Underlåtenhet att anmäla eller avslöja pågående våldtäkt - En åskådares skyldighet att agera vid pågående våldtäkt

Abstract

Sweden is, opposed to other European countries, missing a general regula-tion concerning citizens obligation to intervene against an ongoing criminal act. The Swedish equivalent to that regulation can be found in 23rd chapter 6th § BrB (Brottsbalken) regarding spectators’ failure to reveal or report on-going crime. This essay aims to analyze on what grounds a spectator can be obligated or charged for its passivity primarily concerning ongoing rape. Silence or passivity can constitute both complicity and failure to reveal rape in accordance with 23rd chapter 4 and 6th §§ BrB.
Psychical promotion in Swedish law could enable the application of 23rd chapter 4th § BrB compliance. In Swedish literature and law custom there is a wide variety of different approaches to psychical promotion of crime. The main takeaway is that the effect of the promotion is irrelevant, and the as-sessment is often based on ‘common sense’-arguments on a spectator’s per-ception of the situation.
In cases whereby a spectator is neglecting to report or reveal an ongoing rape it can be charged in accordance with 23rd chapter 6th § BrB. Though this regulation has been found to be problematic. It is formulated in a way that, in most situations where a rape has occurred, it is impossible for the court to ever sentence a spectator for its neglect. The problem lies within the regula-tion’s exceptive prescript. In this exception it is stated that the obligation to report or reveal ongoing crime should only be applicable given that the re-veal can take place without danger for the spectator. Hence the regulation loses its intended use in rape situations. Furthermore, the exception has its roots in protection against self-incrimination in article 6 ECHR which makes the lawful situation even more complicated.

Abstract (Swedish)

Sverige saknar i nuläget någon allmän skyldighet för invånare att intervenera mot pågående brottslighet på liknande sätt som andra europeiska länder. Motsvarigheten inom svensk lagstiftning hittas i underlåtenhet att avslöja pågående brottslighet. Inom den gällande rätten hittas smalt rum för med-borgare att behöva ingripa mot pågående brott. I uppsatsen analyseras de objektiva förutsättningarna för att strafföra en åskådare genom medverkan-sansvar enligt 23 kap 4 § BrB samt underlåtenhet att anmäla brott enligt 23 kap 6 § BrB, med huvudfokus angående våldtäktssituationer.
En underlåten åskådare som psykiskt främjande genom passivitet och tyst-nad kan medföra medverkansansvar under vissa förutsättningar. Inom litte-raturen och praxis finns en snar myriad av olika uppfattning om huruvida psykiskt främjande (d.v.s. medverkan) och underlåtenhet ska bedömas. Ef-fekten av brottet har visat sig vara irrelevant och bedömningen baseras oftast på vad åskådaren med fog kan förutse att gärningspersonen ska genomföra.
I de fall en åskådare vid sidan av en pågående våldtäkt underlåter från att anmäla handlingen kan 23 kap 6 § BrB aktualiseras. Lagrummets formule-ring gör det svårt för domstolarna att någonsin döma ut ansvar i våldtäktssi-tuationer. Bestämmelsen har sällan åberopats och nästan varje gång den kommer på tal faller åtalet på grund av undantagsrekvisiten - att avslöjandet måste ske utan fara för anmälaren. På så vis missar paragrafen helt skydds-intresset inom våldtäktsmål. Vidare komplikation med undantagsrekvisiten är att den är förankrad i art. 6 EKMR förbud mot självinkriminalisering.

• author: Jendbro, Tom
• supervisor: Andreas Anderberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20222
• year: 2022
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, underlåtenhet, psykiskt främjande, medverkan, 23:6 BrB, 23:4 BrB, art. 6 EKMR
• language: Swedish
• id: 9104404
• date added to LUP: 2023-02-03 16:18:58
• date last changed: 2023-02-03 16:18:58