Rätten att försvara sig i en partnervåldsituation - En undersökning av självförsvarsrätten ur ett genusperspektiv

Abstract

In Swedish law, a person has the right to defend themselves when he or she is subject to a concrete criminal ongoing or imminent attack. This right to self-defense has been criticised for being deficient for a woman subjected to domestic violence by her male partner. The critics claim that when the woman has a real opportunity to defend herself she is not allowed to, and when she has a right to self-defense there is no chance. In case law, the objections concerning self-defense have not been successful because the violence has not been considered ongoing or imminent at the time for the woman’s (counter)attack. This paper examines the right to self-defense from a gender perspective based on science about domestic violence, to investigate if there is a right for women in these situations in reality. A legal analysis method is being used to answer the formulated questions. ‘

The first question concerns how the right to self-defense can be criticized from a gender perspective. Legally there is a lack of understanding of the woman’s situation and her real chances to defend herself against the violence. The law is formally gender-neutral, but in reality, it is not. The regulation can therefore be criticized for preserving the male norm and the social gender power structure. The woman’s situation should be able to fall under the existing requirement of imminent attack due to the fact that the danger is constantly present.

The second question that is answered is how the Swedish crime violation of a woman’s integrity in 4 chpt. 4a § BrB can be changed to cater to women´s real situation. Since it is not constructed as a continuing crime, there is a lack of a right to self-defense during the period when the crime is going on, except when the violence is ongoing or imminent. At this stage, the woman misses real opportunities to defend herself. With a continuing construction, an attack would always be considered imminent for a woman who is a victim of the crime, and she would therefore have a right to self-defense at the time for her counterattack. To combat men’s violence against women, which constitutes a major social problem, the legislation must change to cater to women’s reality and needs.

Abstract (Swedish)

I svensk rätt har en person rätt till självförsvar om den utsätts för ett brottsligt angrepp på sin person. Denna nödvärnsrätt har kritiserats för att vara oanvändbar för en kvinna som utsätts för våld av sin manliga partner. Kritiker hävdar att kvinnan saknar en reell förmåga att försvara sig när nödvärnsrätt föreligger, men saknar sådan rätt när det finns en faktiskt möjlighet att försvara sig. I rättspraxis har nödvärnsinvändningar inte nått framgång för att domstolen inte har ansett angreppen påbörjade eller överhängande vid tidpunkten för kvinnans (mot-)angrepp. I uppsatsen analyseras nödvärnsrättens konstruktion ur ett genusperspektiv mot bakgrund av forskning om mäns våld mot kvinnor, i syfte att undersöka om en nödvärnsrätt i realiteten tillkommer kvinnor i dessa situationer. En rättsanalytisk metod används för att besvara uppsatsens frågeställningar.

Uppsatsens första frågeställning handlar om hur den nu gällande nödvärnsrätten kan kritiseras ur ett genusperspektiv. Rättsligt saknas en förståelse för kvinnans situation och hennes faktiska möjligheter att försvara sig mot mannens våld. Även om nödvärnsrätten är formellt könsneutral är den inte det i realiteten. Bestämmelsen kan därför kritiseras för att upprätthålla den manliga normen och bevara sociala maktstrukturer mellan könen. Kvinnans situation bör kunna tolkas in det befintliga rekvisitet överhängande brottsligt angrepp, mot bakgrund av att faran för kvinnan är konstant närvarande.

Den andra frågeställningen som besvaras är hur brottet grov kvinnofridskränkning i 4 kap. 4a § BrB påverkar nödvärnsrätten och hur dess konstruktion kan ändras för att bättre tillgodose kvinnors verkliga situation. Då det inte är konstruerat som ett fortlöpande, ett s.k. perdurerande, brott föreligger inte en nödvärnsrätt under hela den tidsperiod brottet mot kvinnan fortgår, utan bara när ett angrepp är påbörjat eller överhängande. I det skedet saknar kvinnan däremot reella möjligheter att freda sig. En perdurerande konstruktion hade medfört att ett angrepp alltid ansetts överhängande för en kvinna som är offer för kvinnofridsbrottet, och därmed givit henne nödvärnsrätt vid tidpunkten för hennes gärning. För att komma till rätta med det stora samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor utgör måste lagstiftningen ändras för att bättre tillgodose kvinnors verklighet och behov.

• author: Gunnarsson, Isabelle
• supervisor: Tova Bennet
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20211
• year: 2021
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, nödvärn, partnervåld, kvinnofridskränkning, genusperspektiv
• language: Swedish
• id: 9045645
• date added to LUP: 2021-06-29 16:45:58
• date last changed: 2021-06-29 16:45:58