Barnkonventionen och ideellt skadestånd - Barnsligt viktigt?

Abstract

Since the case of NJA 2005 s. 462 a liability to pay damages has developed in case law in case of violations of the European convention on human rights and fundamental freedoms (ECHR) by the Swedish State. This liability also includes violations of chapter 2 of the Instrument of Government, which was first established in the case of NJA 2014 s. 323. The liability both considering ECHR and the Instrument of Government includes non-pecuniary damage. The legislature has because of this case law decided to implement this liability in the Tort Liability Act. Just as the case law, the provision covers non-pecuniary damages. The provision does not include liability in cases of violations of the UN Convention on the Rights of the Child (UNCRC). Since 2020 this convention is part of Swedish law. It is unclear when UNCRC can be invoked by individuals in an action for damages. One problem is that UNCRC does not contain a provision like the one in article 13 in ECHR, which regulates effective remedies. The committee on the Rights of the Child is of the opinion that a requirement of effective remedies is implicit. In the case of NJA 2005 s. 462 article 13 in ECHR was important when the court decided that the State was liable to pay damages. To what extent the articles in UNCRC is self-executing is also an issue that causes problem since individuals cannot invoke the articles in an action for damages if the articles are not self-executing. According to the legislature this issue should be solved in the application of law. Because UNCRC now is part of Swedish law a possible consequence in my opinion is that the convention is considered to be of higher value and therefore can cause liability in case of violations. Also, the opposite effect is possible since the main principle in Swedish tort law considering non-pecuniary damages is that explicit legal support is needed for it to be admitted. From a critical point of view it can be seen as problematic that the legislature when implementing UNCRC in Swedish law did not consider the unclear legal position to be an obstacle for incorporation. These uncertain legal consequences have the effect that the purpose of implementing UNCRC risks not to be fulfilled and the convention to be seen as an empty document which cannot be invoked by individuals. Another issue which has led to this conclusion is that since the convention is not customized for a national legal system it will be hard to apply in practice.

Abstract (Swedish)

Sedan NJA 2005 s. 462 har det utvecklats ett skadeståndsansvar för staten vid överträdelser av Europakonventionen. Detta ansvar innefattar även ideella skador. Senare har ansvaret vidgats till att även omfatta överträdelser av fri- och rättigheter i 2 kap. RF genom NJA 2014 s. 323. Lagstiftaren har på grund av denna utveckling i rättspraxis valt att införa en särskild bestämmelse i skadeståndslagen som reglerar detta ansvar, 3 kap. 4 § SkL. Den ideella skadan regleras särskilt i bestämmelsens andra punkt. För att uppfylla EKMR:s krav och eftersom enda möjligheten för att få ersättning för ideell skada tidigare var vid brottsliga handlingar är det nu möjligt att få ersättning för ideell skada vid överträdelser av EKMR och 2 kap. RF enligt 3 kap. 4 §. Bestämmelsen reglerar inte barnkonventionen, som är svensk lag sedan 2020. Det finns heller inte någon rättspraxis angående möjligheten att få ideellt skadestånd på grund av överträdelser av barnkonventionen. Det är oklart om och när barnkonventionen skulle kunna användas som grund för en skadeståndstalan. Ett antal problem uppstår. Barnkonventionen innehåller inte en uttrycklig bestämmelse som ställer upp krav på effektiva rättsmedel, även om barnrättskommittén anser att ett sådant krav är underförstått. I NJA 2005 s. 462 utgår HD från artikel 13 i EKMR som ställer upp krav på effektiva rättsmedel inklusive ekonomisk kompensation. Det är även oklart i vilken utsträckning rättigheterna i barnkonventionen är utkrävbara. Olika tolkningar av artikel 4 i konventionen ger olika svar på denna fråga. Dessutom anser regeringen att det är upp till rättstillämpningen att avgöra vilka rättigheter som är direkt utkrävbara av enskilda. Eftersom barnkonventionen numera är svensk lag är det enligt mig möjligt att konventionen ges högre status och att en talan om skadestånd för ideell skada blir lättare att föra. Det är även möjligt att konsekvensen blir den motsatta eftersom ersättning för ideell skada enligt en skadeståndsrättslig princip kräver stöd i lag. Ur ett kritiskt perspektiv framstår det som problematiskt att man vid inkorporeringen inte har tänkt igenom frågan om skadestånd och barnkonventionen. Det oklara rättsläget gör att syftet med barnkonventionen riskerar att inte uppfyllas och kan möjligtvis uppfattas som ett dokument som inte går att åberopa som enskild. En del menar att möjlighet till kompensation vid överträdelser bör finnas för att barn ska känna sig hörda. Andra säger att konventionen för att bli meningsfull i praktiken behöver vara förenad med ett skadeståndskrav. Även problem angående tillämpningen uppmärksammas på grund av att frågan inte reglerades i samband med inkorporeringen. Eftersom konventionen inte är anpassad för svensk rätt försvårar det för rättstillämparna då det är möjligt att inkorporeringen leder till att enskilda försöker föra talan om skadestånd på grund av överträdelser av konventionen. Min uppfattning är att dessa olika problem ur ett kritiskt perspektiv leder till att syftet med inkorporeringen riskerar att inte kan fyllas i praktiken.

• author: Hernqvist, Matilda
• supervisor: Aurelija Lukoseviciene
• organization: Faculty of Law; Department of Law
• course: LAGF03 20222
• year: 2022
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: skadeståndsrätt, barnkonventionen, ideell skada
• language: Swedish
• id: 9104580
• date added to LUP: 2023-02-03 16:16:28
• date last changed: 2023-02-03 16:16:28