Mäns dödliga våld mot kvinnor i nära relationer – Straffrättens utformning och inverkan på skuldfrågan

Abstract

Every fifth case of lethal violence in Sweden 2018 was constituted by men’s lethal violence against female partners or formal partners. This kind of violence is a problem of big proportions that needs to be detained now. Legislation and condemnation through the Swedish justice system are important means to achieve change in a gender equal direction. There are however parts of the Swedish criminal law that are being criticized for still creating possibilities to reduce abusive men’s responsibility, which interferes with the development of a more equitable legal treatment of men’s violence against women in intimate relations. The criminal law is constructed in a way that enables men’s reactions, when using lethal violence, to be considered as a state of affect, triggered by morally acceptable impulses, which often are attributed to the perpetrator’s mental state or the victim’s actions.

In the process of deciding the perpetrator’s punishment, the penalty can be reduced from murder to manslaughter if the perpetrator intended to take his own life after killing someone else. A mitigation circumstance of this kind is problematic from a gender perspective, as it is much more common when the victim is a woman and because it is connected to the perception that a man’s behavior as caused during a state of affect.

Furthermore, there is an established perception in the courts practice, that domestic violence is seen as relationship hassles instead of an actual crime. When assessing the value of the penalty, mitigating circumstances like provocation can be used. For instance, infidelity has in a number of cases been used in court to lower the value of the penalty. Violent men are given the opportunity to blame their use of violence on women instead of being held accountable for their emotional reactions and inability to handle their actions. The regulation on provocation does not require an investigation to whether a provocation has actually occurred, it may be sufficient to ascertain that the perpetrator reckon he has been provoked. Seen in the context of the most common causes behind men’s lethal violence against women in intimate relations, namely jealousy, this regulation even functions as a legal excuse for men to use violence against women.

Today, the circumstance that lethal violence is used in domestic relations constitutes an aggravating condition when assessing the value of the penalty. The preparatory work even considers it as a ground for life imprisonment. The Justice Committee’s proposition 2020/21:JuU31 points out that despite this, there may be reasons to add domestic violence as a ground for life imprisonment directly in the paragraph and thus increase predictability and ensure that it is given particular consideration by the court. The Committee declares that the three alterations of the regulation of murder since 2009 needs to be taking into account, as well as the alteration 2014 that did not end up changing the legal situation because the purpose of the alteration was not compatible with the design of the paragraph. However, creating space to consider domestic violence without having to take into account the relationships between gender and power, can result in further injustices in the issue of responsibility.

Abstract (Swedish)

Var femte fall av dödligt våld i Sverige år 2018 bestod av dödligt våld mot kvinnor där offret och förövaren var eller hade varit i en parrelation. Mäns dödliga våld mot kvinnor i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem som akut måste stoppas. Lagstiftning och fördömande genom rättskipning är betydelsefulla medel i striden om förändring i jämställdhetsfrämjande riktning. Det finns emellertid delar av straffrätten som fortfarande kritiseras för att reducera våldsutövande mäns ansvar och försvåra utvecklingen mot en mer jämställd rättslig hantering av mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Straffrätten är formad på ett sätt som möjliggör att mäns reaktioner vid dödligt våld kan betraktas som ett affekttillstånd, utlöst av moraliskt godtagbara impulser som ofta hänförs till gärningsmannens psykiska tillstånd eller brottsoffrets agerande.

Vid rubriceringsfrågan kan ett straff sättas ner från mord till dråp om gärningsmannen haft för avsikt att ta sitt eget liv efter att han uppsåtligen dödat någon annan, s.k. utvidgat självmord. En strafflindringsgrund av detta slag är problematisk ut ett genus- och jämställdhetsperspektiv då det är ett betydligt vanligare fenomen när brottsoffret är en kvinna och för att den anknyter till synen om att mannens beteende kan anses vara framkallat av ett affekttillstånd.

Därutöver finns det en etablerad syn i den tillämpning domstolarna praktiserar att våldsföreteelser mellan par ses som bråk och gräl istället för det brott det faktiskt är. I straffvärdesbedömningen möjliggörs det bl.a. genom brottsexterna straffvärdesfaktorer som provokation. Bl.a. otrohet har i en rad fall bekräftats innebära en förmildrande omständighet genom provokationsbestämmelsen. Våldsamma män ges möjlighet att skylla sitt beteende på kvinnorna istället för att ställas inför ansvar för deras känslomässiga reaktioner och bristande förmåga att hantera sitt handlande. Bestämmelsen kräver inte en utredning i huruvida en provokation faktiskt förekommit, det kan räcka med att gärningsmannen anser att han blivit provocerad. Sett i en kontext av de vanligaste orsakerna bakom mäns dödliga våld mot kvinnor i nära relationer, nämligen svartsjuka, kan det rentav uppfattas som en laglig ursäkt för män som brukar våld mot kvinnor.

Idag beaktas det faktum att dödligt våld riktas mot närstående redan som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet. Det anses till och med enligt förarbetena till 3 kap. 1 § BrB tala för livstids fängelse, med hänvisning till att gärningen varit särskilt hänsynslös. Justitieutskottets betänkande 2020/21:JuU31 framhåller att det trots detta kan finnas anledning att direkt i paragrafen förtydliga att dödligt våld mot närstående ska utgöra skäl för fängelse på livstid och på så sätt öka förutsebarheten och säkerställa att det beaktas särskilt av domstolarna. Anledningen till förslaget motiveras bl.a. av att bestämmelsen om mord genomgått tre ändringar sedan 2009 och att ändringen 2014 inte förändrade rättsläget som förelåg dessförinnan då syftet bakom ändringen inte ansågs vara förenligt med den nya lagtexten. Att skapa utrymme till att beakta relationsvåld utan att för den delen behöva ta hänsyn till genus och makt mellan könen kan emellertid resultera i ytterligare orättvisor i ansvarsfrågan.

• author: Holmström, Hilda
• supervisor: Tova Bennet
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20211
• year: 2021
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, närståendevåld, mäns våld mot kvinnor, fängelse, mord, dråp, livstids fängelse
• language: Swedish
• id: 9046064
• date added to LUP: 2021-06-29 16:44:40
• date last changed: 2021-06-29 16:44:40