Att ignorera ett pågående brott - En studie om rådande begräsningar vid användning av överskottsinformation för att avbryta ett pågående brott

Abstract (Swedish)

Sammanfattning
Hemlig rumsavlyssning är exempel på statens tvångsmakt gentemot den enskilde. Det kan åsamka betydande skada i enskildas personliga integritet men är trots det ett viktigt och slagkraftigt element, i polisens brottsutredande verksamhet. Hemlig rumsavlyssning intar en särställning bland de hemliga tvångsmedlen, då omfattande uppgifter rörande enskildas privatliv insamlas. Utöver uppgifter om brottet som legat till grund för tvångsmedelsanvändningen, kan uppgifter om andra brott eller andra privata förehavanden avslöjas. Information som kommer fram utöver vad som omfattas av ändamålet med den beviljade avlyssningen, kallas överskottsinformation. Till följd av det integritetsintrång hemlig rumsavlyssning orsakar, är användningen av överskottsinformation begränsad till att endast avse utredning av allvarliga brott.
Överskottsinformation som, vid hemlig rumsavlyssning, framkommit om förestående brott får alltid användas för att förhindra brottet. I övrigt finns betydande skillnader i användningen beroende på var i utvecklingsskedet brottet befinner sig. Särskilt iögonfallande är reglerna om användning av överskottsinformation vid pågående brott. I förarbetena råder enighet om att pågående brott inte anses vara förestående. För ingripande myndigheter innebär detta att användningen av överskottsinformation för att utreda ett pågående brott omedelbart går från obegränsad, till väsentligt begränsad. I klartext, om det vid hemlig rumsavlyssning pågår ett brott som dessförinnan inte kunnat avvärjas, är polisen förhindrad att använda överskottsinformationen för att utreda brottet, såvida inte brottet är särskilt allvarligt. Till följd av det, kan brottet heller inte avbrytas eftersom ett ingripande mot bakgrund av att informationen tillkommit från tvångsmedlet, skulle innebära att förundersökning inleds.

I förevarande uppsats undersöks motivet bakom nuvarande begränsning avseende pågående brott. Därutöver diskuteras om det överhuvudtaget bör finnas en begränsning att använda överskottsinformation från hemlig rumsavlyssning, för att utreda pågående brott. Uppsatsen konstaterar att hållbara argument för att göra skillnad på förestående och pågående brott, inte redovisats i förarbetena. I frånvaro av ett uttryckligt motiv från lagstiftaren, kan endast antaganden göras. Vidare fastställs att flertalet brott som skulle kunna utgöra förstadium till grövre brottslighet inte kan förhindras, på grund av begränsningen om överskottsinformation. Slutsatsen vid en sammantagen bedömning är således att brottsutredande myndigheter ska ha samma möjlighet att använda överskottsinformation för att avbryta ett pågående brott som för att förhindra ett sådant.

Abstract

Summary
Secret coercive measures such as bugging, is an example of the state's coercive power over the individual. It may cause great damage to the personal integrity of the individuals but is nonetheless an important and powerful element, in controlling and solving serious criminal activity. The use of bugging is particularly intrusive, since extensive information concerning the privacy of individuals, is collected. In addition to information about the crime that caused the use of bugging, information about other crimes or other private activities can be revealed. Information that emerges in addition to what is covered by the purpose of bugging being granted, is called surplus information. Due to the intrusion of privacy bugging may cause individuals, the use of surplus information is limited to the investigation of serious offenses only.
Surplus information that emerges about an impending crime during the use of bugging, may be used without restrictions, in order to prevent the crime from happening. Apart from that, there are significant differences in the use of surplus information. Particularly striking are the rules on the use of it, in ongoing crimes. In the preparatory work, there is an agreement that ongoing crimes are not considered imminent. For authorities that may intervene, this means that the use of surplus information to investigate an ongoing crime immediately goes from unlimited, to substantially limited. In plain language, if a crime is being committed during a surveillance and it has not previously been foreseen, criminal investigation authorities are prevented from using the surplus information to investigate the crime, unless the crime itself is particularly serious. As a result, the crime cannot be interrupted either, since an intervention would mean that a preliminary investigation is initiated.

In the present essay, the motive behind the current restriction regarding ongoing crimes, is analyzed. In addition to that, it is discussed whether there should be a restriction at all on using surplus information from bugging, to investigate ongoing crimes. The thesis states, that sustainable arguments for distinguishing between impending and ongoing crimes, have not been reported in the preparatory work. In the absence of an explicit motive from the legislator, only assumptions about it can be made. Furthermore, it is established that several crimes that could constitute a preliminary stage to more serious offenses, cannot be prevented due to the restrictions on surplus information. The conclusion of an overall assessment is thus that criminal investigation authorities should have the same opportunity to use surplus information to interrupt an ongoing crime, as to prevent one.

• author: Loshaj Dogani, Eljesa
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20221
• year: 2022
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Processrätt, överskottsinformation
• language: Swedish
• id: 9081222
• date added to LUP: 2022-06-28 10:49:52
• date last changed: 2022-06-28 10:49:52