Vem ansvarar för våldtäkten?

Abstract

This essay investigates whether the law or its practice can be said to impose on the plaintiff a responsibility in relation to the defendant’s intent or negli-gence regarding the plaintiff’s involuntary partaking in a sexual act with the defendant. We are hence located in the first two paragraphs of the sixth chap-ter in the Swedish criminal code, 6:1 and 6:1 a Brottsbalk (1962:700). My essay does however not primarily revolve around the current legal regulation on the matter, but around its implementation by “hovrätterna”. Why? The title of my essay mirrors an ambiguity which I mean has arisen by reason of NJA 2022 s. 237. This ambiguity regards whose actions, those of the plaintiff or of the defendant, are legally deemed to determine the assessment of whether the defendant can be said to have realized or suspected that the plaintiff did not out of free will participate in the sexual act in question. HD’s assessment in the stated verdict gives expression to an idea of the current legal situation which I fail to find legal support for. According to this idea the plaintiff’s clearly manifested reluctance constitutes a prerequisite to the defendant’s knowledge or suspicion of the plaintiff’s involuntary participation in a sexual invite or act performed by the defendant. In order to better understand what I thus conceive of as a difference between the implementation of the law and the law itself I have chosen to examine if a similar idea exists within the legal im-plementation of “hovrätterna”. My investigation has resulted first of all in the conclusion that the plaintiff does not have a responsibility to clearly manifest their reluctance in relation to a sexual invitation or act performed by the de-fendant in order for it to be estimated that the defendant has known or sus-pected their involuntary participation therein. Second of all it seems that the analyzed practice from “hovrätterna” gives expression to an idea rather oppo-site to that of the HD. According to this idea the plaintiff can, in line with the laws bidding, react however they please without this reaction hindering the insight, and thereby intent or negligance, of the defendant.

Abstract (Swedish)

I uppsatsen du har framför dig undersöker jag målsägandens ansvar i förhål-lande till en tilltalads uppsåt eller oaktsamhet avseende målsägandens ofrivil-liga deltagande i en sexuell handling. Vi befinner oss alltså i de två första pa-ragraferna av brottsbalkens sjätte kapitel, 6:1 och 6:1 a BrB. Min undersök-ning kretsar dock inte framförallt kring gällande rätt utan kring hovrätternas tillämpning av denna. Varför? Uppsatsens titel är avsedd att återspegla en oklarhet vilken jag menar har uppstått med anledning av NJA 2022 s. 237. Oklarheten avser vem av målsäganden och den tilltalade som bär ansvaret för att den tilltalade kan anses inse eller misstänka att målsäganden inte deltar fri-villigt i en sexuell handling dem emellan. HD målar i domskälen en bild av gällande rätt beträffande nämnda lagrum vilken enligt min bedömning inte finner rättsligt stöd. Nämnd bild består i att den tilltalades insikt eller miss-tanke om målsägandens ofrivilliga deltagande förutsätter att målsäganden har givit tillräckligt tydligt uttryck för sin ovilja. HD ålägger därmed målsäganden ansvar för att övergreppet kan ses som en våldtäkt eller oaktsam våldtäkt. I syfte att bättre förstå vad jag sålunda uppfattar som ett glapp mellan gällande rätt och dess tillämpning har jag valt att undersöka huruvida denna HD:s bild förekommer även i hovrätterna.
Vid min genomgång av gällande rätt har jag kunnat konstatera att något dylikt krav på målsägandens manifesterande av sin ovilja inte uppställs i vare sig lagen eller i förarbetet. Inte heller i relevant prejudikat har jag funnit något stöd för ett sådant krav. Vad gäller undersökt hovrättspraxis stämmer den bild som vid diskursanalys framträtt närmast helt överens med gällande rätt. En motbild vilken tycks återspegla HD:s bild i NJA 2022 s. 237 framträder visserligen, men enbart i ett av de undersökta hovrättsmålen. Således har jag inte kunnat dra någon annan slutsats än att hovrätternas bedömningar i de undersökta må-len inte ålägger målsäganden något särskilt ansvar i förhållande till den tilltala-des insikt eller misstanke om målsägandens ovilja. Hovrätternas argumentat-ioner ger snarat uttryck för att avlasta målsäganden sådant ansvar i det att hen är fri att reagera som hen vill utan att den tilltalade därmed kan anses förhind-rad insikt.

• author: Sundström, Tea
• supervisor: Ellika Sevelin
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20222
• year: 2022
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt
• language: Swedish
• id: 9105345
• date added to LUP: 2023-02-03 16:37:45
• date last changed: 2023-02-03 16:37:45