrowth perspectives on plastic collection and recycling on Bali

Abstract

This thesis studies plastic littering, collection and recycling on Bali in Indonesia. Due to unsound waste management systems, low awareness and few incentives for collection, plastic waste has the tendency to leak to the environment, where it pollutes land and water, and poses a threat to wildlife and human health. With a case study of the for-profit social enterprise the Plastic Bank that trades with plastic waste, this study investigates what types of plastics are considered ‘recyclable’ or ‘non-recyclable’ and why. Data was collected as fieldwork on Bali through pick analyses, interviews and participant observations. In the environment, the most commonly found plastic waste category was ‘food wrappers’, which are considered non-recyclable because of their low market value and typical food contamination. The Plastic Bank defines a plastic type or product ‘recyclable’ if there is a recycler relatively nearby (on Bali) that is willing to buy the material. The findings were analysed through the lens of two sustainability concepts: circular economy and degrowth. Circular economy was chosen due to its emphasis on recycling to maintain materials in waste-free closed-loops, and degrowth due to its uncompromising and highlighted importance of not only ecology, but also social values and equity. Both concepts advocate a re-organisation of how we handle material resources in our societies, however with rather different ideas of how material use and environmental impact connect. The analysis brings forward how the Plastic Bank aligns with circular economy and degrowth in the form of a case study, and discusses differences and synergies between the two concepts when it comes to solving sustainability problems related to plastic waste. Today, the Plastic Bank’s model of financially incentivising collectors and enhancing circularity of material flows is not cohered since the market is not assigning a value to the most polluting types of plastic waste. In order to stop plastic littering to the environment, incentives to care for all types of plastic waste need to be created (from a circular economy perspective). Alternatively, plastic use has to be reduced in absolute terms (from a degrowth perspective). This is a significant problem to address, with mitigation or remediation efforts against plastic waste, since the global demand for plastic is only expected to increase.

Abstract (Swedish)

Den här uppsatsen handlar om nedskräpning, insamling och återvinning av plast på Bali i Indonesien. På grund av osäkra avfallshanteringssystem, brist på kunskap och få incitament för insamling, har plastavfall en tendens att hamna i naturen där det sedan förorenar mark och vatten, och därmed utgör en risk för djurs och människors hälsa. Genom en fallstudie av den vinstdrivande och sociala organisationen The Plastic Bank, som handlar med just plastavfall, undersöker den här studien vilka plaster som anses vara återvinningsbara, respektive icke-återvinningsbara, och varför. Data samlades in i form av en fältstudie på Bali och innehöll moment som plockanalyser, intervjuer och deltagande observationer. Den vanligaste kategorin av plast i miljön var tunna, mjuka matförpackningar (i stil med tex. chipspåsar). Dessa anses i regel vara icke-återvinningsbara eftersom de har ett lågt marknadsvärde och ofta är täckta av matrester. För The Plastic Bank är en plast återvinningsbar om det finns en återvinnare inom rimligt avstånd – en aktör inom Balis återvinningsindustri – som är villig att ta emot den. Resultaten från datainsamlingen analyserades utifrån två olika hållbarhetsperspektiv: cirkulär ekonomi och nerväxt (eng. degrowth). Cirkulär ekonomi, som syftar till att material ska cirkulera i slutna flöden utan att skapa avfall, valdes på grund av den betoning på återvinning som den ofta förknippas med. Nerväxt valdes då det tar starkare ställning för sociala värden vid sidan av ekologisk hållbarhet – något som man är ovillig att kompromissa med gentemot rådande tillväxtfixering. Båda perspektiven propagerar för en omorganisation av hur vi hanterar materiella resurser i samhället, men skiljer sig i synen på hur materialanvändning och miljöpåverkan hänger samman. Analysen visar på vilket sätt The Plastic Banks hantering av plast på Bali sammanfaller med värderingarna från cirkulär ekonomi och nerväxt, och diskuterar skillnader och likheter mellan de två begreppen när det kommer till att lösa plastrelaterade miljöproblem. The Plastic Bank har som mål att ge dem som plockar avfall större inkomster och att stoppa nedskräpningen genom ökad återvinning. Dessvärre är dessa två mål inte helt möjliga att samordna eftersom marknaden inte ser något värde i flera av de mest förorenande plasterna. Incitament för att ta hand om alla sorters plaster behövs för att de inte ska hamna i miljön (från ett cirkulärekonomiskt perspektiv). Alternativt behöver plastanvändningen minska i absolut mening (från ett nerväxt-perspektiv). Det här är ett signifikant och viktigt problem att angripa med förebyggande och avhjälpande lösningar mot plastavfallets negativa konsekvenser, särskilt eftersom produktionen av plast i värden förväntas öka.

• author: Henriksson, Elin
• supervisor: Ekaterina Chertkovskaya; Valentin Vogl
• organization: Environmental and Energy Systems Studies
• alternative title: Insamling och återvinning av plast på Bali utifrån perspektiven cirkulär ekonomi och nerväxt
• course: FMIM01 20201
• year: 2020
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Technology and Engineering
• keywords: Circular economy, degrowth, plastic waste, littering, recycling, pick analysis, social enterprise. Cirkulär ekonomi, nerväxt, plastavfall, nedskräpning, återvinning, plockanalys, social företagsverksamhet.
• report number: ISRN LUTFD2/TFEM-20/5161--SE + (1-88)
• ISSN: 1102-3651
• language: English
• id: 9026639
• date added to LUP: 2020-09-15 15:48:09
• date last changed: 2020-09-15 15:48:09