Skriftligt formkrav vid prorogations- och skiljeavtal? - En undersökning av det skriftliga formkravets omfattning och betydelse

Abstract (Swedish)

Avtalsfriheten är en grundläggande princip i svensk rätt som erbjuder avtalsparterna en rätt att välja hur ett avtal ska slutas. Tvingande lagregler kan dock sätta upp vissa förutsättningar för hur ett giltigt avtal ska se ut. Ett tillvägagångssätt är att i lag uppställa olika typer av formkrav. En typ av formkrav är det skriftliga formkravet som uppställs för bland annat prorogationsavtal. Det innebär att ett visst innehåll ska omfattas av skrift för att det ska föreligga ett giltigt prorogationsavtal. Ett sådant krav uppställs däremot inte i förhållande till skiljeavtal. Det kan förefalla anmärkningsvärt eftersom skiljeavtalet innebär ett totalt avsägande från rätten till en domstolsprövning.
Den här undersökningen syftar till att undersöka det skriftliga formkravets omfattning och funktion i förhållande till prorogationsavtalet. Dessutom ämnar uppsatsen besvara om och hur det skriftliga formkravet medför en skillnad mellan ett giltigt prorogationsavtal och ett giltigt skiljeavtal. En sådan undersökning kan vidare besvara vilka för- och nackdelar det finns med att uppställa ett skriftligt formkrav för den här typen av avtal.
Undersökningen visar på att existensen av ett skriftligt formkrav ur ett internationellt perspektiv ofta förefaller vara en kompromiss mellan att dels värna om parternas rättssäkerhet, dels att inte medföra en negativ påverkan på handelsmönster. Det är endast prorogationsavtal som måste upprättas i skriftlig form men i praktiken förekommer även skiljeavtal huvudsakligen i skrift. De båda typerna av avtal har liknande innehållskrav. Det skriftliga formkravet medför dock en skillnad i när bundenhet för parterna uppstår och möjligen en skillnad i vilka tolkningsdata som är primära vid avtalstolkning. Det är inte klarlagt huruvida ett prorogationsavtal måste vara underskrivet. Elektronisk kommunikation vid ingående av prorogationsavtal är antagligen inte tillåtna utan att någon form av lagändring genomförs.
En anledning till att både prorogations- och skiljeavtal ska vara belagda med ett skriftligt formkrav är att det kan gynna parternas rättssäkerhet samt att det kan ge ett starkare skydd än vad som är fallet om parterna måste avtala om ett skriftkrav. Det som däremot talar för att prorogations- och skiljeavtal inte ska beläggas med ett skriftligt formkrav är att en sådan reglering kan ha en negativ inverkan på handelsmönster samt att digitaliseringen kan innebära att skriftliga formkrav blir uttunnande eller svårmotiverade.

Abstract

The principle of contractual freedom is a centrepiece in Swedish law that enable the parties to decide how to conclude an agreement. Mandatory legislation however demand sometimes that certain conditions must exist for a valid agreement. One course of action is to legislate for certain formal requirements. One kind of formal requirements is that the agreement must be in written form. This requirement is set up in relation to choice of court agreements. This implies that a choice of court agreement must have some content that is in writing to be valid. A requirement to be in written form is by contrast not required for a valid arbitration agreement. This can seem remarkable since the arbitration agreement, unlike the choice of court agreement, completely resign the right to a judicial proceeding.
The purpose of this paper is to examine the scope and function of the written form requirement in relation to the choice of court agreement in Swedish law. Furthermore, the aim is to answer if and how the written form requirement is causing a difference between a valid arbitration agreement and a valid choice of court agreement. This examination can then give an answer to the advantages and disadvantages with a written requirement.
The examination shows that the existence of a written form requirement from an international perspective often appears to be a compromise between the legal certainty of the contracting parties and to support international trade. It´s only the choice of court agreement that must be in writing, however the arbitration agreement almost always comes in written form. The two forms of agreement also have similar requirement in terms of content. The written requirement however entails a difference according to when the parties is bound to an agreement. The requirement may also to some extent signify how to carry through an interpretation of the content in an agreement. It is not clarified whether a choice of court agreement must be signed. The use of electronic communication in connection with the concluding of a choice of court agreement may need legislative amendments.
A reason to adopt a written requirement both for a choice of court agreement and an arbitration agreement is that it can protect the legal certainty of the parties. The written requirement can also provide stronger protection than a between the parties agreed written requirement. However, the disadvantage with a written requirement is that it can have a negative impact on some trade patterns. The digitalization can impose that the written requirement become thinned out and difficult to motivate.

• author: Simonsson, Johanna
• supervisor: Peter Westberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: A written form requirement för choice of court- and arbitration agreements? - A study of the extent and meaning of the written form requirement
• course: JURM02 20211
• year: 2021
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Civilrätt, avtalsrätt, processrätt, prorogationsavtal, skiljeavtal, formkrav, skriftligt formkrav.
• language: Swedish
• id: 9046155
• date added to LUP: 2021-06-21 07:54:40
• date last changed: 2021-06-21 07:54:40