Upplevelser av bemötandet inom psykiatrisk heldygnsvård hos personer med självskadebeteende
(2021) SPSM21 20202Department of Health Sciences
- Abstract (Swedish)
- Introduktion: Personer med självskadebeteende har en svår problematik som kan vara svår för utomstående och vårdpersonal att förstå. När personer med självskadebeteende har ohanterbar problematik och kan utgöra en fara för sig själva kan de bli inlagda på psykiatrisk heldygnsvård. Individer med självskadebeteende är en sårbar grupp eftersom de kommer i kontakt med vården för skador som de med avsikt vållat sig själva. Det ställer stora krav på vårdpersonalens etiska medvetenhet och förmåga att reflektera över sina egna åsikter, attityder och handlingar.
Syfte: Att undersöka hur personer med självskadebeteende har upplevt mötet och hur de hade önskat att bli bemötta av vårdpersonal inom psykiatrisk heldygnsvård.
Metod: Semistrukturerade... (More) - Introduktion: Personer med självskadebeteende har en svår problematik som kan vara svår för utomstående och vårdpersonal att förstå. När personer med självskadebeteende har ohanterbar problematik och kan utgöra en fara för sig själva kan de bli inlagda på psykiatrisk heldygnsvård. Individer med självskadebeteende är en sårbar grupp eftersom de kommer i kontakt med vården för skador som de med avsikt vållat sig själva. Det ställer stora krav på vårdpersonalens etiska medvetenhet och förmåga att reflektera över sina egna åsikter, attityder och handlingar.
Syfte: Att undersöka hur personer med självskadebeteende har upplevt mötet och hur de hade önskat att bli bemötta av vårdpersonal inom psykiatrisk heldygnsvård.
Metod: Semistrukturerade intervjuer med nio respondenter genomfördes. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.
Resultat: Vårdpersonalens distansering medförde att personer med självskadebeteende upplevde: att de inte blev sedda som en person eller blev bemötta utifrån sina behov, att bli bemötta med oförstående, ilska och kränkande kommentarer, att vårdpersonal var oengagerade och otillgängliga. Vårdpersonalens närvaro bidrog till upplevelser av: trygghet och hoppfullhet, att bli sedd och bekräftad utifrån de egna förutsättningarna och behov. Önskemålet hur bemötandet skulle se ut var tid för samtal, närhet och förståelse.
Konklusion och kliniska implikationer: Det är tydligt att det saknas kunskaper och förståelse för denna grupp personer som har ett stort lidande som många gånger kan förbises av vårdpersonal. Studien kan användas inom psykiatrin som ett diskussionsunderlag och ge fokus till patientens upplevelse. Det finns en brist på forskning gällande hur personer med självskadebeteende upplever vårdpersonalens bemötande. Det behövs mer forskning för att minska kunskapsluckorna hur man ska bemöta dessa patienter. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9036208
- author
- Eriksson, Nils LU and Nilsson, Sara LU
- supervisor
- organization
- alternative title
- En intervjustudie
- course
- SPSM21 20202
- year
- 2021
- type
- H1 - Master's Degree (One Year)
- subject
- keywords
- Upplevelser, bemötande, självskadebeteende, NSSI, EIPS, patienter, vårdpersonal, heldygnsvård.
- language
- Swedish
- id
- 9036208
- date added to LUP
- 2021-06-01 10:57:59
- date last changed
- 2021-06-01 10:57:59
@misc{9036208,
abstract = {{Introduktion: Personer med självskadebeteende har en svår problematik som kan vara svår för utomstående och vårdpersonal att förstå. När personer med självskadebeteende har ohanterbar problematik och kan utgöra en fara för sig själva kan de bli inlagda på psykiatrisk heldygnsvård. Individer med självskadebeteende är en sårbar grupp eftersom de kommer i kontakt med vården för skador som de med avsikt vållat sig själva. Det ställer stora krav på vårdpersonalens etiska medvetenhet och förmåga att reflektera över sina egna åsikter, attityder och handlingar.
Syfte: Att undersöka hur personer med självskadebeteende har upplevt mötet och hur de hade önskat att bli bemötta av vårdpersonal inom psykiatrisk heldygnsvård.
Metod: Semistrukturerade intervjuer med nio respondenter genomfördes. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.
Resultat: Vårdpersonalens distansering medförde att personer med självskadebeteende upplevde: att de inte blev sedda som en person eller blev bemötta utifrån sina behov, att bli bemötta med oförstående, ilska och kränkande kommentarer, att vårdpersonal var oengagerade och otillgängliga. Vårdpersonalens närvaro bidrog till upplevelser av: trygghet och hoppfullhet, att bli sedd och bekräftad utifrån de egna förutsättningarna och behov. Önskemålet hur bemötandet skulle se ut var tid för samtal, närhet och förståelse.
Konklusion och kliniska implikationer: Det är tydligt att det saknas kunskaper och förståelse för denna grupp personer som har ett stort lidande som många gånger kan förbises av vårdpersonal. Studien kan användas inom psykiatrin som ett diskussionsunderlag och ge fokus till patientens upplevelse. Det finns en brist på forskning gällande hur personer med självskadebeteende upplever vårdpersonalens bemötande. Det behövs mer forskning för att minska kunskapsluckorna hur man ska bemöta dessa patienter.}},
author = {{Eriksson, Nils and Nilsson, Sara}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Upplevelser av bemötandet inom psykiatrisk heldygnsvård hos personer med självskadebeteende}},
year = {{2021}},
}