Skäliga åtgärder utifrån räddningstjänstens förelägganden

Abstract

According to Swedish Law (2003:778) on protection against accidents, LSO, the one who owns a building or conducts operations in a building has the ultimate responsibility of their fire protection. To a reasonable extent, there must be equipment for lifesaving in the event of a fire, as well as other measures which must be taken to prevent fire and limit damage as a result of fire. In this study, the concept of reasonable extent of fire protection is examined based on requirements stated in official injunctions issued by Swedish Fire Departments. The study was divided into three different steps; a subject orientation linked to injunction statistics and the development of the concept of reasonable fire protection, a case study where 185 injunctions from three different rescue services and two different operations were studied, and a questionnaire containing questions related to fairness assessments answered by 57 fire inspectors. Large differences were found between different Fire Departments regarding how many inspections resulting in requirements or injunctions. The case study showed no obvious differences in requirements between the different types of operations studied. There were minor tendencies of differences between the studied Fire Departments, especially regarding details in the requirements. The questionnaire showed that fire inspectors relatively often experience difficulties in assessing which requirements are reasonable to demand. In conclusion, how reasonable fire protection is interpreted in practice depends on the cost and benefit of the measures, the operations' preconditions for fire protection and several other factors that may affect the assessment of reasonable measures.

Abstract (Swedish)

Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO, har den som äger en byggnad eller bedriver verksamhet i byggnaden det yttersta ansvaret för sitt brandskydd. I skälig omfattning ska det finnas utrustning för livräddning vid brand, och i övrigt ska åtgärder vidtas för att förebygga samt begränsa skador till följd av brand.

Det är kommunernas ansvar att utföra tillsyn på brandskyddet så att detta håller en godtagbar nivå. Skulle det upptäckas allvarliga brister vid en tillsyn meddelas ett föreläggande, vilket innebär ett krav på att bristen måste åtgärdas. Föreläggandet kan förenas med en begränsning av nyttjandet av verksamheten eller vite om åtgärder inte vidtagits innan en viss tidsfrist.

I den här studien undersöks begreppet skäligt brandskydd utifrån de krav på åtgärder som finns i räddningstjänstens förelägganden. De frågor som arbetet besvarar är:
- Hur kan begreppet skäligt brandskydd i LSO tolkas utifrån de åtgärder som återfinns i räddningstjänstens förelägganden?
- Finns det skillnader av tolkningen mellan olika verksamhetstyper, och om så är fallet, hur skiljer sig tolkningarna?
- Skiljer sig tolkningen mellan olika räddningstjänster?

För att besvara frågeställningarna utfördes tre olika moment; en ämnesorientering kopplad till föreläggandestatistik och utvecklingen av begreppet skäligt brandskydd, en fallstudie där 185 förelägganden från tre olika räddningstjänster och två olika verksamhetsklasser studerades, samt en enkätstudie innehållande frågor relaterade till skälighetsbedömningar som besvarades av 57 tillsynsförrättare.

Under den ämnesorienterande delen sammanställdes bland annat statistik från årsuppföljningen av LSO. Det konstaterades stora skillnader mellan olika räddningstjänster i Sverige i hur många tillsyner som leder till krav på åtgärd och till föreläggande. För hela Sverige visades att de vanligaste ställda kraven i samband med tillsyn är systematik med avseende på egenkontroll av brandskyddet följt av brandcellsgränser och utrymningsförhållanden.

Fallstudien visade att de åtgärder som bedömdes skäliga flest antal gånger var dörrstängare, nödbelysning och branddörrar. Det fanns inga uppenbara skillnader i vilka krav som ställdes mellan de olika typerna av verksamheter som studerades. Mellan räddningstjänsterna fanns det tendenser till skillnader men enbart i liten grad, dessa gällde framförallt detaljkrav.

I enkätstudien framgick det att tillsynsförrättare relativt ofta upplever svårigheter i att bedöma vilka krav som är skäliga att ställa. Mer än två tredjedelar av de svarande efterfrågar bättre bedömningsstöd, bland annat i form av ställningstaganden, allmänna råd, utbildningar och samverkan.

Hur skäligt brandskydd tolkas i praktiken beror på åtgärdernas kostnad och nytta, verksamhetens förutsättningar för brandskyddet tillsammans med en mängd andra faktorer som kan påverka bedömningen av skäliga åtgärder. För att underlätta för både tillsynsförrättare och verksamhetsdrivare är det av författarens åsikt att någon form av insats på nationell nivå bör genomföras i syfte att med större enighet kunna tyda 2 kap. 2 § i LSO.

• author: Larsson, Jonas
• supervisor: Nils Johansson
• organization: Division of Fire Safety Engineering
• course: VBRM01 20212
• year: 2021
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Technology and Engineering
• keywords: Lagen om skydd mot olyckor, LSO, bedömning, omfattning, tillsyn, brandsyn, brandskydd, skäligt brandskydd, MSB, fallstudie, enkät, Norrtälje, Uppsala, Attunda, brandkår, hotell, vårdboende, räddningstjänst
• publication/series: LUTVDG/TVBB
• report number: 5651
• other publication id: LUTVDG/TVBB--5651--SE
• language: Swedish
• id: 9069273
• date added to LUP: 2021-12-21 12:13:11
• date last changed: 2021-12-21 15:24:53