Nästa: höghastighetståg? En analys av den svenska policyprocessen kring byggande av nya stambanor för höghastighetståg

Abstract

The Swedish government has decided to start building high-speed rails. The objective
of this study is to analyze the policy process behind this decision. This is done using Bacchi’s What’s the Problem Represented to Be approach, which is designed to investigate the problem representations behind any policy, as well as their underpinnings.
Eight different problem representations have been found, that each represent a
problem the rails are supposed to solve: lack of capacity, too small labor market regions, climate change, lack of housing, lack of time, the trains aren’t punctual, social injustices and the transport system’s side effects. These problem representations are underpinned by three different main themes: increased accessibility, societal development and sustainable growth. These themes are largely based on visions of the future, where the high-speed rail helps create a society with high mobility, economic growth and societal development, while meeting the targets in the Paris Agreement. Within these visions, however, a lot is left unproblematized. The policy process lacks discussions surrounding whether increased mobility is a sustainable path forward, a questioning of the need for increased economic growth and its effects, and whether the high-speed rail can help lead to a truly sustainable transport system. At the same time, the official calculations regarding decreased greenhouse gas emissions and the economic effects show that the rails won’t impact society to the extent that is portrayed in the visions.
To conclude, the high-speed rail is put forward as a solution to the problem arising from the need to create a climate neutral society, while maintaining the current economic and transport systems. It is, however, uncertain whether the rails have the capacity to do this.

Popular Abstract (Swedish)

Är höghastighetstågen en lösning som väntar på ett problem?

Syftet med höghastighetstågen är att de ska underlätta omställningen till ett klimatneutralt samhälle, eftersom de transporter som idag sker med flyg istället kan ske med de energieffektiva höghastighetstågen. Samtidigt förväntas höghastighetstågen leda till ökade transporter och tillväxt – man kan alltså säga att poängen är att både låta samhället äta klimatkakan och ha den kvar.
De nya stambanorna för höghastighetståg väntas kosta 260 miljarder kronor, och stå färdiga år 2045. Samtidigt är det osäkert om de överhuvudtaget kommer byggas, eftersom det finns en politisk splittring i frågan. Projektet har kritiserats för att vara baserat på visioner, snarare än fokuserat på att lösa konkreta problem. Därför har denna studie analyserat vilka problem som höghastighetstågen förväntas lösa, och vilka värderingar som ligger bakom dessa problemformuleringar.

Detta är relevant att analysera eftersom höghastighetstågen är en historiskt stor investering. Det är då extra viktigt att det är tydligt varför investeringen ska göras, och vad den ska leda till. Resultatet av denna studie kan användas både som grund för vidare forskning, och till att besluta hur man bör gå vidare med höghastighetstågen.

Studien har identifierat åtta olika problem som höghastighetstågen förväntas lösa – bland annat kapacitetsbrist, klimatförändringar och för små arbetsmarknadsregioner. Dessa problem underbyggs av tre olika teman som sammanfattar de värderingar som ligger bakom problemen. Dessa teman är ökad mobilitet, samhällsutveckling och hållbar tillväxt. Detta är tre olika visioner om framtiden, där invånarna har tillgång till snabba transportmöjligheter, vilket leder till samhällsutveckling i form av ökat bostadsbyggande och större arbetsmarknadsregioner, och en tillväxt som drivs framåt av fossilfria transporter. Detta gör att det upplevs som att säga nej till höghastighetstågen är att säga ja till motsatsen till dessa visioner, alltså ekonomisk stagnering och försvårat hållbarhetsarbete.

Det finns dock flera aspekter av dessa visioner som aldrig diskuteras. Exempelvis framhålls inom forskningen att antalet transporter måste minska för att vi ska nå klimatmålen, vilket inte berörs här. Inte heller diskuteras om det är möjligt att fortsätta ha ekonomisk tillväxt när vi ska ställa om till ett klimatneutralt samhälle, eller om vi genom att bygga höghastighetstågen bygger in framtida generationer i ett transportberoende där de måste lägga värdefulla tillgångar på att underhålla spåren. De kalkyler som Trafikverket har gjort för att se vilka konsekvenser som höghastighetstågen kommer få visar vidare att de är en samhällsekonomisk förlustaffär, och att utsläppsminskningarna endast uppgår till 3 – 6 % av transportsektorns totala utsläpp. Det är därför oklart om höghastighetstågen kan leva upp till de förväntningar som sätts av visionerna.

Sammanfattningsvis kan man därför säga att höghastighetstågen inte är en lösning som väntar på ett problem. Istället förs de fram som ett viktigt verktyg för att både låta samhället ställas om till ett klimatneutralt sådant, och för att behålla våra nuvarande transportmönster och tillväxt. Dessa visioner ifrågasätts dock aldrig på djupet, och det diskuteras aldrig om höghastighetstågen leder till verklig hållbarhet, eller hur effektivt höghastighetstågen kan agera som ett verktyg i denna omställning.

• author: Persson, Hanna
• supervisor: Jamil Khan; Fredrik Pettersson
• organization: Studies in Environmental Science
• course: MVEM30 20221
• year: 2022
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: high speed rail train, policy process, mobility, sustainability, wpr
• language: Swedish
• id: 9083826
• date added to LUP: 2022-06-22 13:39:59
• date last changed: 2022-06-22 13:39:59