Anstiftarens uppsåtstäckning vid gärningsmannens error in persona

Abstract (Swedish)

Uppsatsen baseras på en typsituation som motsvarar situationen i ett verkligt fall som i skrivande stund behandlas i Högsta domstolen. I fallet kom underrätterna fram till att den anstiftade gärningsmannen gjort en identitetsförväxling och dödat anstiftarens kompanjon i stället för det tilltänkta offret. Syftet med uppsatsen har varit att med ett rättssäkerhetsperspektiv utreda under vilka förutsättningar uppsåtskravet för anstiftaren kan vara uppfyllt när gärningsmannen misstar sig på person. I fallet aktualiseras de straffrättsliga problemen error in persona (identitetsförväxling) och aberratio ictus (felträff). I svensk doktrin finns i huvudsak två lösningsmodeller för att bedöma uppsåt i dessa situationer. Enligt ekvivalensmodellen ska anstiftaren dömas för fullbordat brott mot det faktiska offret. Enligt specialitetsmodellen ska anstiftaren i stället dömas för oaktsamhetsbrott mot det faktiska offret och försöksbrott mot det tilltänkta offret. Vilken modell som ska användas utgör idag ett oklart rättsläge.

Bedömningen av anstiftarens uppsåt bör ta sin utgångspunkt i en prövning av likgiltighetsuppsåt. Om likgiltighetsuppsåt rent strikt inte föreligger mot det faktiska offret bör det utredas om det föreligger en villfarelsesituation som gör att offrets identitet blir irrelevant för uppsåtsprövningen. Anstiftaren har använt gärningsmannen som ett ”redskap” vilket gör att situationen för anstiftaren bör bedömas som aberratio ictus. Det som talar för ekvivalensmodellen är att lagstiftningen är generellt utformad. Om ekvivalensmodellen alltid ska användas innebär det att anstiftarens likgiltighetsuppsåt konkluderas även när anstiftaren inte varit likgiltig. När likgiltighetsuppsåt saknas är det mer förutsebart att döma för oaktsamhetsbrott i enlighet med specialitetsmodellen. Det utesluter inte att det kan finnas fall då anstiftaren har varit likgiltig i förhållande till det faktiska offrets död och därmed ska dömas för fullbordat brott, trots att gärningsmannen dödat fel person. I de fall då anstiftaren ska dömas för fullbordat brott bör anstiftarens uppsåt inte utan vidare läggas till grund även för ett försöksbrott.

Abstract

This essay has been based on a situation that corresponds to a case that the Supreme Court in Sweden will adjudicate soon. In the case, the lower courts found that the instigated perpetrator killed the instigator's partner instead of the intended victim. With a rule of law perspective, the aim of this essay has been to investigate if the requirement of criminal intent for the instigator is met when the perpetrator kills the wrong person. In this situation, error in persona (identity confusion) and aberratio ictus (error hit) actualizes, which are classical problems in the field of criminal law. In Swedish doctrine, there are two models providing solutions. According to the first model (ekvivalensmodellen), the instigator should be convicted of instigation of an accomplished murder against the actual victim. According to the other model (specialitetsmodellen), the instigator should be convicted of causing the actual victim’s death by negligence and an attempted murder of the intended victim. Which model to use constitutes an unclear legal situation.

The assessment of the instigator's intent should be based on an examination of intentional indifference. If intentional indifference does not strictly exist to the death of the actual victim, it should be investigated whether there is a situation of error in persona or aberratio ictus that makes the identity of the victim irrelevant. The instigator has used the perpetrator as a "tool", which means that the situation for the instigator should be assessed as aberratio ictus. The first model (ekvivalensmodellen) is promoted due to the generality of legislation. If this model is to be used, it means that the instigator's intentional indifference is concluded even when the instigator has not been indifferent. When there is no intentional indifference, it is more predictable to judge it as a crime of negligence in accordance with the other model (specialitetsmodellen). This does not exclude that the instigator in some cases could be indifferent in relation to the actual victim's death even when the perpetrator kills the wrong person. In that situation, the instigator should be convicted of accomplished murder, but not automatically for an attempted crime as well.

• author: Johansson, Cajsa
• supervisor: Sacharias Votinius
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20221
• year: 2022
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, error in persona, aberratio ictus, anstiftan, mord
• language: Swedish
• id: 9080768
• date added to LUP: 2022-06-28 09:35:46
• date last changed: 2022-06-28 09:35:46