Sumatranoshörningen (Dicerorhinus sumatrensis) på gränsen till utrotning - En riskanalys

Abstract

The critically endangered Sumatran rhinoceros (Dicerorhinus sumatrensis) has, due to previous hunting and habitat loss, diminished to a few non-viable and fragmented populations. Despite a relatively large amount of conservation efforts during the last 30 years, numbers are still declining. Accurate numbers today are unknown, since the species is rare. Information indicates that less than 100 individuals exist in the wild tropical forests in Sumatra and Borneo, and a few at breeding sites. This study aims to map out the threats and risks causing the populations to decline, and the measures currently taken to save them. Furthermore, a list of which measurements would be most effective to aid conservation will be generated. The study shows that all the identified and assessed threats towards the rhinoceros are either unsustainable or have to be rectified and examined further. Deforestation, linear infrastructure and anthropogenic disturbance from human population increase pose the greatest threats. Conservation efforts are distributed between several organizations and the main focus lies on reproduction and protection from poaching. Although these actions have had some positive impact, rhino populations have not increased. According to the results, increased recourses and a more integrated policy framework could stop the decline. However, for the populations to become viable there also have to be limitations to how the forests and environment near and within the rhinoceros’ habitat are allowed to be utilized. In conclusion, this study shows that is still possible to save the Sumatran rhinoceros from extinction, but only if greater measurements are taken.

Popular Abstract (Swedish)

Förlust av biodiversitet är ett av de största globala miljöbetingade problemen idag. Arter står inför ökande och potentiellt synergistiska hot från markomvandling och överexploatering av naturresurser, från globala såväl som lokala socioekonomiska krafter. Populationerna av ryggradsdjur har mellan år 1970 och 2016 visat på en global genomsnittlig minskning på 68 procent. Större djur, s.k. megafauna är särskilt sårbara för förändringar av deras levnadsområden. En av dessa större arter är Sumatranoshörningen (Dicerorhinus sumatrensis), som idag är rödlistad som akut hotad enligt kriterierna från International Union for Conservation of Nature (IUCN). Noshörningen har blivit utrotad från större delar av dess ursprungliga utbredningsområde huvudsakligen på grund av tjuvjakt och habitatförlust. Idag finns ett flertal hot som riskerar utdöendet. De senaste 30 åren uppskattar forskare att antalet minskat från 800 till färre än 100 individer i vilt tillstånd, och arten lever i små, fragmenterade och icke-livskraftiga populationer på indonesiska Sumatra och Borneo. Trots arbetet för att bevara arten fortsätter antalet att minska. Syftet med denna studie är att belysa riskerna för Sumatranoshörningens utdöende genom att göra en riskanalys för kvarstående populationer, inklusive att lyfta fram förslag på riskhantering och åtgärder. Genom en riskanalys kan hoten och riskerna för artens överlevnad benas ut för att ge en ökad förståelse för problemens sammanhang.

Resultatet visar att de hot och risker som identifierats och analyserats är mycket allvarliga och utgör en stor risk för utdöendet av arten. De risker som indikeras vara störst är avskogning, linjär infrastruktur och antropogena störningar från bland annat befolkningsökning i området. Därefter kommer riskerna jordbruk och klimatförändringar. Risker som tjuvjakt, geologiska händelser och bränder är påtagliga, men inte lika allvarliga. Bevarandearbetet för noshörningen är fördelat mellan staten och ett antal organisationer, där det främsta syftet är noshörningarnas reproduktion och skydd från tjuvjakt. Detta arbete har visat sig lönsamt i avseende på tjuvjakt som har minskat betydligt, men inte för reproduktion. Baserat på resultatet krävs det ytterligare insatser och förändring i riskhantering. Förslagsvis behövs mer integrerat policyramverk för att hantera åtgärderna för staten och organisationer som jobbar med bevarandet, fler parter involverade i arbetet, skärpta lagar för markanvändning samt utökad utbildning och informationsspridning. Dessutom indikerar forskning att det läggs för stor vikt på att utveckla nya metoder för reproduktion, snarare än att implementera de metoderna som redan finns. På grund av det låga antalet noshörningar finns det heller inte något utrymme för metodexperimentering. Riskerna hänger samman på ett komplext sätt och det är svårt att få förståelse för vilka risker som utgör de allvarligaste hoten mot noshörningens fortsatta existens. Vidare studier kan därför vara befogade för att i högre grad få förståelse för rankningen av riskerna. Att rädda Sumatranoshörningen från utrotning är enligt denna studie fortfarande möjligt, men endast om ytterligare åtgärder vidtas.

• author: Gagné, Amanda
• supervisor: Maria Hansson
• organization: Studies in Environmental Science
• course: MVEK02 20202
• year: 2021
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: Sumatran rhinoceros, risk assessment, threats, conservation, Indonesia
• language: English
• id: 9038201
• date added to LUP: 2021-02-01 12:45:45
• date last changed: 2021-02-01 12:45:45