När tvångsvården tar slut – betydelsen av återföreningsprincipen när tvångsvården upphör för barn som varit familjehemsplacerade med stöd av 2 § LVU

Abstract (Swedish)

När barn tvångsvårdas på grund av brister i hemmiljön enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) är avsikten att de ska återförenas med sina föräldrar när grunden för vården upphör enligt den s.k. återföreningsprincipen. Strävandet kan tillgodoses när domstol fattar beslut om hemtagning enligt 21 § LVU, varpå vården upphör och barnet får flytta tillbaka till sina föräldrar. Vården kan emellertid även upphöra när domstol fattar beslut om vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrarna enligt 6:8 föräldrabalken (1949:381) (FB), vilket beskrivs vara ett undantag från huvudprincipen där barnets behov av kontinuitet tillgodoses genom att barnet får bo kvar där det känner trygghet. Vilken vikt som ska tillmätas vid lagens utgångspunkt har länge diskuterats inom den juridiska sfären, men ändock har inget tydligt svar kunnat utrönas. Sedan lagstiftningen åter blivit föremål för diskussion och regeringen i början av 2022 lämnat en proposition om förslag om ändringar i LVU är frågan fortsatt relevant att ställa – hur viktigt är det egentligen att barnet ska återförenas med sina föräldrar? Med avstamp i den rättsdogmatiska metoden har syftet med uppsatsen i huvudsak varit att utröna vilken vikt som principen har vid beslut om tvångsvårdens upphörande för familjehemsplacerade barn som är placerade på grund av brister i hemmiljön – både i förhållande till nuvarande lagtext och i förhållande till lagförslaget.

Slutsatsen var att återföreningsprincipen fortsatt gör sig starkt gällande, både vid beslut om hemtagning och beslut om vårdnadsöverflyttningar. Det finns dock ett fortsatt behov av tydliggörande gällande hur avvägningen mellan återförening och kontinuitet bör ske. De föreslagna ändringarna i LVU verkar inte påverka förhållandet på annat vis än att återföreningsprincipen i vissa särskilda fall kan få mindre effekt. Beslut om hemtagning respektive vårdnadsöverflyttning anses vidare stå i ett slags motsatsförhållande till varandra. Förhållandet ger upphov till att två motstående prövningar med oförenliga domslut har skett och i fortsättningen även kan förväntas ske.

Abstract

The principle of reunification is the guiding principle when a child is taken care of in a family home in accordance with the Care of Young Persons Act (LVU). This means that the purpose is that a child shall be reunited with its parents once the conditions that founded the decision no longer exist. Hence, the court can decide to end the care based on 21 § LVU, whereafter the child moves home to its parents. The care can also end after the court decides that the family home parents should be the guardians of the child according to 6:8 in the Parental Code (FB). This is described to be an exception from the main principle, where the focus lies on the child’s interest of continuity, which is met as the child is allowed to stay where it feels at home. The importance of reunification has been a topic of discussion for a long time in legal doctrine, although no clear answer has been made. In the beginning of 2022, a government bill presenting amendments in LVU has been proposed, making the question relevant once again. Using the legal dogmatic method, the main purpose of the thesis was therefore to study the importance of the principle of reunification when a court decides to end the compulsory institutional care of a child that is taken care of in a family home due to bad home conditions. The study has been made in accordance with present law and two amendments proposed in the 2022 government bill.

The conclusion from the essay was that both decisions based on 21 § LVU and decisions based on 6:8 FB are closely linked to the principle of reunification. There is still, however, need for clarification regarding how the balance between continuity and reunification should be made. The amendments do not seem to affect the conditions in other ways than that they can, in certain cases, lead to instances where the main principle is less prominent. Furthermore, the relationship between the two ways in which the care can end seems to be in a state of opposition. As a result, two parallel judicial proceedings that lead to incompatible verdicts have been an issue and can be expected to be one even in the future.

• author: Henricson, Maja
• supervisor: Marie Göransson
• organization: Faculty of Law; Department of Law
• course: LAGF03 20221
• year: 2022
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Socialrätt, Familjerätt, Återföreningsprincipen, LVU, Vårdnad, Tvångsvård
• language: Swedish
• id: 9080713
• date added to LUP: 2022-06-28 09:30:37
• date last changed: 2022-06-28 09:30:37