Ofrivillig medicinering och dess (o)förenlighet med EKMR - En undersökning av om medicinering utan samtycke och medicinering med tvångsmedel enligt LPT och LRV är förenligt med artikel 8 EKMR

Abstract (Swedish)

Denna uppsats syftar till att utreda i vilken mån medicinering utan samtycke och medicinering med tvångsmedel enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) är förenligt med artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, 4 november 1950 (ETS nr. 5) (EKMR). Utredningen genomförs med en rättsdogmatisk metod och utgår från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas avgörande X v. Finland. Uppsatsens syfte uppnås genom besvarandet av den huvudsakliga frågeställningen: ”Är medicinering utan samtycke och medicinering med tvångsmedel av patienter som vårdas enligt LPT och LRV förenligt med artikel 8 EKMR?”. Frågeställningen besvaras i en analys som präglas av den rättsanalytiska metoden.

Genom uppsatsens utredning konstateras att medicinering utan samtycke och medicinering med tvångsmedel är en inskränkning av artikel 8 EKMR. En inskränkning kan dock vara tillåten om inskränkningen har stöd i lag, är gjord med ett legitimt syfte och är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Kravet på stöd i lag innebär dels att det ska finnas lagstiftning som är tillgänglig och förutsägbar, dels att lagstiftningen är förenad med ett adekvat skydd mot godtycke. I X v. Finland ansågs den tillgängliga lagstiftningen inte vara förenad med ett skydd mot godtycke eftersom X inte hade kunnat överklaga beslutet om att hon skulle ges medicinering med tvångsmedel. Avseende syften för en inskränkning som är legitima finns en uttömmande lista i artikel 8(2) EKMR. Att en inskränkning är nödvändig i ett demokratiskt samhälle innebär att det finns ett angeläget samhälleligt behov av inskränkningen samt att den är proportionerlig.

Uppsatsen utmynnar i slutsatsen att den inskränkning av artikel 8 EKMR som såväl medicinering utan samtycke som medicinering med tvångsmedel enligt LPT och LRV innebär inte är tillåtet enligt artikel 8(2) EKMR. Således föreligger inte en förenlighet mellan sådan medicinering och EKMR.

Det konstateras att båda typerna av medicinering bör anses syfta till att uppnå ett legitimt ändamål och vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Medicinering utan samtycke uppfyller förvisso kravet på stöd i lag som är tillgängligt och förutsägbart för den enskilda. Kravet är emellertid inte uppfyllt i relation till medicinering med tvångsmedel. Vidare brister den svenska lagstiftningen vid kravet på ett adekvat skydd mot godtycke. Varken medicinering utan samtycke eller medicinering med tvångsmedel är möjligt att överklaga till domstol. Inspektionen för vård och omsorg har befogenhet att göra en utredning i ett sådant ärende, men saknar befogenhet att direkt upphäva beslut om medicinering utan samtycke och medicinering med tvångsmedel. Således är kravet på lagstöd inte uppfyllt i förhållande till sådan medicinering, varför inskränkningen inte är tillåten enligt artikel 8(2) EKMR.

Abstract

This paper aims to examine whether administration of medication without consent and forced administration of medication under the Act (1991:1128) on Compulsory Psychiatric Care (LPT) and the Act (1991:1129) of Forensic Mental Care (LRV) is compatible with article 8 in the European Convention on Human Rights, 4 november 1950 (ETS no. 5) (ECHR). The examination is carried out with the legal dogmatic method and is based on the European Court of human rights’ decision X v. Finland. The purpose of the paper is achieved by answering the main question: “Is administration of medication without consent and forced administration of medication under LPT and LRV compatible with article 8 in the ECHR?”. The question is answered in an analysis characterized by the legal analytical method.

Through the examination in the paper, it is established that both administration of medication without consent and forced administration of medication is an interference with the rights under article 8 in the ECHR. However, an interference may be permitted according to article 8(2) in the ECHR if the interference is in accordance with the law, pursues a legitimate aim and is necessary in a democratic society. The requirement of being in accordance with the law means that there must be a legislation that is accessible and predictable, and that the legislation provides some protection against arbitrary interference. In X v. Finland, it was considered that the available legislation did not provide protection against arbitrary interference because X did not have the means through which she could appeal the forced administration of medication. Regarding legitimate aims, there is an exhaustive list in article 8(2) in the ECHR. An interference is necessary in a democratic society when there is a pressing social need for the interference and that it is proportionate.

The paper culminates in the conclusion that the interference of article 8 in the ECHR, which entails both administration of medication without consent and forced administration of medication under LPT and LRV, is not permitted according to Article 8(2) ECHR. Thus, there is no compatibility between such administration and the ECHR.

It is established that both types of administration are considered to pursue a legitimate aim and are necessary in a democratic society. Administration of medication without consent meets the requirement of being in accordance with the law, which is available and predictable for the individual. However, the requirement is not met in relation to forced administration of medication. Furthermore, the Swedish legislation falls short of the requirement for protection against arbitrary interference. Neither administration of medication without consent nor forced administration of medication can be appealed in court. The Health and Social Care Inspectorate has the authority to investigate such a case but lacks the authority to directly overturn decisions to administer medication without consent and to forcefully administer medication. Thus, the requirement for being in accordance with the law is not met in relation to such administration, which is why the interferences are not permitted according to Article 8(2) ECHR.

• author: Dahl, Mikaela
• supervisor: Anna Nilsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Involuntary administration of medication and its (in)compatability with the ECHR - An examination of whether administration of medication without consent and forced administration of medication under LPT and LRV is compatible with Article 8 in ECHR
• course: JURM02 20222
• year: 2022
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: folkrätt, tvångsmedicinering, LPT, LRV, EKMR, psykiatrisk tvångsvård, rättspsykiatrisk vård
• language: Swedish
• id: 9104796
• date added to LUP: 2023-01-25 14:55:56
• date last changed: 2023-01-25 14:55:56