Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Grovmotorisk utveckling hos barn med idiopatisk Pes Equino Varus Adductus

Israelsson, Amelie and Larsson, Ellen (2021)
Human Movement: health and rehabilitation
Abstract (Swedish)
Bakgrund: Pes Equino Varus Adductus (PEVA), även känt som klumpfot, är en medfödd felställning i fotens leder som kräver omfattande behandling under flera år. Det finns ett fåtal studier om hur PEVA påverkar barns grovmotoriska utveckling. Mer kunskap behövs om vilka faktorer som eventuellt kan påverka den grovmotoriska utvecklingen.
Syfte: Att beskriva och jämföra utveckling av grovmotorik och passiv rörlighet i dorsalflexion i en grupp barn med PEVA.
Studiedesign: Longitudinell retrospektiv kohortstudie.
Metod: Årsvisa mätningar enligt Clubfoot Assessment Protocol (CAP) från två till sex års ålder gällande rörelsekvalitet och passiv rörlighet i dorsalflexion analyserades. Mätningarna genomfördes i samband med barnens årsvisa... (More)
Bakgrund: Pes Equino Varus Adductus (PEVA), även känt som klumpfot, är en medfödd felställning i fotens leder som kräver omfattande behandling under flera år. Det finns ett fåtal studier om hur PEVA påverkar barns grovmotoriska utveckling. Mer kunskap behövs om vilka faktorer som eventuellt kan påverka den grovmotoriska utvecklingen.
Syfte: Att beskriva och jämföra utveckling av grovmotorik och passiv rörlighet i dorsalflexion i en grupp barn med PEVA.
Studiedesign: Longitudinell retrospektiv kohortstudie.
Metod: Årsvisa mätningar enligt Clubfoot Assessment Protocol (CAP) från två till sex års ålder gällande rörelsekvalitet och passiv rörlighet i dorsalflexion analyserades. Mätningarna genomfördes i samband med barnens årsvisa kontroller på Skånes universitetssjukhus i Lund. Barnen delades in i grupper utifrån uni- eller bilateral PEVA, initial svårighetsgrad av fotfelställning (Pirani Score) och huruvida barnen haft recidiv eller ej före sex års ålder. Tre separata analyser gjordes för jämförelse mellan de olika grupperna.
Resultat: I studien inkluderades 41 barn. Av dessa var 83% pojkar och 58% hade bilateral PEVA. Enligt Pirani Score hade 56% av barnen mild eller måttlig initial svårighetsgrad (≤ 4.5) och 29% hade haft recidiv för sex års ålder. Alla barn kunde gå och springa vid två års ålder men det gick att se skillnader i rörelsekvalitet. Tågång, enbensstående och enbenshopp förbättrades över tid. Förmågan att gå på häl försämrades och dorsalflexionen minskade över tid. Vid jämförelse mellan barn med uni- eller bilateral PEVA och mild/måttlig respektive svår initial svårighetsgrad sågs inga signifikanta skillnader gällande grovmotoriska färdigheter. Statistiskt signifikanta skillnader gällande grovmotoriska färdigheter gick att se mellan de barn som haft, respektive inte haft recidiv före sex års ålder gällande enbenshopp (p = 0.01), total rörelsekvalitet (p = 0.04) och passiv rörlighet i dorsalflexion (p = 0.001).
Konklusion: Barn med PEVA utvecklades grovmotoriskt från två till sex års ålder. Alla barn kunde gå och springa vid två års ålder. Vid sex års ålder hade de barn som inte haft recidiv större förmåga att hoppa på ett ben, bättre total rörelsekvalitet samt större rörlighet i passiv dorsalflexion än de barn som haft recidiv före sex års ålder. Resultatet indikerar därmed att recidiv är en betydande faktor att ta hänsyn till vid behandling och uppföljning av barn med PEVA. Vidare forskning kring grovmotorisk utveckling hos barn med PEVA behövs för att kunna sätta in rätt insatser vid rätt tidpunkt för varje enskilt barn. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Israelsson, Amelie and Larsson, Ellen
supervisor
organization
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
Klumpfot, grovmotorisk utveckling, Clubfoot Assessment Protocol, Pirani Score, recidiv
language
Swedish
id
9075951
date added to LUP
2022-02-25 10:44:12
date last changed
2022-02-25 10:44:12
@misc{9075951,
  abstract     = {{Bakgrund: Pes Equino Varus Adductus (PEVA), även känt som klumpfot, är en medfödd felställning i fotens leder som kräver omfattande behandling under flera år. Det finns ett fåtal studier om hur PEVA påverkar barns grovmotoriska utveckling. Mer kunskap behövs om vilka faktorer som eventuellt kan påverka den grovmotoriska utvecklingen.
Syfte: Att beskriva och jämföra utveckling av grovmotorik och passiv rörlighet i dorsalflexion i en grupp barn med PEVA.
Studiedesign: Longitudinell retrospektiv kohortstudie.
Metod: Årsvisa mätningar enligt Clubfoot Assessment Protocol (CAP) från två till sex års ålder gällande rörelsekvalitet och passiv rörlighet i dorsalflexion analyserades. Mätningarna genomfördes i samband med barnens årsvisa kontroller på Skånes universitetssjukhus i Lund. Barnen delades in i grupper utifrån uni- eller bilateral PEVA, initial svårighetsgrad av fotfelställning (Pirani Score) och huruvida barnen haft recidiv eller ej före sex års ålder. Tre separata analyser gjordes för jämförelse mellan de olika grupperna.
Resultat: I studien inkluderades 41 barn. Av dessa var 83% pojkar och 58% hade bilateral PEVA. Enligt Pirani Score hade 56% av barnen mild eller måttlig initial svårighetsgrad (≤ 4.5) och 29% hade haft recidiv för sex års ålder. Alla barn kunde gå och springa vid två års ålder men det gick att se skillnader i rörelsekvalitet. Tågång, enbensstående och enbenshopp förbättrades över tid. Förmågan att gå på häl försämrades och dorsalflexionen minskade över tid. Vid jämförelse mellan barn med uni- eller bilateral PEVA och mild/måttlig respektive svår initial svårighetsgrad sågs inga signifikanta skillnader gällande grovmotoriska färdigheter. Statistiskt signifikanta skillnader gällande grovmotoriska färdigheter gick att se mellan de barn som haft, respektive inte haft recidiv före sex års ålder gällande enbenshopp (p = 0.01), total rörelsekvalitet (p = 0.04) och passiv rörlighet i dorsalflexion (p = 0.001).
Konklusion: Barn med PEVA utvecklades grovmotoriskt från två till sex års ålder. Alla barn kunde gå och springa vid två års ålder. Vid sex års ålder hade de barn som inte haft recidiv större förmåga att hoppa på ett ben, bättre total rörelsekvalitet samt större rörlighet i passiv dorsalflexion än de barn som haft recidiv före sex års ålder. Resultatet indikerar därmed att recidiv är en betydande faktor att ta hänsyn till vid behandling och uppföljning av barn med PEVA. Vidare forskning kring grovmotorisk utveckling hos barn med PEVA behövs för att kunna sätta in rätt insatser vid rätt tidpunkt för varje enskilt barn.}},
  author       = {{Israelsson, Amelie and Larsson, Ellen}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Grovmotorisk utveckling hos barn med idiopatisk Pes Equino Varus Adductus}},
  year         = {{2021}},
}