Kostnader i gränslandet - Om rättegångskostnader enligt ärendelagen

Abstract (Swedish)

Uppsatsen syftar till att utreda möjligheterna att få rättegångskostnader ersatta utifrån ärendelagen. Uppsatsen tillämpar en kritisk rättsdogmatisk metod.
Ärendelagen tillämpas på handläggningen av ärenden i allmän domstol där inte rättegångsbalken tillämpas. Ärendelagens tillkomst berodde till stor del på ett behov av en mer flexibel processlag än rättegångsbalken. Ärendelagen har gått från att framför allt tillämpas på frivillig rättsvård med en part, till att allt-mer tillämpas på tvåpartsärenden. Ärendelagen befinner sig i gränslandet mel-lan förvaltningsprocesslagen och rättegångsbalken. I rättegångsbalken är hu-vudprincipen gällande rättegångskostnader full kostnadstäckning, vilket inne-bär att förlorande part är skyldig att ersätta vinnande parts rättegångskostnad. I förvaltningsprocessen är huvudregeln kvittningsprincipen, vilket innebär att var part får stå för sina egna rättegångskostnader. För ärendelagen har detta länge inneburit att möjligheterna att få sina rättegångskostnader ersatta har berott på ärendets likheter med antingen förvaltningsprocess eller tvistemål.
I ärenden med två enskilda parter finns möjligheter att tillämpa 18 kap. RB:s kostnadsfördelningsregler. Tillämpningen är dock beroende på en bedömning som görs utifrån praxis från 1979 som behandlade den äldre ärendelagen. Bedömningen utgår från en jämförelse med den typiska handläggningen av tvistemål. Hur denna bedömning ska göras är dock inte helt klart. Länge fanns det inte någon möjlighet att få rättegångskostnader ersatta i ärenden med all-män part. Efter att Europadomstolen uttalat att detta kunde strida mot rätten till rättvis rättegång skapade HD en ny möjlighet att besluta om ersättning för rättegångskostnader baserat på regeringsformen. Detta har skapat en ordning där rättegångskostnader beslutas baserat på olika lagar och bedömningar, be-roende på partsställningen i ärendet.
Mycket av den praxis som utvecklats på området har i grunden gällt överkla-gade utmätningar. Detta tycks vara en konsekvens av att ärendelagens kost-nadsregler tillämpades på utmätningsärendena utan att följderna utreddes.

Abstract

This essay aims to investigate the possibility of reimbursing legal costs in the ärendelag (no English translation). It applies a critical legal dogmatic method.
The so called ärendelag applies to all cases (in Swedish: ärende) in the general courts where the Code of Judicial Procedure does not apply. The ärendelag has evolved from primarily being applied to one party voluntary legal aid to increasingly being applied in two-party cases. The ärendelag exists between the Administrative Court Procedure Act and the Code of Judicial Procedure. In the Code of Judicial Procedure, the main principle regarding legal costs is full cost coverage, meaning that the losing party is obliged to reimburse the winning party's legal costs. In administrative proceedings, the main rule is to offset the costs, meaning that each party bears its own legal costs. For the ärendelag, this has long meant that the possibility of reimbursing legal costs depends on the similarities of the case to either administrative proceedings or civil litigation.
In cases with two individual parties, the cost allocation rules of Chapter 18 of the Code of Judicial Procedure can sometimes be applied. However, the appli-cation depends on an assessment based on precedent from 1979 that dealt with the older Law on Court Cases. How this assessment is to be done is not entirely clear and is based on a comparison with the typical proceedings of civil litigation. For a long time, it was impossible to reimburse legal costs in cases with a public party. After the European Court of Human Rights stated that this could be contrary to the right to a fair trial, the Supreme Court created a new opportunity to reimburse legal costs through the Instrument of Gov-ernment. This created a system where legal costs are decided based on differ-ent laws and different assessments, depending on the composition of the par-ties of the case.
Much of the precedent in the subject has concerned appealed seizures of as-sets. This seems to be a result of applying the cost allocation rules of the ären-delagen to the Enforcement Code without examining the consequences.

• author: Victor, Ossian
• supervisor: Sanja Bogojevic
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20231
• year: 2023
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Processrätt, Förvaltningsrätt, Ärendelagen, Rättegångskostnader
• language: Swedish
• id: 9115814
• date added to LUP: 2023-06-29 13:39:27
• date last changed: 2023-06-29 13:39:27