Tiggeriförbud - när, var, hur och varför? - En undersökning av kommuners utrymme att utfärda tiggeriförbud och de rådande tiggeriförbuden

Abstract

In 2018, the Swedish Supreme Administrative Court ruled that it is permitted for municipalities to issue local bans on begging. Since then, fifteen municipalities in Sweden have issued bans on begging, with reference to beggars disturbing the public order. The bans on begging have however been disputed. In January 2021, the ECHR issued a ruling in which it stated that it is a human right to beg according to the ECHR, and that a relatively strict ban on begging in Switzerland was not compatible with the ECHR.

In this thesis, with the help of the legal dogmatic method, municipalities’ right to issue bans on begging and what the bans may include is examined. It is examined from a legislative perspective and in relation to the public order act, to the right to private life stated in the ECHR, and in relation to the right to freedom of expression stated in the Swedish constitution as well as and in the ECHR. The essay also examines how the current bans on begging relate to what is found about the municipalities’ right to issue bans on begging.

The conclusion of the thesis is that the regulation of begging bans is largely unclear. Furthermore, the political situation in a municipality may affect the bans on begging. This may lead to large differences between the municipalities. The following is however found about the regulation on bans on begging. A ban on begging must be aimed at maintaining public order. What lies in that concept is not clear, but it is clear that all kinds of begging in all places do not disturb public order. Since the European Court of Justice's ruling, it is clear that the ECHR limits municipalities' right to issue a ban on begging. This means that the bans on begging must be proportionate and that beggars’ vulnerability must be taken into account. Furthermore, there are many indications that begging is covered by the freedom of expression in the Swedish constitution as well as in the ECHR. Freedom of expression states that political expressions receive particularly strong protection from restrictions. Begging might be a political statement, in which case, restrictions would not be permissible.

Concerning how the current bans on begging relate to the municipalities’ right to issue bans on begging, the following can be said. The bans aim at the legitimate purpose of maintaining public order. The fact that the bans on begging are limited geographically and only sanctioned with fines suggests that they are permissible. However, the bans would be more proportionate if they only banned more aggressive and intrusive forms of begging.

Abstract (Swedish)

År 2018 fastslog Högsta förvaltningsdomstolen att det är tillåtet för kommuner att utfärda lokala tiggeriförbud. Sedan dess har femton kommuner i Sverige utfärdat tiggeriförbud, med hänvisning till att tiggare stör den allmänna ordningen. Tiggeriförbuds vara eller icke-vara är dock omdiskuterad. I januari 2021 meddelade Europadomstolen en dom i vilken den konstaterade att det är en mänsklig rättighet att tigga enligt EKMR, och att ett relativt strängt tiggeriförbud i Schweiz inte var förenligt med EKMR.

I denna uppsats undersöks, med hjälp av den rättsdogmatiska metoden, kommuners utrymme att utfärda tiggeriförbud, däribland vad tiggeriförbud kan ha för innehåll och utformning. Kommuners utrymme att utfärda tiggeriförbud undersöks ur ett normgivningsperspektiv och i förhållande till ordningslagen, samt till rätten till privatliv i EKMR och rätten till yttrandefrihet i dels RF, dels EKMR. Vidare undersöks hur de rådande tiggeriförbuden förhåller sig till detta utrymme.

I uppsatsen framgår att rättsläget till stor del är oklart. Vidare, kan det politiska läget i en kommun påverka utfärdandet av tiggeriförbud, vilket kan leda till skillnader mellan kommunerna. Vad som kan konstateras angående rättsläget är i huvudsak följande. Tiggeriförbuden måste syfta till att upprätthålla allmän ordning. Vad som ligger i det begreppet är oklart, men det är klart att alla sorters tiggeri på alla platser inte stör den allmänna ordningen. Sedan Europadomstolens dom är det klart att EKMR begränsar kommuners utrymme att utfärda tiggeriförbud, bland annat genom att förbuden måste vara proportionerliga och att tiggarens utsatta situation måste beaktas. Vidare, konstateras att mycket tyder på att tiggeri omfattas av yttrandefriheten i RF och EKMR. Yttrandefriheten innebär att politiska yttranden erhåller ett särskilt starkt skydd. Eventuellt utgör tiggeri ett politiskt yttrande, och i så fall är det under väldigt få omständigheter tillåtet att begränsa tiggeri.

Vad gäller hur de rådande tiggeriförbuden förhåller sig till de krav rättsordningen ställer på tiggeriförbud, kan i huvudsak konstateras följande. Tiggeriförbuden syftar till det legitima ändamålet allmän ordning. Att tiggeriförbuden är avgränsade geografiskt och endast sanktionerade med penningböter, talar för att de är tillåtna. Tiggeriförbuden vore mer proportionerliga om de förbjöd endast mer aggressiva och påträngande former av tiggeri.

• author: Erlinge, Hanna
• supervisor: Vilhelm Persson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Bans on begging - when, where, how and why? - An examination of municipalities' right to issue bans on begging and the current bans on begging
• course: JURM02 20212
• year: 2021
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Folkrätt, förvaltningsrätt, tiggeri, tiggeriförbud, ordningslagen, rätten till privatliv, rätten till yttrandefrihet, EKMR, regeringsformen, Lacatus v. Switzerland, mänskliga rättigheter, allmän ordning, kommunal normgivning, lokala ordningsföreskrifter, den kommunala självstyrelsen, offentlig rätt
• language: Swedish
• id: 9069948
• date added to LUP: 2022-01-22 17:22:58
• date last changed: 2022-01-22 17:22:58