Barnets bästa vid verkställighet - En undersökning av möjligheterna att vägra verkställighet med hänsyn till det enskilda barnets bästa

Abstract (Swedish)

I 21 kap. föräldrabalken (FB) regleras när ett beslut om vårdnad, boende och umgänge kan verkställas. Ett verkställighetsbeslut kan förenas med tvångsmedel som ökar incitamentet för föräldrarna att följa vad som har beslutats enligt 6 kap. FB. Verkställighet kan emellertid begäras även för avgöranden som inte är anpassade till barnets bästa eller barnets vilja vid tillfället för verkställighet. Det är då upp till domstolen att pröva om verkställighet ska beslutas eller vägras. Syftet med denna uppsats är att undersöka domstolens förutsättningar att ta hänsyn till det enskilda barnets bästa vid denna prövning. Verkställighetsregleringen och domstolens utredningsansvar undersöks.

Undersökningen genomförs genom en rättsanalytisk metod. Med metoden går dels att fastställa gällande rätt utifrån rättskälleläran, dels att analysera rätten utifrån ett angivet perspektiv. Materialet behandlas utifrån en teori som förklarar skillnaden mellan att bestämma barnets bästa med hänsyn till en öppen bedömning och en tolkningspresumtion som anger att ett visst förhållande är att föredra.

Undersökningen visar att den materiella rätten ger domstolen ett begränsat utrymme att ta hänsyn till det individuella barnets bästa vid verkställighet. Barnets bästa ska inte bestämmas utifrån alla omständigheter som är relevanta för det unika barnet. Tvärtom framgår av lagmotiven att det i stort sett bara är risken för att barnet far illa, nya omständigheter eller omständigheter som framkommit genom ny och avgörande utredning som ska ges betydelse för att bestämma barnets bästa vid verkställighet. Däremot ger verkställighetsregleringen stöd för att barnets åsikter ska tillmätas en avgörande betydelse vid verkställighet.

Av undersökningen framkommer även att domstolen har ett ansvar för barnets intressen och att verkställighetsfrågan blir tillräckligt utredd. Domstolen tillerkänns vissa möjligheter att inhämta utredning i verkställighetsärendet enligt 21 kap. FB. Dessa är emellertid begränsade. Istället framkommer att domstolen kan ha ett ytterligare behov av att komplettera utredningen. Domstolens ansvar för barnets intressen och ett behov av utredning i det enskilda ärendet bör förstås som ett stöd för domstolen att begära upplysningar och yttrande enligt 12 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Abstract

Questions regarding the execution of decisions concerning custody, residence and the child’s contact with his or her parents are regulated in chapter 21 in the Children and Parents Code (föräldrabalk (1949:381)). A decision to enforce execution can include means of coercion which are meant to incite the enforcement of what has been decided in the best interests of the child. Enforcement can however be requested concerning decisions which are no longer compatible to the child’s opinion or the best interests of the child. When execution is requested, the court therefore has the responsibility to determine whether the execution should be enforced or refused. The aim of this essay is to examine what possibilities the court has to consider the best interests of the child when deciding on execution. The regulation concerning execution and the responsibility of the court to clarify relevant circumstances are examined.

A method is used where the law can be determined though relevant sources. The law is analyzed from a theory that explains the difference between determining the best interests of the child with regard to an open assessment, or with regard to a presumption that indicates that a certain relationship is preferable.

The examination shows that the substantive right gives the court a limited space to take into account the best interests of the individual child when deciding on execution. The best interests of the child should not be determined on the basis of an overall assessment of the circumstances that are relevant to the unique child. On the contrary, it appears from the legal motives that it is nearly exclusively the risk that the child will be harmed, new circumstances or circumstances that have emerged through new and decisive evidence, that can be given significance in determining the child's best interests. Nonetheless, the regulation does provide support for the child's opinions to be given a decisive importance in enforcement.

The examination also shows that the court has a responsibility for the child's interests and that the question of enforcement is sufficiently examined. The court have some possibilities to supplement the investigation which follows from chapter 21 in the Children and Parents Code. However, the court may have an additional need to supplement the investigation. The court's responsibility for the child's interests and need to supplement the investigation should be understood as a support for the court to request information and statements in accordance with the case law.

• author: Nordström, Ellinor
• supervisor: Eva Ryrstedt
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The best interests of the child in case of enforcement - An examination of the possibilities of refusing enforcement with regard to the best interests of the individual child
• course: JURM02 20202
• year: 2020
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: familjerätt, verkställighet
• language: Swedish
• id: 9034628
• date added to LUP: 2021-01-25 12:21:36
• date last changed: 2021-01-25 12:21:36