R2P - En avvägning av mänskliga rättigheter gentemot staters suveränitet

Abstract

The doctrine R2P came as a response to the mass atrocities around the world during the 1990s. The UN had not been able to act and prevent the atrocities against the civilian population in, for example, Rwanda and former Yugoslavia. This demanded change, and therefore the ICISS Commission was appointed. The ICISS Commission wrote the rapport about “The Responsibility to protect”. According to their rapport there is a responsibility, within every state’s sovereignty, to protect their own population, and in those cases where the state fails to do so the rest of the world community has a responsibility to protect.

R2P has a purpose to protect the population from four mass atrocities. These are genocide, ethnical cleansing, war crimes and crimes against humanity. When a state commits, any of these international crimes, exceptions from the non-intervention principle can be made and states territorial sovereignty can be infringed on. This happened in the case of Libya, when the UN Security Council sanctioned that “all necessary measures” where to be taken to protect the civilian population in Libya. It’s a matter of balancing human rights in relation to state sovereignty.

This essay will explain the meaning of R2P, human rights and state sovereignty. It will then explain how widespread the protection of human rights is in the doctrine, as well as how state sovereignty and the non-intervention principle relate to R2P. This will be followed by an analysis of how the balancing of human rights in relation to state sovereignty relate to the doctrine.

Based on the analysis, the conclusion that could be drawn, is that the balancing of human rights in relation to state sovereignty is not self-evident. There are no definitive criteria’s for when a military intervention is justified, and human rights should overthrow state sovereignty and the non-intervention principle. The doctrine about R2P could play an important role in the work to protect people from human rights violations and has the potential to fulfill its purpose, but the conclusion is that more research and development of the doctrine is necessary for it to fulfill its full purpose.

Abstract (Swedish)

Doktrinen om R2P kom som en respons på de omfattande grymheter som skedde runt om i världen på 1990-talet. FN hade inte kunnat agera och förhindra de övergrepp som den civila befolkningen i exempelvis Rwanda och forna Jugoslavien hade blivit utsatta för. Man kom överens om att det krävdes en förändring för att ett skydd av de mänskliga rättigheterna skulle garanteras. Av denna anledning tillsattes ICISS kommissionen, med uppdrag att se över omständigheterna kring FN:s och världssamfundet möjligheter till humanitär intervention. ICISS kommissionen grundade rapporten ”The Responsibility to protect”. Utifrån deras rapport anses det föreligga en skyldighet att inom varje stats suveränitet skydda sin civila befolkning ifrån övergrepp och i de fall som staten misslyckas med detta har resten av världens stater en skyldighet att ingripa och skydda den utsatta befolkning.

R2P har i syfte att skydda befolkningen från fyra omfattande övergrepp; folkmord, etnisk rensning, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. När en stat begår dessa internationella brott får undantag från non-interventionsprincipen ske och staters territoriella suveränitet får kränkas. Detta skedde i Fallet Libyen då FN:s säkerhetsråd sanktionerade att ”alla nödvändiga åtgärder” fick vidtas för att skydda den civila befolkningen i Libyen. Beslutet fattades efter att man gjort en avvägning mellan behovet av att skydda ett folk mot övergrepp och staters suveränitet.

Uppsatsen kommer att redogöra för innebörden av R2P, mänskliga rättigheter och staters suveränitet. Arbetet kommer att redogöra för hur omfattande skyddet av mänskliga rättigheter är i doktrinen, samt hur staters suveränitet och non-interventionsprincipen förhåller sig till R2P. Slutligen en analys av hur avvägningen av mänskliga rättigheter gentemot staters suveränitet görs utifrån doktrinen.

Slutsatsen blir, att avvägningen av mänskliga rättigheter gentemot staters suveränitet inte är självklar. Det föreligger inga definitiva kriterier för när en militär intervention är rättfärdigad och när de mänskliga rättigheterna ”väger tyngre” än staters suveränitet och principen om non-intervention. Doktrinen om R2P har visat att den kan spela en viktig roll i arbetet att skydda människor från brott mot mänskliga rättigheter och har en potential att uppfylla sitt syfte, men att det krävs vidare forskning och utveckling av doktrinen för att den, fullt ut, ska uppfylla syfte.

• author: Toft, Ebba
• supervisor: Marja Liisa Öberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20211
• year: 2021
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Folkrätt(en. public international law), R2P, Mänskliga rättigheter, Statssuveränitet
• language: Swedish
• id: 9045639
• date added to LUP: 2021-06-29 16:33:59
• date last changed: 2021-06-29 16:33:59