Korrupta offentliganställda utan (tjänstefels)ansvar? - Personligt ansvarsutkrävande vid korruption i ett upphandlingsförfarande

Abstract

Public procurement is pointed out as a risk area for corruption. However, there are limited possibilities for demanding individual liability when a public employee is corrupted in a public procurement. The overall purpose of this thesis is to examine whether the current system for personal liability is effective in the sense that it is possible to demand legal liability. In addition, I am investigating how liability is actualized when a public employee is corrupt within the procedure of a public procurement. By using the legal dogmatic method, I try to identify how the current system of individual liability is formulated in the current legislation. In doing so, I try to identify whether an extension of the criminal liability for misconduct in chapter 20 section 1 of the Swedish Criminal Act may be the key for achieving effective individual liability and to ensure the public´s trust in the public administration.

Firstly, it may be difficult to determine whether the current system of individual liability is effective in combating corruption in the absence of a uniform definition of corruption. The possibility of counteracting corruption could be affected by giving corruption a clearer and uniform definition. Thereby it may be possible to determine what actions constitutes corruption and how the current criminal regulations should be designed to counteract corruption in an appropriate manner.

Secondly, there are certain contracting authorities that are not affected by the conflict rules in neither the Swedish Public Administration Act nor the Swedish Local Government Act. This means that the legislation creates a gap in which public employees of a contracting authority can contravene the procurement legislation without a personal criminal liability claim being able to be actualized.

Thirdly, the exercise of misconduct constitute authority. This means that public procurement cannot be disputed through the liability of misconduct. I wonder if the status that public procurement has in today´s society doesn´t in fact actualize the protection interests that may correspond with the protection interest constituted by the exercise of authority. It can also be questioned whether public procurement is not mainly based on public law regulation and may therefore justify liability for misconduct.

However, extending the criminal liability of misconduct through criminalization is a particularly intrusive measure. Although a stricter liability for misconduct may potentially ensure the confidence in the public administration, it can be questioned whether an expansion through criminalization is justified. There are several preventive mechanisms that aims to counteract corruption. Also, it is not clear whether there are other less intrusive measures to ensure the counteraction of corruption in a procurement procedure. Whether a strengthening of criminal liability for misconduct is necessary to make the system more effective and thereby ensure the eligible expectations of the public administration, could preferably be the subject of further investigation in the future.

Abstract (Swedish)

Offentlig upphandling pekas ut som ett riskområde för korruption. Likväl finns det begränsade möjligheter till personligt ansvarsutkrävande när en offentliganställd hos en upphandlande myndighet är korrupt. Det övergripande syftet med uppsatsen är att fördjupa förståelsen kring hur personligt ansvarsutkrävande regleras i svensk rätt och huruvida det gällande systemet är effektivt. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att utreda hur ansvarsutkrävande aktualiseras när en offentliganställd är korrupt inom ramen för ett upphandlingsförfarande. Genom att använda mig av den rättsdogmatiska metoden försöker jag utröna hur det gällande systemet för personligt ansvarsutkrävande är utformat enligt gällande rätt. Därigenom försöker jag identifiera om en utvidgning av det straffrättsliga tjänstefelsansvaret i 20 kap. 1 § brottsbalken (BrB) kan vara ändamålsenligt för att dels åstadkomma ett effektivt personligt ansvarsutkrävande, dels säkerställa allmänhetens tillit till den offentliga förvaltningen.

För det första kan det vara svårt att fastställa huruvida det gällande systemet för personligt ansvarsutkrävande är effektivt för att motverka korruption när det saknas en enhetlig definition av korruptionsbegreppet. Möjligheten att stävja korruption skulle möjligtvis kunna påverkas av att korruption ges en tydligare och enhetlig definition. Därigenom kan det vara enklare att fastställa vad som utgör korrupta handlingar och hur reglerna ska utformas för att på ett ändamålsenligt sätt motverka korruption.

För det andra finns det vissa upphandlande myndigheter som inte träffas av bestämmelserna om jäv i vare sig förvaltningslagen (2017:900) (FL) eller kommunallagen (2017:725) (KL). Det innebär att lagstiftningen lämnar en lucka där offentliganställda hos en upphandlande myndighet kan strida mot upphandlingslagstiftningen utan att ett personligt straffrättsligt ansvarsutkrävande aktualiseras.

För det tredje innebär kravet på myndighetsutövning att korruption i offentliga upphandlingar inte kan angripas genom tjänstefelsansvaret i 20 kap. 1 § BrB. Jag ställer mig frågande till om den ställning som offentlig upphandling har i dagens samhälle inte kan aktualisera skyddsintressen som går att motsvara skyddsintresset för myndighetsutövning. Det kan också ifrågasättas om inte offentlig upphandling i huvudsak vilar på offentligrättslig reglering och därför kan motivera en tillämpning av 20 kap. 1 § BrB.

Att utvidga tjänstefelsansvaret genom kriminalisering är en särskilt ingripande åtgärd. Trots att ett stärkt tjänstefelsansvar potentiellt kan säkerställa tilliten till den offentliga förvaltningen, kan det ifrågasättas om en utvidgning genom kriminalisering är motiverad. Det finns en rad mekanismer som verkar preventivt mot korruption och det står inte klart huruvida det finns andra mindre ingripande åtgärder för att motverka korruption i ett upphandlingsförfarande. Huruvida ett stärkt tjänstefelsansvar kan vara ett sätt att effektivisera det personliga ansvarsutkrävandet vid korruption i ett upphandlingsförfarande och därmed säkerställa allmänhetens befogade förväntningar på den offentliga förvaltningen, kan med fördel bli föremål för framtida utredning.

• author: Kullman, Louise
• supervisor: Henrik Wenander
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Corrupt public employees without liability for misconduct? - Individual liability for corruption in public procurement
• course: JURM02 20221
• year: 2022
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: förvaltningsrätt, straffrätt
• language: Swedish
• id: 9080495
• date added to LUP: 2022-06-13 10:18:59
• date last changed: 2022-06-13 10:18:59