Kameraövervakning på arbetsplats: samtyckets funktioner enligt artikel 6 Dataskyddsförordningen och artikel 8 Europakonventionen
(2022) LAGF03 20222Department of Law
Faculty of Law
- Abstract
- Video surveillance at a workplace may cause interference with the right to private life under Article 8 ECHR and affect the right to data protection in the GDPR’s meaning. The thesis aims to analyse the functions of consent in the case of video surveillance at a workplace under Article 8 ECHR and Article 6 GDPR.
The European Court of Human Rights (ECtHR) clarifies in its case-law that employees’ consent to video surveillance at the workplace does not affect qualification as to whether the interference with the right to privacy has taken place. However, according to the Court, consent is one of the criteria used in the proportionality assessment of the permissibility of video surveillance at the workplace. The limitation of the right to... (More) - Video surveillance at a workplace may cause interference with the right to private life under Article 8 ECHR and affect the right to data protection in the GDPR’s meaning. The thesis aims to analyse the functions of consent in the case of video surveillance at a workplace under Article 8 ECHR and Article 6 GDPR.
The European Court of Human Rights (ECtHR) clarifies in its case-law that employees’ consent to video surveillance at the workplace does not affect qualification as to whether the interference with the right to privacy has taken place. However, according to the Court, consent is one of the criteria used in the proportionality assessment of the permissibility of video surveillance at the workplace. The limitation of the right to privacy is permissible if the member states establish specific workplace video surveillance rules. Such domestic rules should also follow international standards on data protection.
Under Article 6.1 (a) GDPR, video surveillance at work may be based on employee consent that should be free, specific, informed, and unambig-uous. Due to employee economic inequality, there is a presumption of involuntary consent in employment relations. The presumption can be rebutted if the employer allows the employee to refuse video surveillance with-out consequences. This scenario is almost impossible to implement in practice from a technical point of view. Thus, there is a risk for the employer that consent will be considered invalid, and processing personal data will be illegal. Consent in employment relations can be regulated by national law or collective agreement. The national legal system should meet higher requirements for data protection from potential interference.
Consent is a sufficient but unnecessary requirement for video surveillance at a workplace. Under the GDPR the consent is a part of procedure to ensure data protection whereas according to article 8.2 ECHR it can be one of the criteria in proportionality assessment of the permissibility of video surveillance at the workplace. (Less) - Abstract (Swedish)
- Kameraövervakning på en arbetsplats kan orsaka intrång i den personliga integriteten enligt artikel 8 EKMR. Den påverkar dataskydd vilken genom-föras enligt GDPR. Därför analyseras de två instrumenten parallellt. Denna uppsats syftar särskilt till att analysera samtyckets funktioner vid kameraövervakning på arbetsplatser enligt artikel 8 EKMR och Artikel 6 GDPR.
Europadomstolen slog fast att arbetstagarens samtycke till kameraövervakning på arbetsplatsen inte påverkar bedömningen om den personliga integriteten blir inskränkt enligt artikel 8 EKMR. Däremot konstaterar Europadomstolen att samtycke kan spela roll för balanseringen av arbetsgivarens och arbetstagarens intresse vid bedömningen om inskränkningen i arbetstagarens privatliv är... (More) - Kameraövervakning på en arbetsplats kan orsaka intrång i den personliga integriteten enligt artikel 8 EKMR. Den påverkar dataskydd vilken genom-föras enligt GDPR. Därför analyseras de två instrumenten parallellt. Denna uppsats syftar särskilt till att analysera samtyckets funktioner vid kameraövervakning på arbetsplatser enligt artikel 8 EKMR och Artikel 6 GDPR.
Europadomstolen slog fast att arbetstagarens samtycke till kameraövervakning på arbetsplatsen inte påverkar bedömningen om den personliga integriteten blir inskränkt enligt artikel 8 EKMR. Däremot konstaterar Europadomstolen att samtycke kan spela roll för balanseringen av arbetsgivarens och arbetstagarens intresse vid bedömningen om inskränkningen i arbetstagarens privatliv är godtagbar. En sådan begränsning är möjligt om medlemsstaterna stifta särskilda regler om samtycke som en grund för kameraövervakning. Dessutom måste nationella regler stämma överens med internationella standarder om dataskydd.
Enligt artikel 6.1 (a) GDPR kan kameraövervakning på en arbetsplats grundas på samtycke som måste vara frivilligt, specifikt, informerande och otvetydigt. I ett arbetsförhållande gäller ofrivillighetspresumtionen eftersom arbetstagare har ojämlik ekonomisk ställning. Presumtionen kan brytas av arbetsgivaren som bör visa att arbetstagaren har möjlighet att tacka nej till kameraövervakning utan några konsekvenser. Det scenariot är tekniskt svårt att realisera därför finns det en stor risk för arbetsgivaren att samtycke inte kan användas som en legitim grund och således kan rätt till dataskydd bli inskränkt. Samtycketillämpning i arbetsförhållande får regle-ras i nationell lagstiftning och i kollektiv avtal. Dock måste nationella rättssystem uppfylla högre krav som ställs på dataskydd mot rättighetens möjliga inskränkningar.
Samtycket är tillräckligt men inte nödvändig för kameraövervakning på arbetsplatser. Enligt GDPR är samtycket en del av förfarande för personuppgiftsbehandling däremot anses samtycket som ett av möjliga kriterierna enligt artikel 8.2 EKMR för bedömning om kameraövervakning på arbetsplatser är tillåten. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9104446
- author
- Karamyshev, Denis LU
- supervisor
-
- Karol Nowak LU
- organization
- course
- LAGF03 20222
- year
- 2022
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- EU-rätt, folkrätt, kameraövervakning på arbetsplatser, integritetsskydd, dataskydd, artikel 8 Europakonventionen, artikel 6 Dataskyddsförordningen, samtycke, samtyckets funktioner, legitim grund, inskränkning
- language
- Swedish
- id
- 9104446
- date added to LUP
- 2023-02-03 16:24:01
- date last changed
- 2023-02-03 16:24:01
@misc{9104446,
abstract = {{Video surveillance at a workplace may cause interference with the right to private life under Article 8 ECHR and affect the right to data protection in the GDPR’s meaning. The thesis aims to analyse the functions of consent in the case of video surveillance at a workplace under Article 8 ECHR and Article 6 GDPR.
The European Court of Human Rights (ECtHR) clarifies in its case-law that employees’ consent to video surveillance at the workplace does not affect qualification as to whether the interference with the right to privacy has taken place. However, according to the Court, consent is one of the criteria used in the proportionality assessment of the permissibility of video surveillance at the workplace. The limitation of the right to privacy is permissible if the member states establish specific workplace video surveillance rules. Such domestic rules should also follow international standards on data protection.
Under Article 6.1 (a) GDPR, video surveillance at work may be based on employee consent that should be free, specific, informed, and unambig-uous. Due to employee economic inequality, there is a presumption of involuntary consent in employment relations. The presumption can be rebutted if the employer allows the employee to refuse video surveillance with-out consequences. This scenario is almost impossible to implement in practice from a technical point of view. Thus, there is a risk for the employer that consent will be considered invalid, and processing personal data will be illegal. Consent in employment relations can be regulated by national law or collective agreement. The national legal system should meet higher requirements for data protection from potential interference.
Consent is a sufficient but unnecessary requirement for video surveillance at a workplace. Under the GDPR the consent is a part of procedure to ensure data protection whereas according to article 8.2 ECHR it can be one of the criteria in proportionality assessment of the permissibility of video surveillance at the workplace.}},
author = {{Karamyshev, Denis}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Kameraövervakning på arbetsplats: samtyckets funktioner enligt artikel 6 Dataskyddsförordningen och artikel 8 Europakonventionen}},
year = {{2022}},
}