Tredimensionella varumärkens särskiljningsförmåga - en analys av ursprunglig särskiljningsförmåga hos tredimensionella EU-varumärken

Abstract

This thesis aims to investigate the criteria for assessing shape marks distinctive character as a European Union Trademark. Shape marks consist of, or extend to, a three-dimensional shape, including containers, packaging, the product itself or their appearance. Trademark protection for a shape mark provides, amongst other things, a protection against imitations and unfair advantage of the reputation of the trademark. There are however considerable discussions regarding the distinctiveness of shape marks. According to settled case-law, the criteria for assessing the distinctive character of shape marks are no different from those applicable to other categories of trademark. However, as the average consumer is however not considered to be in the habit of making assumptions about the origin of products based on their shape or their packaging, it could prove more difficult to establish distinctive character of a shape mark, compared to other types of trademarks.

The purpose of this essay is to establish the relevant criteria when assessing the distinctive character of shape marks, and to examine if the criteria applied by the General Court (GC) and the Court of Justice of the European Union (CJEU) are transparent and predictable. Furthermore, the thesis aims to analyze the reason behind the courts' restrictiveness towards granting trademark protection for shape marks.

The essay initially describes the prerequisites for a shape mark to be distinctive according to EUIPO guidelines and settled case law. A mark’s distinctiveness must be assessed, firstly, by reference to those goods and services of in respect of which registration has been applied for and, secondly, by reference to the way in which the mark is perceived by a targeted public, which is constituted by the general consumer of the goods or services. Only a shape mark which departs significantly from the norm or customs of the sector is not devoid of distinctive character.

The essay furthermore includes a case-law analysis of recent decisions by the GC and the CJEU to create a picture of how the courts as of current make their assessments with regards to distinctiveness of shape marks. The conclusion from the case-law analysis is that the CJEU and the GC assessment criteria differ from case to case. What is considered to depart significantly from the norm or customs of the sector is difficult to anticipate. The case-law analysis also shows that the courts in some of the recent cases have considered the esthetical value of the shape mark when assessing their distinctive character. The analysis states the perception of the average consumer, which should be a fictional character without subjective perceptions, is difficult to combine with the assessment of the esthetical value of a shape mark. In addition, the esthetical value of the shape mark seems only to be relevant in certain cases, especially when the products seem more esthetically pleasing. In conclusion, the study of current case-law shows that it’s difficult to interpret the court’s reasoning, which makes it difficult to predict and understand how the court will reason from one case to another.

Finally, the examination shows that the courts reluctance towards acknowledging shape marks distinctive character might be connected to a fear of a negative impact on the market competition. The complicated and high thresholds with regards to shape marks could therefore be interpreted as a way for the courts to prevent a monopoly for goods and products in certain market segments.

Abstract (Swedish)

I denna uppsats behandlas särskiljningsförmågan hos tredimensionella EU-varumärken. Med ett tredimensionellt varumärke avses något som består eller omfattar en tredimensionell form, däribland behållare, förpackningar, produkten i sig eller deras utseende. Att erhålla varumärkesskydd för en förpackning eller varan i sig ger många fördelar för den enskilde näringsidkaren. Varumärkesinnehavaren kan skydda utseendet på varan eller förpackningen och särskilja sig från andra produkter och konkurrenter på marknaden. Hur positiva effekterna av ett tredimensionellt varumärke än må vara, avslås ofta varumärkesansökan på grund av bristande särskiljningsförmåga enligt artikel 7(1)(b) varumärkesförordningen.

EUD har konstaterat att kriterierna för bedömning av särskiljningsförmågan hos tredimensionella varumärken inte skiljer sig från andra varumärken, men på grund av att genomsnittskonsumenten inte har för vana att uppfatta form eller förpackningar som en indikation för en varas ursprung, kan det därför vara svårare att påvisa ett tredimensionellt varumärkes särskiljningsförmåga än ett ord- eller figurmärkes. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka vilka kriterier som är relevanta vid prövningen om ett tredimensionellt varumärke har särskiljningsförmåga, samt närmare undersöka om dessa kriterier tillämpas på ett enhetligt och förutsägbart sätt av tribunalen och EU-domstolen. Vidare syftar uppsatsen till att närmare analysera domstolarnas restriktiva inställning gentemot att bevilja varumärkesskydd för tredimensionella tecken, såsom varuformer eller förpackningar.

Utredningen visar att bedömningen av ett varumärkes särskiljningsförmåga för det första görs i förhållande till de varor eller tjänster som ansökan avser och för det andra i förhållande till hur tecknet uppfattas av omsättningskretsen, vilket utgörs av genomsnittskonsumenten av varorna eller tjänsterna. När ansökan särskilt avser tredimensionella varumärken ska det aktuella tecknet emellertid på ett betydande sätt avvika från normen eller vad som är sedvanligt i branschen vid en helhetsbedömning. Trots att EU-domstolen anser att samma kriterier tillämpas oavsett varumärke så är det tydligt att det finns en högre tröskel och andra bedömningsgrunder för tredimensionella varumärken.

Vidare innehåller uppsatsen en rättsfallsanalys med ett urval av de senaste avgöranden från tribunalen och EUD. Detta för att skapa en bild av hur domstolarna i dagsläget gör sina bedömningar när det kommer till särskiljningsförmåga hos tredimensionella varumärken. Rättfallsanalysen visar att EU-domstolen och tribunalens bedömningar är svårtolkade och skiljer sig från fall till fall. Vad som anses utgöra en betydande avvikelse i det ena fallet anses inte utgöra det i det andra. Det går även att urskilja en ny bedömningsgrund i domstolen senare praxis, nämligen möjligheten att betrakta en varas estetiska aspekt i helhetsbedömningen kring varumärkets särskiljningsförmåga. I analysen konstateras det att beaktandet av varans estetiska aspekt krockar med idén om genomsnittskonsumenten som ska vara en fiktiv karaktär utan subjektiva uppfattningar. Dessutom tillämpas inte bedömningsgrunden konsekvent vilket leder till en otydlig rättstillämpning från tribunalen såväl som EU-domstolen. Sammantaget gör detta att det är svårt att förutse och förstå hur domstolen kommer att resonera i det enskilda fallet.

Till sist visar utredningen att restriktiviteten gentemot att erkänna tredimensionella varumärken särskiljningsförmåga kan bero på en rädsla för konkurrensbegränsade effekter. Domstolens komplicerade bedömningsgrunder och höga krav kan således vara ett en ambition från domstolens sida att hindra ett monopol för varor och produkter inom vissa marknadssegment.

• author: Norrbohm, Clara
• supervisor: Ana Nordberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: JURM02 20221
• year: 2022
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: tredimensionella varumärken, varumärkesförordningen, EUIPO
• language: Swedish
• id: 9080441
• date added to LUP: 2022-06-12 15:35:43
• date last changed: 2022-06-12 15:35:43