Rätten att inte medverka till utredningen av sin egen brottslighet: En rättsdogmatisk studie om rätten att inte belasta sig själv i förhållande till 29 kap 5 a § 1 st. brottsbalken

Abstract

In 2015, the Swedish government adopted an amendment of the Swedish Criminal Code (brottsbalken, 1962:700) which grants the court a possibility to reduce the penalty in cases where the defendant contributes to the investigation of their own crime (chapter 29 § 5 a 1). While the rationale behind the amendment lies upon desirable arguments such as efficiency, the privilege against self-incrimination remains a general and fundamental principle which must not be forgotten in forming criminal procedural law.

The purpose of this essay is to examine how the privilege against self- incrimination is balanced against conflicting interests, and thereby to analyze whether chapter 29 § 5 a 1 of the Swedish Criminal Code violates the privilege. This has been done first by charting the protection of the right, mainly through relevant precedents from the ECtHR, and then by examining the rationales for, and the critique against, the present legislation. Lastly, it examines the crime of unlawful absconding in the Road Traffic Offences Act (lag (1951:649) om straff för visa trafikbrott), and the duty to provide information in the Environmental Code (miljöbalk, 1998:808), both of which have raised corresponding concerns regarding the privilege.

The essay follows the charting legal-dogmatic method, with elements of critical dogmatic method. The material used is thus the generally accepted sources of law, namely legislation, preparatory works, precedents and legal doctrine.

The essay finds that for a procedure to violate the privilege against self- incrimination, it must undermine the very essence of the privilege, which in turn needs to be an effect of improper compulsion from the authorities. Further, it becomes apparent that the ECtHR sets out rather high standards for a procedure to constitute improper compulsion. This is also reflected in the reasoning about both the Road Traffic Offences Act, and the Environmental Code. Finally, the essay finds that the procedure in chapter 29 § 5 a 1 of the Swedish Criminal Code cannot be considered to be in violation of the
privilege in and of itself. It might, however, raise concerns in certain instances, but this must be determined on a case-by-case basis.

Abstract (Swedish)

Under år 2015 antog regeringen en ändring av brottsbalken (BrB, 1962:700) som ger rätten en möjlighet att erkänna strafflindring i fall där den tilltalade medverkar till utredningen av sin egen brottslighet (29 kap. 5 a § 1 st. BrB). Fastän ändringen hade önskvärda syften, bland annat en ökad effektivitet, är rätten att inte belasta sig själv en generell och grundläggande rättighet som inte får glömmas när straffprocessrätten utformas.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur avvägningen görs mellan rätten att inte belasta sig själv och motstående intressen, för att därigenom utreda huruvida 29 kap 5 a § 1 st. BrB står i strid med rätten att inte belasta sig själv. Detta görs genom att först kartlägga skyddet för rättigheten, främst genom relevant praxis från Europadomstolen, därefter genom att undersöka skälen för, och kritiken mot, den aktuella lagstiftningen. Slutligen undersöks smitningsbrottet i trafikbrottslagen och uppgiftsskyldigheten i miljöbalken, där motsvarande problematik kring rättigheten förekommer.

Uppsatsen följer en kartläggande rättsdogmatisk metod, med inslag av kritisk rättsdogmatisk metod. Det material som används är därför de allmänt accepterade rättskällorna; lag, förarbeten, praxis och juridisk doktrin.

Utifrån utredningen kan slutsatsen dras att för att ett förfarande ska anses stå i strid med rätten att inte belasta sig själv måste det förstöra själva kärnan av rättigheten. Detta måste i sin tur vara en följd av otillbörligt tvång från myndigheten. Vidare framkommer det att det ställs relativt höga krav på att ett förfarande ska anses utgöra otillbörligt tvång. Detta reflekteras även i resonemangen kring både trafikbrottslagen (lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott) och miljöbalken (1998:808). Slutligen finner uppsatsen att förfarandet enligt 29 kap. 5 a § 1 st. BrB inte i sig kan anses stå i strid med rättigheten. Däremot skulle saken kunna vara en annan i den enskilda situationen om inte aktsamhet vidtas, men detta behöver avgöras från fall till fall.

• author: Walde, Frida
• supervisor: Andreas Anderberg
• organization: Faculty of Law; Department of Law
• course: LAGF03 20231
• year: 2023
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, criminal law, processrätt, criminal procedure, rättsvetenskap, law, rätten att inte belasta sig själv, the privilege against self-incrimination, 6 art. EKMR
• language: Swedish
• id: 9116030
• date added to LUP: 2023-06-29 13:41:14
• date last changed: 2023-06-29 13:41:14