Domstolsprövning eller domstolsprövning? – En utredning av kompetensfördelningen mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol i ljuset av civil- respektive förvaltningsprocessens olika funktioner.
(2023) JURM02 20231Department of Law
Faculty of Law
- Abstract
- In Sweden, administrative decisions have been reviewed since the Middle Ages. As a rule, review has been carried out by different authorities, although some issues have been tried in the courts. At the end of the 20th century, the European Convention on Human Rights and EU law became increasingly in- fluential in Swedish law. Unlike the Swedish tradition of administrative ap- peal, both the European Convention and EU law attach great importance to judicial proceedings. Requirements for judicial proceedings imposed by the European Convention and EU law often clashed with the Swedish tradition. When administrative decisions had to be reviewed in court, but this was not foreseen in Swedish law, problems often arose regarding the competence... (More)
- In Sweden, administrative decisions have been reviewed since the Middle Ages. As a rule, review has been carried out by different authorities, although some issues have been tried in the courts. At the end of the 20th century, the European Convention on Human Rights and EU law became increasingly in- fluential in Swedish law. Unlike the Swedish tradition of administrative ap- peal, both the European Convention and EU law attach great importance to judicial proceedings. Requirements for judicial proceedings imposed by the European Convention and EU law often clashed with the Swedish tradition. When administrative decisions had to be reviewed in court, but this was not foreseen in Swedish law, problems often arose regarding the competence be- tween the general courts and the administrative courts. While administrative courts require explicit statutory support for its jurisdiction, general courts possess a kind of residual competence, which means that they are required to hear disputes which are not to be heard by any other body. Since the general courts and the administrative courts are independent of each other, so-called conflicts of competence have historically occurred, and risk occurring in the future. These can arise when one of the courts states that it lacks jurisdiction and that the other court should have jurisdiction. The other court then reaches the opposite conclusion, resulting in the individual being denied judicial proceedings.
Recently, in several cases, the Supreme Administrative Court has found that it is not competent and has instead referred individuals to bring an action in a general court. This raises the question of whether such a review is a realistic alternative for individuals or not. Although the process in the administrative court shows similarities with that in the general court, they are based on different principles and thus have some key differences. In the administrative process, the court bears great responsibility for ensuring that the investigation of the case is sufficient, and the decision is materially correct. In the general courts more responsibility falls on the parties, who also set the framework for the process and obtain the investigation, meaning that the court's responsibility for investigation is more limited. Furthermore, a process in a general court usually means that the losing party, in addition to its own legal costs, must also reimburse the winning party's costs. In an administrative court, parties bear their own costs, regardless of the outcome of the case. Another significant difference between the administrative process and the civil procedure is that an administrative court can change a decision on the merits, while the civil procedure is a compensatory legal remedy. Individuals can thus only be compensated and not receive a new decision in the general courts. Given the differences described above, the process in the general courts is not a satisfactory alternative for individuals seeking review in the administrative courts. In the general courts the individual bears a greater responsibility for the investigation and risks incurring large costs. (Less) - Abstract (Swedish)
- I Sverige har förvaltningsbeslut överprövats sedan medeltiden. Överprövning har i regel genomförts av myndighet även om vissa frågor prövats i domstol. I slutet av 1900-talet fick europarätten, i form av Europakonventionen och EU-rätten, allt större inflytande på svensk rätt. Till skillnad från den svenska traditionen för förvaltningsrättsligt överklagande fäster europarätten stor vikt vid domstolsprövning. Kraven på domstolsprövning som europarätten med- förde krockade många gånger med den svenska traditionen för förvaltnings- rättsligt överklagande. När förvaltningsbeslut behövde prövas i domstol men domstolsprövning ej förutsetts i svensk rätt, uppstod ofta problem avseende kompetensen mellan de allmänna domstolarna och de allmänna... (More)
- I Sverige har förvaltningsbeslut överprövats sedan medeltiden. Överprövning har i regel genomförts av myndighet även om vissa frågor prövats i domstol. I slutet av 1900-talet fick europarätten, i form av Europakonventionen och EU-rätten, allt större inflytande på svensk rätt. Till skillnad från den svenska traditionen för förvaltningsrättsligt överklagande fäster europarätten stor vikt vid domstolsprövning. Kraven på domstolsprövning som europarätten med- förde krockade många gånger med den svenska traditionen för förvaltnings- rättsligt överklagande. När förvaltningsbeslut behövde prövas i domstol men domstolsprövning ej förutsetts i svensk rätt, uppstod ofta problem avseende kompetensen mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltnings- domstolarna. Medan allmän förvaltningsdomstol förutsätter uttryckligt för- fattningsstöd för sin behörighet besitter de allmänna domstolarna en slags restkompetens vilken innebär att de är behöriga att pröva tvister som inte ska prövas av något annat organ. Domstolsslagen är fristående från varandra och kan inte kan binda varandra med sina uttalanden. Mot bakgrund av detta har negativa kompetenskonflikter inträffat historiskt, och riskerar alltjämt inträffa. Dessa kan uppstå genom att ett av domstolsslagen säger sig sakna kompetens och uttalar sig om att det andra domstolsslaget bör vara behörigt. Därefter tar det andra domstolsslaget ställning till frågan och landar i den motsatta slutsatsen vilket får till följd att den enskilda förvägras domstolsprövning.
På senare tid har HFD i flera fall vid bedömningen av sin kompetens funnit att man inte är behörig och i stället hänvisat enskilda till att föra talan i allmän domstol. Detta aktualiserar frågan om hur en sådan prövning skiljer sig från den i allmän förvaltningsdomstol och om det är ett realistiskt alternativ för enskilda. Även om processen i förvaltningsdomstol uppvisar vissa likheter med den i allmän domstol har de olika funktioner och vilar på olika principer. I förvaltningsprocessen står officialprincipen i centrum och domstolen bär ansvaret för att utredningen blir tillräcklig i målet och avgörandet materiellt riktigt. I allmän domstol vilar processen i stället på förhandlingsprincipen vilket innebär ett större ansvar för parterna. I allmän domstol sätter parterna ramarna för processen och inhämtar utredningen. Vidare innebär en process i allmän domstol i regel att den förlorande parten utöver sina egna rättegångskostnader även ska ersätta motpartens kostnader, vilket riskerar bli mycket betungande för enskilda. I allmän förvaltningsdomstol bär parterna i stället sina egna kostnader, oavsett utgång i målet. En central skillnad mellan förvaltningsprocessen och civilprocessen är att en förvaltningsdomstol kan ändra ett beslut i sak, medan civilprocessen utgör ett kompensatoriskt rättsmedel. Enskilda kan alltså enbart kompenseras och inte få ett nytt beslut i allmän domstol. Mot bakgrund av de redovisade skillnaderna utgör processen i allmän domstol inte ett tillfredsställande alternativ för enskilda som söker prövning i allmän förvaltningsdomstol. I en process i allmän domstol behöver den enskilde ta ett större ansvar för utredningen och riskerar dra på sig stora kostnader. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9115569
- author
- Meynert, Jens LU
- supervisor
- organization
- alternative title
- Judicial proceedings and the competence of general and administrative courts
- course
- JURM02 20231
- year
- 2023
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förvaltningsrätt, Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 9115569
- date added to LUP
- 2023-06-08 12:11:17
- date last changed
- 2023-06-08 12:11:17
@misc{9115569,
abstract = {{In Sweden, administrative decisions have been reviewed since the Middle Ages. As a rule, review has been carried out by different authorities, although some issues have been tried in the courts. At the end of the 20th century, the European Convention on Human Rights and EU law became increasingly in- fluential in Swedish law. Unlike the Swedish tradition of administrative ap- peal, both the European Convention and EU law attach great importance to judicial proceedings. Requirements for judicial proceedings imposed by the European Convention and EU law often clashed with the Swedish tradition. When administrative decisions had to be reviewed in court, but this was not foreseen in Swedish law, problems often arose regarding the competence be- tween the general courts and the administrative courts. While administrative courts require explicit statutory support for its jurisdiction, general courts possess a kind of residual competence, which means that they are required to hear disputes which are not to be heard by any other body. Since the general courts and the administrative courts are independent of each other, so-called conflicts of competence have historically occurred, and risk occurring in the future. These can arise when one of the courts states that it lacks jurisdiction and that the other court should have jurisdiction. The other court then reaches the opposite conclusion, resulting in the individual being denied judicial proceedings.
Recently, in several cases, the Supreme Administrative Court has found that it is not competent and has instead referred individuals to bring an action in a general court. This raises the question of whether such a review is a realistic alternative for individuals or not. Although the process in the administrative court shows similarities with that in the general court, they are based on different principles and thus have some key differences. In the administrative process, the court bears great responsibility for ensuring that the investigation of the case is sufficient, and the decision is materially correct. In the general courts more responsibility falls on the parties, who also set the framework for the process and obtain the investigation, meaning that the court's responsibility for investigation is more limited. Furthermore, a process in a general court usually means that the losing party, in addition to its own legal costs, must also reimburse the winning party's costs. In an administrative court, parties bear their own costs, regardless of the outcome of the case. Another significant difference between the administrative process and the civil procedure is that an administrative court can change a decision on the merits, while the civil procedure is a compensatory legal remedy. Individuals can thus only be compensated and not receive a new decision in the general courts. Given the differences described above, the process in the general courts is not a satisfactory alternative for individuals seeking review in the administrative courts. In the general courts the individual bears a greater responsibility for the investigation and risks incurring large costs.}},
author = {{Meynert, Jens}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Domstolsprövning eller domstolsprövning? – En utredning av kompetensfördelningen mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol i ljuset av civil- respektive förvaltningsprocessens olika funktioner.}},
year = {{2023}},
}